I Sommarbloggen får olika innebandyprofiler möjlighet att skriva varsin text i valfritt ämne som kan vara tankeväckande, inspirerande eller intressant för andra att ta del av. Idag: Nikola Marincic, sportchef i Hagunda IF.

Beskedet kom och det var mörkt, ”Jag ger dig 20-80% att överleva” sa kirurgen tre dagar innan operation... hur tacklar man det!?

Mitt namn är Nikola Marincic och är sportchef i Hagunda IF:s herrlag, ni vet nog inte vem jag är men tänkte försöka berätta en historia om vad föreningslivet och Hagunda betydde för mig efter beskedet att jag fått Cancer.

Jag har varit aktiv spelare i innebandy, dåtidens division 2 som kanske kan jämföras med dagens division 1, har varit tränare på allsvensk nivå och även domare i Uppland och på något absurt sätt lyckats blivit årets domare i Uppland tre gånger trots att jag skällt på domare hela min karriär. Jag har även spelat fotboll och gjort några landskamper för Sverige i amerikansk fotboll, som ni hör så har jag skaffat mig ett nätverk som kom och visa sig bli ovärderligt.

Det var en ganska suddig tid när beskedet kom om en akut operation, två och en halv vecka från upptäckt tumör(stor som en tegelsten) till operation, det var också under tiden när innebandyn gick mot den roliga tiden med kvalspel och jag la ned mycket tid på Hagunda, såhär efteråt ganska skönt och skingra tankarna med något jag brinner för varje dag. Operationen genomfördes, åtta timmar på bordet och sen ytterligare fyra timmar eftersom komplikationer tillkom, efter det fem eller sex dagar på intensiven där några helt fantastiska sjuksköterskor såg till att hålla mig vid liv, i dessa dagar med covid så riktar jag all min kärlek till intensivvården som gör ett jobb som ingen kan förstå om man inte varit där på ett eller annat sätt.

Efter att ha blivit flyttad till en avdelning började det plinga i telefonen men jag var för svag för att orka svara, dock ville jag bli så fräsch att jag kunde se vår match mot Umeå, det var mitt första mål efter att fått träffa min dotter. Jag fick upp en padda, kommer inte ihåg om matchen va en eller två veckor efter operationen men jag skulle absolut se den. Matchen pågick och de som känner mig vet att jag är ganska kritisk, jag tyckte vi spelade som skit och var tvungen och lägga ifrån mig paddan för pulsen började slå för högt, istället lyssnade jag på matchen och sista 10 exploderar Hagunda med en massa mål och jag blev glad och lugn igen. Vet inte om det var bra men innebandyn har den kraften på mig, jag fick en anledning att glömma min smärta för att uppleva något jag älskar.

I samband med matchen hade Hagunda startat en insamling för mig och min dotter Tilde, ja det är så vi förknippas - Nicko och Tilde - då vi lever ihop nästan 100% av tiden eftersom mamman bor i USA. Insamlingen blev helt sinnessjuk då våra fans, andra föreningar, företag, arbetskollegor och människor jag absolut inte känner bidrog med pengar, aldrig i min vildaste fantasi kunde jag tro att människor brydde sig så mycket och jag är evigt tacksam för stödet.

Under min tid på sjukhuset så fick jag massa besök från spelare, ledare, gamla lagkamrater i olika sporter och vänner som man fått under årens gång, jag kan lugnt säga att föreningslivet har berikat mitt liv och är det någon gång jag har förstått betydelsen så är det under den här tiden. Drivet att få komma tillbaka och se en match live gjorde att jag kämpade lite hårdare, stängde av smärta och pushade gränserna, man kan säga att Hagunda hjälpte mig att tillfriskna snabbare och fyra veckor efter operationen så var jag på plats på IFU trots en lunga mindre, ett hjärta som slog lite snabbare än vanligt och en smärta som jag inte önskar någon. Att få vara på plats, träffa fansen, ledarna, företagen och spelarna gav mig energi som jag har svårt och se kan komma från så mycket annat.

Det är svårt att med en kort text förklara vad som hände under den här tiden men Hagunda och föreningslivet har hjälpt mig att tillfriskna och få ett mål där jag idag lever ett liv jag uppskattar över allt annat, är också stolt att vi i Hagunda har börjat ta initiativ för att hjälpa andra med insamlingar och samhällsnyttiga projekt. Jag är också stolt att föreningar och människor kommer samman när det behövs som mest. Föreningslivet kan rädda liv, jag har sett det med egna ögon.