I Sommarbloggen får olika personer inom innebandyn möjlighet att skriva varsin text i valfritt ämne som kan vara tankeväckande, inspirerande eller intressant för andra att ta del av. Idag: Magnus Röhnisch, en hyllad eldsjäl som är väldigt engagerad i IBF Falun.

Halloj på er alla innebandyvänner.

Här kommer några rader från Magnus "Maggan" Röhnisch.

Jag har blivit ombedd att berätta lite om mitt engagemang i IBF Falun och den så kallade rosa familjen.

Klubbmärket med "Bocken" som bärs av tre föreningar.

IBF Falun har elitverksamheten med lag i både dam- och herr-SSL samt parasport.

IBF Falun Utveckling som har både elit och bredd från junior till senior.

Tillsammans med olika Idrottsgymnasium fungerar den som en typ av akademi för eleverna men också bredd för senior och junior.

IBF Falun Ungdom o Barn har verksamhet från lek o lär till högstadieungdomar.

När jag själv var ungdom i Falun på mitten av 80-talet var jag som 15-åring väldigt aktiv på ungdomsgården där vi bland annat spelade en tidig form av innebandy i förskolans matsal på kvällarna.

Första innebandyKlubben i Falun hade bildats något år tidigare när jag fick förfrågan från den kommunala verksamheten "Fritid med mening" om att bli ledare för ett gäng grabbar som under mer ordnade former ville prova på den här nya sporten, så började min bana som eldsjäl inom Idrottsrörelsen.

Jag har genom åren alltid haft flera olika uppdrag, allt från lagledare och tränare till styrelseledamot och även ordförande inom flera olika idrotter med den gemensamma nämnaren boll.

Förutom innebandy har jag varit aktiv spelare och ledare även inom fotboll och handboll.

Efter en tid med lite förändrade livssituationer, flytt och annat så var det en tid då jag inte hade något aktivt uppdrag i en förening. Då fick jag av en tidigare tränarkollega förfrågan om att vara med som lagledare i en liten omstart av IBF Falun Ungdoms (numera Utveckling) dam- och juniorlag.

Självklart hakade jag på och precis som jag trodde så kändes det direkt som att jag kommit hem igen. Det var ju liksom i Falun allt började med Innebandyn.

Tänk att som 49-åring få chansen att komma hem igen.

Under dessa tre år jag nu vart "hemma" så har man verkligen kommit in och fått bli en eldsjäl i den rosa familjen.

Uppdragen man har på listan såsom ordförande och verksamhetsansvarig i Utveckling, Lagledare i SSL Dam, vikarierande vaktmästare i sporthallen och deltidskanslist är bara "titlar".

Att vara "eldsjäl" är något annat.

Det är verkligen en ynnest att få vara med att planera försäsong, bära konor på träningar, hänga i cafeterian tillsammans med ungdomarna, tvätta kläder och linda klubbor åt SSL-tjejerna, vara speaker när Galante slår alla sina poäng- och målrekord, bygga läktare med vaktmästarn, låsa upp omklädningsrum till alla som glömt sina nyckelkort hemma, skriva ut matchprotokoll till kommentatorer, köra skurmaskin en söndagsmorgon inför match, fixa folk till sekretariat, fylla på drickakylarna, sitta på läktaren och lyssna omtänksamt på föräldrars oro och frågeställningar då barnet flyttat till Falun för att nå sina drömmar, förbereda toast för nästa match, kolla så sjukväskan har ispåsar och lindor, hämta hyrbussar inför helgens bortamatcher, boka hotell på Gotland och hitta en färjetid som funkar, hämta mat åt Summercampelever och allt annat däremellan.

Som det föreningsjobb man gör just nu när jag skriver dessa rader. Nattvaktar ett serveringstält för att hålla klåfingriga borta så att allt är kvar till hungriga och törstiga fotbollscupspelare.

För mig har det alltid varit självklart att ställa upp så att så många som möjligt ska kunna få göra det de gillar mest.

Det spelar ingen roll om det är lilla Agnes som behöver hjälp med att fylla vattenflaskan, om det är Galante som är värd samma inlevelse från speakern på mål 10 som på nummer 1 eller om man måste rensa avloppet i damlagets dusch så ställer man upp. Återbetalningen på nedlagt jobb kommer direkt i värme och kärlek eller som när man får hedersuppdraget att vara säkerhetsansvarig i Globen och dela glädjen med alla fans och spelare direkt på plats mitt i smeten.

Tillsammans med alla andra eldsjälar och föreningjobbare håller vi idrottssverige vid liv. Extra viktigt just nu efter nästan två år med Covid att vi alla hjälps åt med att hålla idrottsverige igång.

Idag fick t.o.m. jag skriva en autograf under vårt summercamps starnight med elits herr- och damspelare då en av deltagarna tyckte att jag var den stora hjälten under veckan. 

Den kan man leva länge på som eldsjäl i rosa familjen.

Tack för mig så ses vi väl i någon hall eller i städskrubben när du behöver hjälp med att fylla på vattenflaskan.

//Magnus "Maggan" Röhnisch