Nyckeln till de stora rubrikerna som sporten längtar efter

29 juni, 08:17, 2021

Sommarbloggen 2021

FÖLJ INNEBANDYMAGAZINET:

ANNONS

I Sommarbloggen får olika personer inom innebandyn möjlighet att skriva varsin text i valfritt ämne som kan vara tankeväckande, inspirerande eller intressant för andra att ta del av. Dagens bloggare är Oliver Kriström, akademiansvarig och med i sportgruppen i Lillån IBK.

Vi är ett antal som intresserar oss för innebandyn, inte ett enormt antal, inte heller ett väldigt litet antal. Vi är innebandyn och innebandyn är oss. Runtomkring oss finns någonstans en samstämmighet kring ett mål. Vi vill ha en större, proffsigare sport som får mer utrymme i media och generellt tar mer plats. Ibland har vi en tendens att beklaga oss för att vi inte får den plats vi vill ha, vi tycker synd om oss själva och gnäller på allt från hur Expressens sändningar av SSL fungerar till att den lokala papperstidningen lägger stora uppslag på futsal, volleyboll och så vidare medan de glömmer bort oss. Vi ska definitivt ställa krav, kommenterar man en match i SSL bör man veta vad i alla fall de bästa spelarna heter och spelas det en innebandymatch av dignitet i en mellanstor stad bör lokaltidningen kunna vara på plats. Vad vi ofta tenderar att glömma bort är däremot vår egen roll. Förtjänar vi dem rubriker som vi aldrig får?

Niklas Jihde berättade nyligen i en intervju om sina tankar kring innebandyns exponering. Han berättade om hur dem hittade på p-botar utanför hallen, allt för att skapa rubriker, skriverier och intresse. Får vi inte platsen? Ta den istället! Finns inte intresset? Skapa det!

Vi behöver intriger, rivaliteter, profiler och kontroverser. Vi behöver tävling, grymma orättvisa förluster och exalterande vinster. Vi behöver en hyschande Kim Ganevik likväl som vi behöver en målspottande Malte Lundmark. Vi behöver en visionär Niklas Pålsson och en fritänkande Sebastian Wahlgren. Vi kanske inte behöver hockeygubbar som coachar våra lag men vi mår väldigt bra av en rubrikskapande Moa Tschöp.

Intrigerna måste få finnas där utan att vi slår ner på dem men vi måste också kunna kontrollera dem. Vi måste kunna twittra på ett uttrycksfullt sätt men samtidigt veta vilka ord vi inte använder. Kunna skapa en rivalitet utan att mobba, kritisera rivalen snarare än personen och vara beredda att stå för det vi skriver och säger.

Vi måste våga diskutera en landslagsledning som väljer bort en spelare på grund av dennes klubbtillhörighet, vi måste kritisera och ifrågasätta såväl som att ta in och bemöta. Åsikter, ståndpunkter och kontroverser är intressanta, intresse genererar pengar, pengarna skapar förutsättningar för proffsighet. Därför är sättet vi agerar nyckeln till allt.

Att tycka måste normaliseras, man måste få tycka att stadsrivalen inte är vatten värd men vi måste utrycka det på ett sätt som skapar intresse snarare än ruinerar vårt rykte. Rivaliteterna är det bultande hjärtat i innebandysverige. Här i Örebro har inte bara rivaliteten dopat publiksiffrorna under massvis av år, konkurrensen har dessutom gjort att föreningarna får en anledning att utvecklas. Rivaler sporrar varandra både här och på andra ställen, de motiverar, irriterar, svider och glädjer; kort och gott skapar de intresse och intresse, det är som sagt pengar.

Vi behöver profiler som Albin Skur, Jesper Gribe, Viktor Klintsten, Yamou Njai, Rasmus Larsson, Sofia Selleby och i min närhet Tor Bornedal Samils, deras bidrag till den här sporten är minst lika stort som de bästa spelarna. Vi måste läras oss att uppskatta dessa samtidigt som vi vågar ta debatten med och mot dem. Ibland svider det att tycka, det kan vara kontroversiellt men det måste få vara det, ibland.

Slutligen när vi väl får chansen i utrymmet vi söker, i de stora medierna, se då till att dem vill ge oss det igen. Det är dags att vi är oss själva, alla kan inte vara Jacob Glas och berätta hur Hannes Öhman ringde på morgonen och bjöd in till match på eftermiddagen i Globen men alla kan vara sig själva.

Det blir en balansgång och en teknikbana. Vi vill inte att vår sport ska vara sporten som de hockeykillar som inte orkade med försäsongen spelar men vi vill fortfarande vara sporten som har profilerna, intrigerna och ger oss anekdoterna. Det är dags att vi tar tag i bollen och ger oss in i banan, vi kommer garanterat tappa den ibland men med träning kommer färdighet. Det är dags att våga, som en annan gammal hockeygubbe sa: du missar 100% av skotten du inte skjuter.