I Sommarbloggen får olika innebandyprofiler möjlighet att skriva varsin text i valfritt ämne som kan vara tankeväckande, inspirerande eller intressant för andra att ta del av. Idag: Rasmus Larsson, som är tränare för FBC Lerums herrjuniorlag i Juniorallsvenskan och driver JAS-bloggen.

Sedan 94-kullen har jag på olika sätt varit engagerad och involverad inom JAS-serien, något jag brinner för och värnar om. 

Juniorallsvenskan är utåt vår ledande juniorserie som ska ge våra duktiga juniorer en boost innan det är dags att kliva upp i seniorspel fullt ut. Det är den serien där spelarna ska få möjlighet att utmanas i ett tempo som kan göra dem redo att bland annat konkurrera i U19-sammanhang och till sist slåss om speltid mot de andra nationerna när det är skarpt läge. Under flera år så har många flaggat för en förändring och så även jag, senast för 3,5 år sen drygt när jag skrev ett längre inlägg. 

Då hade Sverige missat medalj i ett U19-mästerskap på killsidan och därefter har vi förlorat två finaler ytterligare, trots att vi hade en fin 00-kull med en enorm 01-spets där tjeckerna vann med 8-2. Mycket av argumentet då grundade sig i att vår juniormiljö var för svag och det inte fanns utveckling nog, vilket styrks än idag sett till resultaten. Ser man t.ex. på senast Finnkamp och EFT så tog vi segrar, men vi ser samtidigt ett Finland som spelar med enbart 02:er i princip och redan siktar på nästa VM, där vi istället spelade nästintill en full 01-trupp förutom ett par 02-debuntanter i EFT:n. 

Vi har fortsatt en anmälan som är öppen för samtliga i JAS vilket leder till att vi ibland får en kvalitetskillnad som är enorm. Ett förväntat topplag kan ställas mot ett gäng som har 3-4 år kvar i dessa sammanhang och tvåsiffriga slutresultat är inte ovanligt. I förra årets HJ-JAS så hittar jag 76(!) matcher som slutat med vinster med minst tio måls marginal och det finns nästintill likvärdigt antal som slutat med både åtta och nio måls marginal. Det ska då tilläggas att vissa grupper är relativt balanserade och har enbart något enstaka resultat i denna storlek, där det istället är tre-fyra specifika grupper som står för många av resultaten. 

Oavsett vad så gynnar det ingen av parterna att spela matcher som utvecklas i den karaktären. Det blir ingen utmaning för laget i förarsätet utöver att kunna förbättra sin målskillnad och försöka hålla fokus och för de stackars laget som får jaga boll i sextio minuter, så hade man förmodligen haft större utveckling på att ha ett träningspass med man-man fokus och mycket bolltouch där varje spelare fått mycket tid med boll och ställas i många olika situationer. Argumentet för vissa är att topplagen borde kunna vila spelare i vissa matcher, men som tränare själv så vet jag hur gärna spelarna alltid vill spela JAS och för vissa lag kan serien vara huvudfokus och det som är spelarnas huvudsakliga matchmiljö vecka ut och in, kompletterat med någon övrig serie. Seniorspel i all ära, men det skiljer sig åt och även om den fysiska aspekten kommer in där och att du kanske blir straffad på dina misstag, så har juniorinnebandyn i vissa matchbilder ett visst tempo, en omställningssekvens där man ofta spelvänder och flera lag som spelar man-man, sin viktiga del. 

För att höja både status och kvalité på matcherna så borde vi begränsa platserna, ha en Elit-klass och sedan ha en mer öppen och allmän under. Vi borde ha sex där varje grupp innehåller ungefär åtta lag, vilket gör att vi totalt landar på 48 lag. Den mängden lag kan vi absolut upprätthålla en bra kvalité på. Jag förespråkade tidigare fyra grupper, men kan nog sträcka mig till sex för att resorna inte ska bli en enorm börda och för att det ska kännas rimligt för fler lag. 

Den stora frågan är egentligen hur man bestämmer vilka som ska få spela i Elit-klassen och vilka som inte ska få det? Hur blir det rättvist så alla får chansen på lika villkor? Ska det kvalas in varje år med helt nya lag, eller en mindre rotation? 

