I Sommarbloggen får olika innebandyprofiler möjlighet att skriva varsin text i valfritt ämne som kan vara tankeväckande, inspirerande eller intressant för andra att ta del av. Idag: Daniel Lindkvist, ordförande i IBF Falun.
En journalist på en lokaltidning frågade mig någon gång i våras om hur jag såg på fortsättningen av säsongen och de målsättningar vi hade. Jag svarade honom att min personliga åsikt var att det vore viktigare att damlaget tog steget upp i SSL än att herrarna vann SM-guld. Missförstå mig rätt, ett SM-guld är kanske det största du kan vinna i innebandyvärlden och i en förening som numera har vinnarkulturen så hårt präglad i sitt DNA är det vad hela verksamheten går ut på. Men om man samtidigt lyfter blicken lite och ser till IBF Falun som förening i stort, då tycker jag att det faktum att vi nu har även damlaget där de hör hemma, i SSL, är en fråga av yttersta vikt.
IBF Falun har en stolt tradition även på damsidan. 23 säsonger i högsta ligan och fyra SM-silver vittnar om en lång och framgångsrik historia, även om man aldrig lyckades sätta den där pricken över i:et som ett SM-guld hade inneburit. Från säsongen 2010/11 och framåt inleddes några år i tabellens mittenskikt, fram till 2014/15 då man med en hårsmån klarade nytt kontrakt. Det var dock bara en föraning om vad som komma skulle. 2015/16 rasade man ur med besked efter 25 förluster på 26 matcher. Sedan dess har IBF Falun inte haft ett damlag i SSL men till hösten är det äntligen dags igen.
En av våra stora, globala megatrender är hållbarhet. De storföretag som år 2020 inte har ett hållbarhetsarbete och ett förhållningssätt till de globala målen existerar knappt. När man pratar hållbarhet, då tänker man ofta mindre minskat resande med bil och flyg, mindre plastförbrukning och liknande och det är förstås en stor och viktig del. Men de globala målen har en mer ambitiös agenda än så. Jämställdhet (nr 5) och Minskad ojämlikhet (nr 10) är också mål där vi som samhälle har en god bit att gå fortfarande. Där har idrotten en stor roll att spela, och innebandyn en smått unik möjlighet att vara en föregångare. Där våra två stora folksporter, ishockeyn och fotbollen, nu kämpar (och gör det ambitiöst) med att etablera och ge utrymme även för SDHL och Damallsvenskan är vår sport flera steg längre fram. Bara det faktum att vi har både dam och herr samlat under ett ligaparaply är en styrka. Exponeringen är jämnare, villkoren likaså. Vi har dessutom något så unikt som en gemensam final i samma arena, samma dag. Därmed inte sagt att vi är perfekta eller klara, men förutsättningarna är bättre än för många andra.
Är då IBF Falun en jämställd förening idag? Nej, det är vi inte. Jag vågar däremot påstå att vi har en jämställd agenda, att vi har en medvetenhet om frågan och en genuin vilja att arbeta med den. Ekonomisk ersättning är förstås den fråga som naturligt kommer upp först när man pratar jämställda idrottssatsningar och där herrarna långt före damerna. I den bästa av världar skulle vi ändra på det imorgon, men vi saknar ännu så länge de ekonomiska förutsättningarna för det. Herrlaget lockar betydligt mer publik, vilket dels generar intäkter men även gör det attraktivt för sponsorer att vilja exponera sina varumärken i samband med herrmatcherna. Där menar vissa, mer i andra sporter än inom innebandyn vill jag hävda, att ”marknaden styr” och att klubbarna är hjälplösa inför det faktum att ”det finns inget intresse från publik och sponsorer”. Jag hävdar att det gör det visst, det ligger på oss som förening att tillsammans med spelare och ledare paketera produkten, bygga intresset och sälja in vår satsning till sponsorer. Jag möter idag fler företag som specifikt frågar om hur vi arbetar med jämställdhet, inkludering och ungdomsidrott än sådana som inte gör det. Ännu är vi inte där ekonomiskt, men det finns andra steg att ta längs vägen, saker att göra här och nu. Hur man reser, vilken utrustning och träningskläder man har, vilka träningstider man får. I den typen av frågor kan man lättare som förening visa att man menar allvar, att man vill och försöker skapa lika förutsättningar. Matcharrangemang, intron, annonsering och bildsättning på hemsida etc. är andra saker som är förhållandevis enkla att göra lika. Allt går inte att lösa dag 1, men det finns alltid en ände att börja i.
Det finns därtill en viktig aspekt att ha med sig. Att damerna ska få bättre förutsättningar innebär inte att herrarna ska få sämre diton.
När man pratar jämställda, hållbara elitsatsningar så ställs ofta dessa två mot varandra och då kan jag förstå att det blir en svår diskussion. Vi är stolta över de förutsättningar man har lyckats skapa för herrspelarna i IBF Falun. De förutsättningarna har bidragit till att laget blivit bäst i världen. Där ska vi fortsätt ta kliv, samtidigt som vi förbättrar förutsättningarna för damlaget. Med ett herr- och ett damlag i SSL och förhoppningsvis snart t o m två lag i toppskiktet i SSL har vi en sammantaget ännu starkare produkt och varumärke. Rätt arbetat ska vi kunna kapitalisera på det och öka intäkterna på ett sätt som tillåter förbättrade förutsättningar för båda lagen, inte för det ena på bekostnad av det andra.
IBF Falun har, som sagt, en stolt tradition även på damsidan. Förutom en stolt tradition så har vi en dröm. En dröm om en idrottsvärld där damers och herrars elitidrott kan ske på samma villkor. Där sponsorintäkter, löner, publiksiffror och TV-exponering är densamma, oavsett kön. Vi tror att den dagen kommer men vi vet att vi inte är där ännu.
För att en dröm ska bli sann krävs modet att drömma och styrkan att agera. Vi har bestämt oss för att våga drömma men också för att börja agera. Förändringen kommer inte att ske över en natt men vi tror på att med små steg i taget ta oss mot målet. Vår resa har börjat, kartan ska ritas och vägen till målet stakas ut. Vi vet inte hur lång tid det tar innan vi är framme men vi har ett delmål. Vi vill att IBF Falun står på ena sidan i båda SM-finalerna i Globen 2023, när föreningen fyller 30 år.
Det är vår dröm. Vill du hjälpa oss att förverkliga den? Välkommen in i den rosa familjen. Tillsammans är vi IBF Falun.