I Sommarbloggen får olika personer inom innebandyn möjlighet att skriva varsin text i valfritt ämne som kan vara tankeväckande, inspirerande eller intressant för andra att ta del av. Idag: Andreas Berglind, sportchef och coach i Åkersbergas damlag.

Hej,

Andreas Ante Berglind heter jag och är sportchef/coach för Åkersberga IBF:s damlag. Och vill berätta lite om både min och klubbens resa mot SSL. 

Damlagets resa upp till Allsvenskan! 

Ackers bildades 1984 av tre 20-åriga killar (Mikael Nordstrand, Tommy Eriksson och Lars Dolph)  som alla älskade innebandy och ville börja spela matcher på riktigt mot andra klubbar och inte bara träna själva. Då när allt började fanns bara ett herrlag inom klubben och ett som omgående tog sig till högsta förbundsserien när den bildades till säsongen 89/90. 

Efter några år med enbart ett herrlag i klubben så började arbetet med att få Ackers att växa. Ungdomslag bildades och ur klubbens första ungdomslag (pojkar 82/83) hittar man en inte allt för okänd spelare inom innebandyvärlden. 

Här tog Mattias Samuelsson sina första coast till coast-löpningar och pojkar 82/83 är än idag klubbens mest framgångsrika pojklag tillsammans med P96:orna som jag tränade med många framgångar och där vi idag hittar en av lagets spelare Henrik Malmgren i FC Helsingborg (IK Sirius).

Men även ett damlag startade upp under tidigt 90-tal, men det tog aldrig riktigt fart vid första försöket och laget lades ner efter bara ett par år. Men i slutet av 90-talet så gjordes ett nytt försök med ett damlag och det är det laget vi nu kommer få se spela i SSL kommande säsong.  Damlaget harvade i många år i Stockholms lägsta divisioner men tog sig 2009/10 upp från div 3 till div 2 och första året i div 2 (10/11) så kom laget på 6:e plats, något man kopierade även 11/12 och 12/13. Nu började det hända något inom Ackers och den stora ungdomssatsningen började ge resultat. 

2013-14 tar laget ytterligare kliv och blir 4:a efter en riktigt bra genomförd säsong. 

Min första säsong med Ackers dam är 2014/15 och vi faller på det berömda snöret och missar kvalplatsen hårfint. 

Dock tar vi gruvlig revansch på oss själva säsongen efter och vinner serien med 13 poängs marginal och även i kvalet till Allsvenskan så spelar laget stabilt och vi går välförtjänt upp och vi såg snabbt fram emot våra första Allsvenska matcher 2016/17. 

Min egen innebandyresa!  

Jag började min karriär som en liten tanig 6 åring från Handen och har spelat i lag som Svartbäcken IBK , IK Malmen, Haninge IBK , Fornudden och på senare tid SB 97 (Spy Bar).

Jag kommer ihåg min första match i Vendelsömalms skolan, endast 6 år ung och att jag hade nummer 10 och var riktigt grym, ja det var jag fast man inte får säga att man är bra på något men det var jag. 

Lika grymma i den åldern var mina F02 som jag började träna när dom var i samma ålder som jag var när jag började.

Det jag kommer ihåg mest från de tidiga åren med F02 var hur extremt mycket vi nötte teknik ,teknik och åter teknik. klubba och boll skulle alltid vara med i varje övning. Jag vet att många vill köra lekar m.m för att tjejer ska tycka att det är roligt. Men för mig va det viktigaste att sätta tekniken tidigt hos tjejerna, för ju senare man nöter grunder, desto svårare blir det att få in i ryggmärgen. Så kontentan blev att vi körde roliga övningar men som samtidigt gav teknik träning med klubba och boll. 

02-årskullen var uppdelad i två grupper/lag när allt började, men ganska så snabbt så slog vi ihop grupperna för att kunna tillmötesgå allas behov och kunskapsnivå. Nu blev vi så många (36) att vi med lätthet kunde låta varje individ träna, spela och utvecklas på sin egen nivå och takt. 

Åren gick och laget (tjejerna) utvecklades mer och mer. De sista flicklags åren med F02 så tränade jag även DJ. 

Tjejer från andra klubbar som ville lite mer, sökte sig nu till Ackers och när hela 02 kullen väl va uppe på junior nivå så hade laget växt till ett av topplagen i hela Sverige. Och om man bortser från RIG så vågar jag påstå att Ackers DJ nu var Sveriges klart bästa DJ-lag. Endast utmanat av just RIG om positionen som 1:a bland Sveriges juniorer. 

