I Sommarbloggen får olika personer inom innebandyn möjlighet att skriva varsin text i valfritt ämne som kan vara tankeväckande, inspirerande eller intressant för andra att ta del av. Idag: Daniel Sundberg, sportchef i Huddinge IBS som gick till Innebandyfesten i samtliga (!) fyra åldersklasser (HJ18, DJ18, P16, F16) 2021/22.

Några korta rader om bland annat bredd vs elit, ambitionsnivåer, jämställdhet och vikten av att vilja våga och att orka driva förändring.

Bara våra tankar, idéer, lite tips och en del uppmaningar. Här slår vi in en del jäkligt öppna dörrar men många av dem värda att hållas öppna och upprepas.

I Huddinge IBS är vi cirka 700 utövare och ledare, fördelade nästan exakt på 50% pojkar, killar och herrar samt 50% flickor, tjejer och damer.

Vi är verksamma i Stockholmsregionen, vi har ett stort upptagningsområde och därmed ett stort ansvar. Vi arbetar sedan ungefär två år tillbaka med en ny styrelse, en ny vision, baserat på en uppdaterad värdegrund. En vision om att just elit och bredd måste kunna rymmas, näras och blomstra inom samma verksamhet för långsiktig framgång.

En förening för alla, helt enkelt.

För att innebandyn ska få en självklar plats i barn och ungdomars idrottande behöver vi göra nytt, göra mer och göra nu. Vi är på rätt väg men det går för långsamt. För att innebandyn ska kunna utvecklas och på riktigt kunna konkurrera med våra andra stora sporter måste vi våga tänka kommersiellt. Ett steg i den riktningen är att tillsätta eller uppgradera till en styrelse som både vågar och orkar utmana den egna föreningen, värdegrunden men också kommunen och näringslivet. Involvera duktiga närstående och lokala intressenter, gärna med olika erfarenheter från att bygga eller verka i olika typer av verksamheter, företag eller organisationer men involvera inom ett tydligt ramverk för icke-jäv, långsiktighet och total jämställdhet.

Nästa steg är att skapa en vision med en långsiktig game plan. Sätt upp mål, både kort- och långsiktiga, som sedan aktivt följs upp och mäts. Det handlar inte om att vinna flest serier under nästa säsong, det handlar om var vi vill vara som förening och vad vi menar med att lyckas.

Våga sticka ut hakan, rita upp, berätta om och nästan skryt om er vision och målsättning. Man måste inte sikta mot SSL eller SM-guld men våga litegrann, orka vilja och gör bara det ni kommit överens om. För era pojkar och flickors, tjejer och killars, herrar och damers, för innebandyns skull.

Ett annan viktig framgångsfaktor för att utveckla föreningen och skapa framtidens innebandyspelare är att orka jobba fram den mytomspunna ”röda tråden”. Det medför att spelarna och individerna med större sannolikhet kommer till en organiserad och planerad verksamhet, en verksamhet där de långsiktiga målen för utveckling är i fokus och resultaten nästan endast blir en lyckad eller kanske åtminstone önskad bieffekt. 

När vi ändå har ordet måste vi också lyfta och våga krossa just myten om att det antingen är elit- eller breddverksamhet föreningen satsar på. Vår framgång ligger i att dessa både lever i symbios. I Huddinge IBS har vi, som tidigare nämnt, en tydlig vision, att elit- och bredd ska rymmas under samma tak. Att bredd föder elit och vice versa.

Säsongen innan pandemin satte stopp för allt spelande satt vi i en situation där vi hade en damjuniortrupp som var både bred, stor och med olika ambitioner. För att behålla så många spelare som möjligt, så länge som möjligt oavsett individens egna mål eller ambition, införde vi att spelarna själva fick välja sin ambitionsnivå. Spelarna får helt enkelt själva välja hur ofta de vill träna och spela match, dvs sin egen ambitionsnivå och därmed även sin egen insats. Hur mycket orkar jag själv planera, strukturera och kanske till och med försaka och/eller offra, för min egen utvecklings skull och min egen satsning? Många av spelarna delar samma passion för innebandyn, men alla vill eller kan helt enkelt inte tänka sig att lägga lika mycket tid på sin idrott, just nu.

