I Sommarbloggen får olika personer inom innebandyn möjlighet att skriva varsin text i valfritt ämne som kan vara tankeväckande, inspirerande eller intressant för andra att ta del av. Idag: Karl Andrén, som var huvudtränare i SSL-laget Nacka 2021/22.

30 mars, Wallenstam Arena, kvartsfinal 3 mellan Pixbo Wallenstam - Nacka IBK. Det är paus mellan period 2 och 3. Vi (Nacka) är i ledning med 4-5 och sitter inne i det linimentsdoftande omklädningsrummet och pratar om att vi är i mitten av det marathon vi ser kvartsfinalen som. Vi upprepar det mantra vi jobbat efter hela säsongen - att det nu är viktigare än någonsin att bara fokusera på nästa byte och inte längre än så. Jag konstaterar, återigen för alla, hur coola och fruktansvärt bra vi är som kan prestera som vi gör i den här matchen. Jag är osäker på om tjejerna fortfarande tror på mig när jag säger de orden, men faktum är att jag varje gång innerligt menat det. Jag ser ett gäng elitidrottare framför mig i helt rätt tillstånd, med självförtroende i kroppsspråk och självklarhet i blicken. Periodpausen börjar lida mot sitt slut och jag kommer på mig själv gåendes i korridoren tillbaka till planen med tårfyllda ögon - rörd över spelarnas insatser. Igen. Jag vet inte för vilken gång i ordningen under säsongen jag är så här rörd. Vi, som av många helt rimligt var tippade att åka ur inför säsongen, går nu ut i arenan i ledning mot världens i särklass bästa lag bredvid Thorengruppen, till en hemmapublik som förväntansfullt bara väntar på att Pixbo ska köra över oss och bli klara för semifinal. Jag har en genuin tro på att det kommer bli tufft för Pixbo i period 3, för vårat gäng är där vi vill vara såväl fysiskt som psykiskt. Och mycket riktigt: tredje perioden börjar inte alls som någon på förhand trott: 3:15 in har vi lyckats göra tre mål vilket renderar i att Pixbos skickliga ledarstab får nog och tar time out. Ställningen är 4-8 i vår favör. Trots publiksorl och dunkande musik blir det helt tyst i min värld. Laget sluter upp i ring runt mig. Vad säger man som tränare för Nacka i det här läget? Vad hade du sagt?

Mitt namn är Karl Andrén och jag är som ni förstår stolt tränare för Nackas dam SSL-lag från säsongen 2021/22. Ni ska nu få läsa kort om hur jag som ledare kunde konkurrera som tränare i SSL, trots total underlägsenhet när det kommer till ren teoretisk innebandykunskap.

Min resa som SSL-tränare började på riktigt våren 2021. Säsongen var precis avslutad och mitt gästspel (som pågick mellan januari-mars 2021) var över. Vår dåvarande, mycket karismatiske sportchef och min numera mycket goda vän, Jonas Löfven, övertalade mig att köra vidare som huvudtränare kommande säsong. Sen följde några osäkra silly season-månader där vårat lag kan liknas vid en sprinter som fick sina ben amputerade (vi tappade 12-13 spelare, flertalet tongivande) följt av en operation där nya ben monterades. Vi behövde sedan lära oss krypa, gå, jogga och sist men inte minst springa och det behövde vi lära oss snabbt.

När silly season var över för vår del, i början av september, deltog jag på en ”Fast Track Elittränarutbildning”. Utbildningen genomfördes mestadels i en konferenssal på Bosön strax utanför Stockholm - en sal full av tränare från herr- och damlagens SSL-lag, NIU- och RIG-instruktörer samt landslagens olika ledarstaber. Kort och gott de skickligaste tränarna och spelarutvecklarna i innebandysverige… och så jag - bluffen i rummet.

Min bakgrund är sedan slutet av 00-talet och under hela 10-talet som egenföretagare i arbetslivet. Nog hade jag spelat själv i herr division 1 men slutat för ca 10 år sedan och därefter mest lirat på skoj i lägre serier. När jag insåg hur långt efter kunskapsmässigt jag var de andra tränarna i SSL fick jag snabbt komma på hur jag kunde jobba på ett helt annat sätt för att uppnå resultat. Det jag direkt tittade efter var: hur gör framgångsrika organisationer i arbetslivet?

Min upplevelse är att de mest lyckosamma företagen jobbar med en rad olika men i mångt och mycket gemensamma delar. De tre främsta delarna jag valde ut, utan inbördes rangordning var: 

• Självstyre. Delegera ansvar (på riktigt) till spelarna (medarbetarna i företagsvärlden). Stor frihet under ansvar.
• Mästerskap. I vårt fall hade det dels att göra med vad vi som grupp hade för självvalda sanningar om oss och vår förmåga vilket i sin tur påverkade hur vi klarade av att hantera motgångar. Jag ville också att vi skulle gå från prestationsmål till inlärningsmål då prestationsmål inte innefattas i mästerskap. I min värld är mästerskap onåbart, vi kan komma nära men aldrig hela vägen fram. Även om vi exempelvis skulle vunnit alla matcher innebär mästerskap förmågan att sätta ännu högre mål. Att då vinna varje match med ännu fler mål. Mästerskap är jobbigt och kräver uthållighet och engagemang från samtliga inblandade och för att orka mästerskap krävs ett syfte vilket leder oss till del 3.
• Syfte. Varför gör vi det vi gör? Detta kan skilja sig mellan individer i gruppen vilket är okej i min värld. 