Vi rensade rent i alla cuper du kan tänka dig. Storvretacupen vanns 3 år i rad, Warbergsspelen likaså, dessutom vann laget Gothia Cup, New Body Cup, Fatpipe, DJDM och Buster/Starlet Cup. 

Lägg till att många från truppen representerade det Stockhlm som vann SDF-SM 2019 och man förstår att det är något speciellt med dessa tjejer. 

Tyvärr kom pandemin och bestal dem på SM-medaljer eftersom festen ställdes in när tjejerna kvalat in till både F18-festen som F17 (JAS). Medalj i båda hade det blivit, det vågar jag lova. Även att snuva RIG på nått av sina guld hade varit fullt möjligt. Kanske till och med båda. 

Mitt bästa minne från denna resa som flicklag till juniorlag är ändå när vi i Västerås i regionskvalet till F18-SM lyckades med bragden att ta oss till festen (dit bara 4 lag tog sig) trots att vi inledde med en platt match mot Sirius å föll med 1-4. I detta Sirius spelade tjejer som Jonna Vuontisvaara, Linnea Hammar och Lovisa Åström. Alla tre nu duktiga SSL spelare. 

Dock förlorade Sirius program enligt mot Real Huddinge och nu skulle detta upp toppade Huddinge bara avfärda Ackers för att fortsätta sin resa mot sin givna plats på F18-festen. Men döm om allas förvåning när vi kör över Huddinge med 5-1 och går vidare ur gruppen och sedan även vinner resterande del av kvalet mot Västerås och Täby. 

Huddinge hade lagom till kvalet gjort ett samarbetsavtal med Nacka (SSL) och lånade in deras duktiga 01/02-tjejer med Philippa Blom och Zita Holmsved Tott i spetsen och tillsammans med sin egna stjärna Mathilda Ekenlinde (nu i Thorengruppen) så skulle detta bli en Eriksgata mot SM-medaljerna var troligen tanken! 

Ackers juniorernas resa in i damlaget:

En medveten tanke dök upp för mig att ta mig an tränar och coach rollen även  hos DJ parallellt med F02, när möjligheten för detta blev verklighet, eftersom DJ helt plötsligt stod utan ledare några säsonger innan vi nådde den åldern. Allt för att göra uppflyttningen av 02-gruppen så enkel och smidig som det bara va möjligt, ofta kan man tappa nästan en hel årskull när alla helt plötsligt ska lämna tryggheten i sitt årskulls lag för att nu byta till juniorlaget, där två årskullar till redan finns och nya tränare tar över. Den krocken kan ofta bli för stor för många och där kände jag att det vore bäst att föregå detta så att tjejerna i 02 i vart fall kände igen ledarstaben när dom blev junisar. Visst fick även vi ett tapp på spelare, men långt ifrån så stort som det brukar kunna vara vid denna övergång från flick- till juniorspelare. 

Ganska tidigt så lyftes enstaka tjejer från vårt juniorlag upp och spelade med damlaget. 

Och året innan pandemin bröt ut, så började fler och fler av juniorerna att på riktigt bli hög aktuella för damlaget. 

Men det var först efter halva säsongen 2018/19 i Östra Allsvenskan när Ackers damer låg på kvalplats (kvalet för att hänga kvar i Allsvenskan) som den stora förändringen bland spelarna i damtruppen gjordes. Många av juniorerna lyftes nu in i truppen och även till matcherna så började laget mer och mer fyllas på med juniorer. Detta blev en omedelbar succé och damerna avslutade serien väldigt starkt och tog sig upp till en 4:e plats på samma poäng som 3:an Bele. Det var här och nu vi ledare verkligen förstod att dessa juniorer va något alldeles extra och att det vi nu har här i damlaget med rutinerade, duktiga rävar, blandat med dessa talangfulla juniorer skulle kunna bli riktigt riktigt bra. Till säsongen 2019/20 så har i stort sett alla 02:or lyfts upp och vi är nu ett stabilt topplag som återigen slutar 4:a men med mersmak. 

20/21 hoppades vi mycket på, så en erkänt duktig tränare i Jonas Delshammar togs in för att stärka upp ledningen, men denna säsong blev bara 5 matcher lång och förstördes av pandemin, dock hann vår publik få en glimt av klubbens nyaste och yngsta talang, Hanna Nordstrand född -04 som endast 16 år gammal gjorde senior debut och maken till konsekvent målskytt får man leta efter. Fem matcher betydde 8 mål för denna unga tjej och mål i varje match. 

