I Sommarbloggen får olika innebandyprofiler möjlighet att skriva varsin text i valfritt ämne som kan vara tankeväckande, inspirerande eller intressant för andra att ta del av. Idag: Fredrik Azelius, spelare och före detta klubbchef i FC Helsingborg.

Jag heter Fredrik Azelius och är spelare samt före detta klubbchef för FC Helsingborg. Idag är det min tur att skriva en text till Innebandymagazinets sommarblogg. Med anledning av våra ekonomiska svårigheter under en mycket lång tid väljer jag att skriva om mina tre år som klubbchef för FC Helsingborg och på så sätt delge er hur vi som förening jobbade för att lyckas med vårt stora mål - att få godkänd elitlicens efter säsongen 2019/2020. 

Jag blev klubbchef för FC Helsingborg sommaren 2017 efter att ha avklarat mina studier i Lund och Berlin. Första året präglades av ett ekonomisk ras där vi fick slita som djur för att dels i) kapa befintliga kostnader samt ii) försöka hitta nya intäktsmöjligheter. Det var en rejäl utmaning givet att de flesta kostnadsposter redan var satta och således svåra att rubba på mitt under säsongen. Flertalet gånger under året stod vi vid stupets brant och var i princip beredda på att kasta in handduken. Vi lyckades hålla näsan över vattenytan och överlevde säsongen ut. Ett negativt resultat om ca 1.3 MSEK var dock ett faktum. 

Vi gick in i en ny säsong med vetskapen om att vi året innan gjort ett enormt negativt resultat och att vi nu måste vända hela skutan och sänka kostnaderna något enormt. Inte bara det, intäkterna måste dessutom få sig ett rejält uppsving. Vi beslutade att ha en spelartrupp utan finska stjärnor och dessutom med halverade löneposter för hela föreningen. Allt från spelare till personal. När man kapar kostnader kommer det följaktligen också konsekvenser. Herrlaget fick ändra inriktning och det slimmade kansliet fick mer och mer koncentrera sig på att endast jobba mot rena och smarta intäktsarbeten. Allt för att maximera nyttan i förhållande till arbetsinsatsen. Vi startade en ny övernattningsturnering, jobbade hårdare för att locka publik till matcherna och ”renoverade” vårt partnernätverk. Samtidigt fick herrlaget slita hårt för att hålla sig kvar i SSL. En degradering hade, i princip, betytt slutet för föreningen givet det skuldberg som vi hade. En lyckad säsong både på och utanför plan resulterade dock i att herrlaget fortfarande spelade i SSL, vi fick en fantastisk start på vår nystartade cup och kunde stolt presentera ett positivt resultat på 175 tkr. Ett resultat som där och då var föreningens bästa någonsin. Däremot var det på tok för lite för att klara elitlicenskravet. Vi fick en säsong att åtgärda detta med en tydlig handlingsplan. Skall tilläggas att detta var med i den plan vi satte innan säsongen. Vi förstod givetvis att vi inte kunde vända hela skutan på endast 12 månader. 

Hur vänder man då ett negativt eget kapital på ca 1.55 MSEK till positivt på 12 månader? Det var frågan vi ställde oss inför säsongen 2019/2020. Vi hade med oss en resultatförbättring på ca 1.5 MSEK, men nu skulle vi göra det igen. Den största skillnaden var dock att vi inte kunde kapa kostnader så mycket mer. Att kapa mer på lönefronten skulle innebära att man blir slagpåse i SSL och att kansliet inte har en chans att upprätthålla den kvalitet som en förening i SSL kräver. Vi fortsatte att fokusera på att hitta nya intäkter och samtidigt vara ruggigt effektiva vad gäller utgifter. Inför säsongen var planen tydlig. På plan behövde vi nå ett slutspel. Utanför plan skulle marknadsintäkterna öka med minst 50% och matcharrangemanget behövde öka med minst 150 personer i publiksnitt. 

Niklas Pålsson, som nu var huvudtränare, blev dessutom min radarpartner även utanför plan. Vi tillsammans jobbade på marknadssidan där vi lyckades öka omsättningen med ca 50%. Inte nog med det lyckades han föra herrlaget till en slutspelsplats. 