Ovanstående tre delar (bland flera) ville vi implementera i ett prestationsklimat som hade en balans mellan och ena sidan psykologisk trygghet men och andra sidan väldigt utmanande uppgifter. Det blåser just nu hårda vindar för många stora organisationer världen över, men de saker vissa av organisationerna uträttar över tid är makalösa. Och de jobbar, bland annat, med ovanstående delar. Konsten för mig blev att översätta dessa tre delar (och fler såklart) och implementera det till vårat lag för att på så sätt bygga ett prestationsklimat som: 

• var okej att göra misstag i men trots det är kravfyllt
• uppmuntrar frihet och kreativitet men bara inom våra gemensamma ramar
• har kortsiktiga mål som genererar långsiktiga resultat 
• …och en massa andra motsägelser.

Detta skulle dessutom skapas och byggas parallellt med att gruppen utvecklades. För grupputvecklingen gillar jag FIRO-modellen som enligt min mening sätter ord på gruppbildandets olika utvecklingsstadier (för mer information om den rekommenderar jag att läsa en inledning på Wikipedia, sök på FIRO på Wikipedias hemsida).

Vilka var vi? Jo, vi var en trupp bestående av 19 spelare varav två målvakter. Av dessa 19:

• var ca en tredjedel av spelarna i stort sett SSL-debutanter 
• sju stycken helt nya i vårat lag och förening
• hade två stycken spelat slutspel tidigare
• hade vi tappat fem av våra sex bästa poängspelare från föregående säsong
• etc…

Med det sagt fick vi börja i den första fasen i FIRO-modellens gruppbyggande samtidigt som vi fick navigera i byggandet av det prestationsklimat vi gemensamt ville verka i. Parallellt med det gruppbyggande och prestationsklimat var många av oss också upptagna med att lära oss SSL med allt vad det innebär.

Vilka är de i särklass viktigaste för att det här ska gå att få ihop? 1. Spelarna i gruppen och 2. övriga ledarstaben - förstås. Hur presterade spelarna och staben? Exceptionellt bra, med tanke på att vi var tippade att åka ur men istället, sensationellt, tog oss till slutspel och i åtminstone två matcher i kvartsfinalen gav Pixbo en ordentlig fight. Dessutom avslutade vi avslutande nio omgångarna i SSL-serien som det näst bästa laget sett till inspelade poäng. Men den i mina ögon största bedriften vi alla lyckades med var att lojalt jobba utefter den process vi satte från säsongsstart, trots att det periodvis var motigt, tungt och pressat.

En annan, för mig, väldigt intressant konsekvens av vår kultur i gruppen var utvecklingen i vårat spel. Eftersom att vi verkligen ville anamma självstyre som en viktig del, och för att spelarna var så kapabla (läs coola och fantastiskt bra) som de var så utvecklade vi ett presspel som åtminstone inte jag varken hört eller sett något annat lag spela tidigare. Det känns ju himla coolt med den utvecklingen tycker jag.

Jag går nu in i nästa konferenssal som bluff i rummet. Nu som helt okunnig ordförande för Nacka IBK. Hur det kommer gå? Det är, precis som i ovanstående lagexempel, helt beroende av de jag kommer samarbeta med (med tanke på min okunkskap). Är de lika grymma som 21/22s spelare och ledare i Nackas SSL-lag kommer Nacka IBK som klubb, inom en inte alltför lång framtid bli en ännu starkare klubb att räkna med. Och efter den korta tid jag har i ordförande-rollen känner jag mig mycket trygg med att vi kommer utföra stordåd!

Och så var det den där time outen… vad skulle du sagt och gjort? Förhoppningsvis någonting annat än det jag gjorde. Vi tappade matchen och ett starkt Pixbo lyckades dra det längsta strået och till slut vinna med 10-9 efter ett sent avgörande. Kanske skulle jag bara knipit käft och låtit spelarna och övriga stab tagit till orda? Antagligen, det hade åtminstone troligen inte varit sämre. 

Ps. Orkar du inte läsa mer är det helt okej :). Jag vill, igen, avsluta med att säga att jag egentligen skulle jag vilja ägna hela det här inlägget till att tacka alla som var involverade i den bragdsäsong vi genomförde, men det hade blivit lite mastigt för er som inte tillhört organisationen att läsa. Kort vill jag dock nämna att utan proffsiga naprapat Hanna Fridh, ovärderlige målvaktstränare Rasmus Gustafsson, lugnet själv Jack Noaksson som assisterande, femstjärniga Team Manager Tova Lindby, strukturerade Tommy ”Lillen” Wiberg som materialare, min parhäst Jonas Löfven i sportchefsrollen och sist men absolut inte minst alla fantastiska tjejer i laget så hade ingenting av det vi gjorde säsongen 2021/22 varit möjligt - inte ens i mina drömmar. Tack tack tack för att jag fick vara en del av resan!!!

Vill du komma i kontakt med mig och diskutera innebandy, ledarskap eller vad det nu än må vara tycker jag det bara är kul och spännande. Maila mig isåfall på karl.andren@gmail.com.

Stort tack för att du lagt tid och läst mitt inlägg. Ha en ljuvlig sommar så kanske vi stöter på varandra i någon innebandyhall kommande säsong!

/Karl Andrén

Matchrapporter: Nacka Wallenstam tog ännu en seger – 5-4 mot Åkersberga IBF Nacka Wallenstams fina svit håller i sig efter 3-1 mot Hammarby Nacka Wallenstam fortsätter att vinna – har nu tre raka segrar Nacka Wallenstam avgjorde i tredje perioden mot RIG Umeå Två mål för Stina Höög när Nacka Wallenstam besegrade IBF Falun Utveckling