Frustrationen var stor hos både tjejer och ledare när säsongen bara försvann utan något mer spel. Och inte blev det bättre av att herrarnas Allsvenska fick fortsätta att spela men inte damernas!!?? 

Så när säsongen 21/22 kom och det visade sig att vi äntligen skulle få spela igen, ja då flög tjejerna ur startblocken, spel sugnare och mer taggade än jag någonsin sett dem. Vilket Hammarby och Tyresö fick erfara, 10-0 och 8-0 inledde vi säsongen med och resan mot SSL kvalet fick en flygande start. 

Laget hade fyllts på med rutin i form av återvändande spelare som Frida Nilsson och Ellen Sjöström. Två Ackers fostrade tjejer som hunnit få flera års SSL rutin och som blev väldigt viktiga för vår unga trupp. Framförallt under SSL-kvalet där båda växte ut till giganter i försvaret och styrde vårt spel på ett föredömligt sätt. 

Det ihop med alla grymma 02:or och att våra två yngsta stjärnor formligen exploderade i sin utveckling. 

Emelie Eriksson (född 03) och tidigare nämnda Hanna Nordstrand (04:a) gick inte att hålla borta från match protokollet. Tillsammans med tredje länken i kedjan Tilde Sandlund så formligen öste dom in mål. Ta bara Hanna som exempel, hon har gjort 24 matcher i Allsvenskan totalt sett, på dessa har det blivit 46 mål och inte en enda gång i sin unga senior karriär har hon gått mållös från planen.  

Damlagets kvalbragd! 

Inför denna säsong så samlade vi laget och jag presenterade min och alla ledares målsättning. Vi skulle komma topp 2 och ge oss chansen att få kvala till SSL. Det var några i laget som skrattade till lite när den målsättningen lades fram, och det kan jag till viss del ha förståelse för. Med tanke på hur Storvreta värvat inför säsongen, flera rutinerade SSL-spelare hade fyllt på laget, vilket gjorde att Storvreta var den solklara storfavoriten. Även Telge hade värvat bra och var lika solklar tvåa i förhandstipsen. Vi hade legat lågt på värvningsfronten, fått hem några gamla Ackers tjejer (Ellen och Frida) men i övrigt så förlitade vi oss på våra unga tjejer. Dom var/är i den där härliga åldern där man blir bättre bara av att bli äldre, och jag trodde benhårt på att dom skulle lyfta ytterligare ju mer säsongen gick. 

Och som laget levererade, vi vann det mesta och blev tidigt klara för kvalet tillsammans med Telge som även dom imponerat under säsongen. 

Nu påbörjades en frenetisk scouting av kommande kvalmotståndare (IBK Dalen) 

Efter att varenda seriematch som Dalen spelat i år genomgått luppen så hade vi järnkoll på varenda spelare i dalen. Samtliga spelare i Ackers hade briefats noga om hur just deras motståndare på planen agerar. Och hur Dalen som lag vill spela upp, hur dom pressar och var dom oftast söker sina avslut. Det blev tydligt i match 1 att vi gjort läxan ordentligt, för Dalen var rejält frustrerade över att dom hade svårt att pressa oss samt dom fick väldigt få klara och öppna lägen. Och vår ungdomsfemma briljerade med 5 mål och rev upp stora hål i Dalens försvar gång efter gång. Vinsten var solklar och 8-2 var mycket välförtjänta siffror. 

Fyra dagar senare var det dags för match 2 och vi förstod att Dalen skulle göra en klart bättre match nu och sälja sig dyrt. Och trots att vi försökt att avdramatisera matchens värde så märkte man snabbt att tjejerna va skärrade. Dalen tog kommandot och var det klart bättre laget de två första perioderna. Vi ska vara mycket glada för att vi ändå ”bara” låg under med 2-3 efter två perioder. Men det är i dessa lägen som det ofta händer något med dessa tjejer, jag har sett det ofta genom åren men aldrig på denna nivå förut. Dom lyfter sig flera nivåer när det närmar sig ett avgörande och nu tar man tag i matchen rejält och vi äger period 3. 

Ändå ligger vi kärvt till i slutet då Dalen förvaltat en straff på bästa sätt, underläge 3-4 med 90 sekunder kvar. 

Då kliver våra matchvinnare fram, först prickskjuter Hanna Nordstrand in 4-4 i bortre krysset, snyggt framspelad av Emelie. Och med 31 sekunder kvar så bryter Isabel Balzano ett Dalen uppspel och sätter full fart mot Dalens mål, helt iskallt så placerar hon behärskat in 5-4 och tjejerna har återigen varit som bäst när det gäller som mest. 