Mitt förslag är följande - inför säsongen 21/22 så utlyser förbundet redan nu att de 32 lagen med bäst poängsnitt kommer vara direktkvalificerade. Då vet alla förutsättningarna redan inför och hur många poäng man kommer behöva landa på. Därefter finns det 16 platser att göra upp, vilket avgörs i ett kval i mitten/slutet av augusti. Lagen anmäler sig till JAS, grupperna delas in (borde handla om ungefär 60 lag), där varje grupp borde ha 3-4 lag. Alla möter alla under två dagar, där ettan går vidare direkt. Övriga hamnar i en underliggande JAS där det alltså är fri anmälan. 

Det leder alltså till åttalagsgrupper där jag tycker att topp fyra i varje gruppspel ska vara direktkvalificerade för säsongen efter, vilket gör att vi återigen landar på de 32 lagen. Även om fjärdeplaceringen inte innebär ett playoff, så ska man vara värd att spela året efter då man kommit på övre halvan. Då finns det på nytt 16 platser att spela om vilket gör att kvalproceduren återupprepar sig och kan på ett sätt motsvara tjejernas DJ-18 lite. Med tanke på att vi har färre lag i gruppspelet, så gör det inget om starten av JAS skjuts på ett par veckor jämfört med nu. Det kan därmed bli drygt två månaders spann från kvalspel till start, vilket borde vara tid nog att hinna lotta, boka och tillsatt det som behövs. 

Till playoff borde samtliga gruppettor gå, vilket ger åtta garanterade platser. Därefter så lottas tvåor mot treor i ett enkelmöten, vilket ger ytterligare åtta lag vidare. Totalt 16 lag, som sedan i playoff två bantas till åtta lag. Jag hade kunnat tänka mig att även spela kvartsfinaler innan Innebandyfesten och skippa poolspelet, men det är inte det stora problemet att diskutera här. Jag kan förstå att publikantalet ökar såpass markant med fler lag och att det blir en viktig faktor för arrangören som lägger ner jobb. Jag tycker självklart att det borde finnas ett liknande upplägg för den underliggande serien, där det ska koras en vinnare. Det känns dumt att enbart genomföra ett gruppspel, utan att kunna få mäta sig med lag från andra regioner och delar. Samt att säsongen skulle bli väldigt kort isåfall för de lagen. 

Jag tror överlag att intresset kring de båda JAS-serierna, dels Elit, men även underliggande, hade ökat markant då matcherna hade blivit tightare, grupperna jämnare och fler lag hade haft något att slåss för. Jag kan även tycka att det finns fler saker som borde förändras och vara ett krav. T.ex. så borde liverapportering i samtliga JAS-matcher vara ett måste, något som kan skötas via en telefon om det är absolut nödfall vilket samtliga har tillgång till. 

I det stora hela har jag valt att diskutera problemet på killsidan - på damsidan råder en annan problematik. Visst, där finns det ett par resultat som inte är något vidare ur det perspektivtet vi diskuterar, men inte alls i samma utsträckning. Där är istället problemet åldern, att man på damsidan väljer att ha en åldersgräns som alltid ligger ett år lägre än killarnas regler. Jag har aldrig förstått syftet helt, men har för mig att förbundet varit inne på en linje där man pratat om att damspelare oftast lyfts såpass tidigt till en seniormiljö och att JAS därmed skulle urholkas om man höjde åldern, då de flesta redan är i seniorlagen. 

Vänd på det istället? 

Om JAS-åldern var högre, hade då lika många spelare lyfts upp i seniormiljö såpass tidigt? Det är väl det som är den av problematiken just nu, att efter JAS tar slut i såpass tidig ålder så blir senior nästa steg då väldigt få distrikt har juniorserier att erbjuda i någon form för äldre spelare. Då hade det funnits en mer naturlig miljö och jag tror stenhårt på att hysterin om tidigt seniorspel hade uteblivit och samma behov hade absolut inte funnits att tillgodose då. Därför väljer flera juniordamspelare bort JAS:en under sitt sista år då man kanske istället tvingas se en mer långsiktig lösning redan tidigare. 

Jag nöjer mig där. Och hoppas att det framöver blir en förändring som jag tror kommer gynna samtliga parter i slutändan.