”Just nu” är nyckeln, för hur många gånger har vi inte sett en lagkompis eller kanske motståndare, maxa sin utvecklingskurva först långt efter junioråren?

Förändringen till en ambitionsnivå-anpassad verksamhet gjorde att nästan hela damjuniortruppen på ca 45 spelare är intakt, trots den kritiska gymnasieåldern och en förhoppningsvis genomliden global pandemi. Vi har såklart inget facit kring hur resultatet hade blivit om vi inte hade gjort förändringen men ovan är endast ett exempel på hur man kan våga testa, verkställa och sedan orka genomföra. 

Titta inte så mycket i backspegeln, se framåt.

För att lyckas med både bredd och elit krävs ledare, många ledare, unga och gamla, väletablerade som nya tränare. Det vet vi alla är en utmaning, men för att lyckas krävs det att vi vågar satsa, och använda så stor del av budgeten vi bara kan för att kunna attrahera externa och kompetenta ledare och tränare som har tid, lust, energi och kompetens, att arbeta långsiktigt med spelarutveckling.

Det är nog få föreningar som känner att de har ett överflöd av ledare och tränare att ta av och ett sätt, att i alla fall på sikt kunna fylla den luckan är att starta ett eget föreningsinitiativ för att engagera, utbilda och utveckla era unga spelare till framtidens ledare och tränare. Se till att fånga ungdomarna tidigt, engagera de i de yngre lagen föreningen och se till att de får utbildning. Här är ett tips att involvera och engagera ert lokala förbund för maximalt stöd och support. Tänk på att förbundet och förbunden finns här för oss, inget annat.

 Eldsjälarna får vi såklart inte glömma. De som varit och är en förutsättning för att våra föreningar oftast ens existerar. De ska vi behålla, lyssna på och låta de fortsätta verka. Låt det som varit bra fortsätta vara bra, men förändra det som kan göras bättre. Fortsätt bygga förening med de helt nödvändiga ideella krafterna men orka sätta en gräns för när mammor och pappor endast är eller blir stödfunktioner. Våga samtidigt berätta om och orka sikta mot de idrottsliga målen men försaka inte långsiktigheten. Orka stå emot uppflyttningshetsen, låt ungdomar vara ungdomar, juniorer vara juniorer och ta klivet först när både kropp och knopp är redo. Ibland kan just återhållsamhet vara att våga.

Våga och orka för guds skull anta en helt jämställd föreningsprofil, fäst den ordentligt i värdegrunden och jobba därefter. Jämställdhet är enkelt. Det är exakt lika, alltså exakt lika, oavsett om det gäller halltider, ersättningar eller förmåner. För er som inte riktigt är där, gör bara och orka genomföra. Det är inget PR-trick, det är helt självklart. Effekterna kommer garanterat bli fler involverade, fler genuint engagerade och fler som presterar, både på och utanför planen. Spelare, ledare, föräldrar, familj, närstående, näringslivet och kommuner, alla kommer bidra mer, över tid.

I vår förening, Huddinge IBS, har vi haft en del framgångar, både på senior, junior och ungdomsnivå. Vi hade faktiskt förmånen att få representera vår förening maximalt under de båda senaste Innebandyfesterna, med F16 och P16 i USM samt i både JAS Dam och JAS Herr. Ett kvitto på att en del av arbetet, all den nedlagda tiden och slitet lönar sig såklart och framförallt en otrolig upplevelse för alla spelare och ledare. Men, det viktigaste är ändå att vi löpande skördar de viktigaste av framgångar, med glada och nöjda utövare och ledare i vardagen, som trivs och alltid kommer ner och ger sitt yttersta för att de vill och brinner för sin idrott.

Med det sagt hade det varit vackert att avrunda detta inlägg med att framgångarna beror helt på eller är ett rent resultat av samtliga punkterna och exemplen ovan men riktigt så är inte fallet. Däremot har vi antagit utmaningen, vi har vågat genomföra en del och tänker systematiskt fortsätta arbetet med att våga utveckla innebandyn, göra mer för spelare och ledare samt orka driva positiv och ibland nödvändig förändring.

Vi från Huddinge IBS önskar er en Glad Sommar!

/ Daniel Sundberg, Huddinge IBS