Säsongen började mycket bra och efter säsongens partnermatch i oktober månad var vi halvvägs till vårt ekonomiska mål. Sommaren hade varit jobbig med vi lyckades hela tiden överleva och hantera de ständigt jobbiga situationerna. November och december var ekonomisk riktigt tunga och hela vårt ekonomiska överskott var borta. Den 19 december gjorde Skatteverket en konkursansökan när vi var sena med 76 tkr (ska dock tilläggas att föreningen varit sena med skatterna i väldigt många år). Den första januari 2020 var resultatet -8 tkr. Betyder med andra ord att vi behövde göra mer än 1.55 MSEK på resterande fyra månader. Vi visste om att dessa månader skulle vara bra, men inte så bra. Vi arrangerade en extra gratismatch som vi kallade LICENSMATCHEN. I denna match lyckades vi generera över 300 tkr. Vi fick in en del nya partners och pengarna började återigen trilla in. Kampen om en slutspelsplats var i full gång. Det man ska ha med sig är att vi på kansliet och Niklas visste om att slutspelsplats var avgörande för att klara licensen. Det var en enorm press, såklart. Ingenting var uttalat till spelarna, men i takt med att säsongen led förstod dem givetvis mer och mer. Jag är enormt imponerad att spelare och ledare hanterade denna press så pass bra. Hatten av. 

När vi var inne i grundseriens absoluta slutskede klev Covid-19 in i handlingarna. FC Helsingborg spelar alltid grundseriens sista hemmamatch i Helsingör (Danmark) inför fullsatta läktare och härlig stämning. Denna match var satt den 14 mars vilket var precis i början av Covid-19:s inmarsch. Matchen i Helsingör fick ställas in efter många om och men. Matchen spelades i Helsingborg inför tomma läktare. Dalen fick ta sig hela vägen till Helsingborg utan vetskap om matchens ens skulle starta. Knappa två timmar innan matchstart fick vi ett ok från förbundet. Matchen lyckades vi vinna efter straffar och slutspel var ett faktum. Slutspelet ställdes snabbt in och den ekonomiska ovissheten var påtaglig. Ett slutspel betyder, i ekonomiska termer, mellan 400-500 tkr netto. Detta beräknat på 2 hemmamatcher och 3 bortamatcher mot Falun eller Storvreta. Svårt att som klubbchef budgetera för annat även om man som spelare alltid tror på seger… Lägg där till att vår nystartade övernattningsturnering skulle gå av stapeln den 10-12 april och generera ca 300 tkr netto. Med Covid-19 som ett enda stort orosmoln fick vi plötsligt släppa allt och förhålla oss till att vi inte får in dessa pengar. Vi visste nämligen om att vi skulle klara det om inte covid-19. Vår prognos sa där och då att vi skulle landa på mellan 2-2.2 MSEK. Vi förde en dialog med licensnämnden som meddelade oss att dem under inga omständigheter skulle ta hänsyn till Covid-19, utan att det var något som Förbundsstyrelsen fick styra över. FS å sin sida menade på att dem inte kommer ta hänsyn till Covid-19 och att licensnämnden helt och håller ansvarar för detta. Vi fick inga tydliga svar och det enda vi kunde göra var att förhålla oss till det vi visste, och det var att vi behövde göra ett resultat på 1.55 MSEK. I samma veva fick vi lov att permittera och delar av de sociala avgifterna slapp man betala. Vi kom närmare vårt mål. Några veckor senare kom det besked om centrala medel vilket genererade ytterligare lite. När vi slutligen faktiskt fick en del kompensation centralt var vi förhållandevis säkra på att vi skulle klara det. En del partners slöt upp för att se till att vi nådde över linjen vilket gjorde att vi kunde andas ut lite. 

Vi stängde böckerna och nu väntade vi endast på att revisorn skulle återkoppla med att allt var grönt och att vi med gott mod kunde skicka in våra papper till licensnämnden. Två dagar senare (i början av juni) fick vi återkoppling och en godkänd licensnämnd var ett faktum. På årsmötet redovisades ett resultat på ca 1.65 MSEK. 

Ekonomin är nu i balans och FC Helsingborg kan äntligen andas och för första gången på väldigt många år se på framtiden med tillförsikt! En bättre känsla finns inte. 

Ett ENORMT arbete från kansli, styrelse, spelare, partners och medlemmar gjorde detta möjligt. Stort tack till alla!