Sett över de två matcherna så va vi värdiga vinnare, men Dalen pressade oss rejält i två perioder under match 2. 

Nu väntade Telge i avgörande kvalet, ett Telge som helt programenligt vann över Örnsköldsvik. 

Telge hade vi redan bra koll på så scoutingen behövde inte bli lika massiv som mot Dalen. Vi såg fram emot detta kval två och hade märkt att Telges hysteriska form från första delen av serien bedarrat och jag är övertygad om att deras val med att låta alla unga tjejer dubblera med JAS, gick ut över damlaget i slutändan. Det blev tydligt i slutet att deras juniorer inte ens va nära att leverera i samma takt som i början av seriespelet. Jämför det med våra JAS damer (Emelie, Hanna och Freddie) som knappt spelade några JAS-matcher alls på hela säsongen och definitivt inga matcher efter nyår. Istället för att tappa under kvalet på grund av att vara allmänt slitna, så ökade dom sin produktion istället. 

Hanna Nordstrand gick från 3.0 per match i serien till 3.8 i kvalet. 

Emelie Eriksson ökade från 1.5 till 1.8.

Där Telges bästa JAS tjejer istället sänkte sin produktion med c:a 0.3 poäng per match. 

Och i första matchen mot Telge så gör vår ungdoms kedja återigen en stormatch på bortaplan i kvalet, 

Och upprepar bedriften med 5 mål i match 1 som mot Dalen. Dom är sylvassa under hela matchen. Segern med 7-3 är solklar. 

Nu kan vi avgöra detta på hemmaplan! innebandyfeber råder i Åkersberga. 

Hallen är mer än fullsatt redan 45 minuter innan matchstart. Hallen tillåter egentligen bara 360 personer men hela 443 personer har pressats in i en knökfull sporthall, över 100 personer får besviket vända redan med 30 minuter kvar till matchstart, efter att ha fått beskedet om att det är fullsatt. 

Och att matchen gällde mycket kunde jag tydligt se på tjejerna. Jag har aldrig sett så många, så nervösa samtidigt. 

Men bara efter en 4-5 minuter in i matchen så hade nerverna släppt. Vi tar tag i taktpinnen och styr denna match

Utan att Telge för den del är ofarliga. 

Men deras mål kommer mer till på våra misstag än på eget skapande. Och efter att vi gått ifrån till 4-2 i period 2 så kändes det väldigt kontrollerat därefter. Telge verkade inte ha kraft nog att lyfta upp spelet och fick aldrig något riktigt tryck på oss under hela sista perioden. 

Inte ens vid 4-3 hann det bli nervöst, tjejerna hade fullständig kontroll på matchen och skrällen blev ett faktum. 

Åkersberga IBF spelar i SSL 2022/23! 

Helt otroligt och så fantastiskt välförtjänt. Jag är så löjligt stolt och glad att hälften vore nog. Det är en så sjukt häftig resa vi fått vara med om och jag är den stoltaste tuppen av dom alla.

Lite rolig kuriosa

Framför allt är jag extra glad för vår lagkaptens skull. Hon är född och uppvuxen i Åkersberga, har spelat i Ackers i nästan hela sitt liv. Hade 3 år i Täby mellan 15-18 års ålder. Men har i övrigt enbart spelat för Ackers. Att som 30 åring och 12 raka damlagssäsonger med start i div 3, få vara med om att skjuta upp sin moders klubb till SSL måste vara en galet häftig känsla. 

Jag måste också hylla vår målvakt Maja Grusell som varit i särklass Allsvenskans bästa målvakt, och måste också hylla vår 3:e femma som var giganter under playoff serien (Mina, Freja, Freddie, Julia, Linnea)

Jag tänker också på en sån som Mikael Nordstrand (Ackers grundare) som jobbat inom Ackers i nästan 30 år (27 år i styrelsen och massor av år som tränare) 

Att då få se sin hjärteklubb ta steget upp, och detta med ett lag där dels dottern spelar och har en viktig roll, men även Mikaela Jönsson som han tränade under många år som ungdom före junior åldern. Idrott när den är som underbarast! 

Har du orkat vara med mig ända hit i artikeln så tackar jag för ditt tålamod och hoppas att du som läsare även kan få lite Ackers feeeling och ge oss ett välbehövligt stöd kommande säsong. 

Nu laddar vi om och kommer tok laddade till SSL-premiären mot Täby och ett fullsatt Österåkers Multiarena (1200 pers) 

Kämpa! 

/Andreas Berglind, sportchef/coach Ackers dam

Läs fler inlägg i Sommarbloggen här