I Sommarbloggen får olika personer inom innebandyn möjlighet att skriva varsin text i valfritt ämne som kan vara tankeväckande, inspirerande eller intressant för andra att ta del av. Idag: Vidar Jonsson Wallin, idrottspsykologisk rådgivare och mångårig elittränare.

Det blev två säsonger för mig i FC Helsingborgs A-lag denna gång. Jag fick frågan av Niklas Pålsson en dag i april för två år sedan ifall jag ville ingå i hans ledarstab, då hade jag varit ifrån innebandyn i två säsonger. De hade jag spenderat som idrottspsykologisk rådgivare i Kristianstad IK i Hockeyallsvenskan. Nu ville Niklas ha mig som assisterande tränare med fokus på de mentala processerna vilket jag nappade på.

Vår ambition var att vi skulle utveckla detta lag till att bli bättre under resans gång för att nå sin peak när det skulle avgöras – både fysiskt, taktiskt, tekniskt och även mentalt.

Hur gjorde vi? Först satte vi så klart upp en målsättning – Första året var den: Att vinna över oss själva! Andra året: Att bli bäst i vardagen! Två ganska diffusa målsättningar för en utomstående men inte för oss för vi visste vad det innebar (innebörden får vi ta en annan gång).

Därefter så tittade vi på en massa olika statistiska mål för att veta vilka parametrar vi behövde förhålla oss till. Där blev våra ”fem matchers analyser” viktiga för att navigera och kalibrera vår väg framåt.

Första säsongen började riktigt bra och vi höll hos inom den statistiska ramen. Därefter blev vi ett ”varannanmatch”-lag som till slut förde oss till att vi behövde vinna de tre sista matcherna för att gå till slutspel, vilket vi också gjorde och slutade på 7:e plats i serien. Vi valdes inte av 1:an eller 2:an utav det blev IBF Falun som hade slutat på en tredje plats serien! Vi ska inte orda så mycket om kvartsfinalserien mot dem utan kan konstatera att vi gjorde vårt yttersta, vann över oss själva och pressade Falun i merparten av matcherna men till slut stod de där välförtjänta som segrare med 4-2 i matcher mot oss och sedermera blev de ju också svenska mästare.

Det gick relativt lätt att acceptera den förlusten men den stora och viktiga frågan vi ställde oss efter den matchserien var: Hur mycket bättre behöver vi bli för att kunna slå ut ett lag som Falun i nästa års slutspel?

Vi konstaterade att vi behöver bli cirka 20% bättre för att kunna slå ut denna typ av motstånd. Hur kan vi då veta ifall vi blivit 20% bättre?

Vi valde att titta på de statistiska målen (PP, Box, Antal skott m.m), på vår framgångsformel (ja, det finns faktiskt en sådan) och även vår fem matchers analys fick vi skruva till så det passade vår nya målsättning. Därefter var det bara att kavla upp armarna och jobba för att nå dessa.

Framgångsformel sa att vi blivit 9% bättre mellan de två säsongerna vilket behövde dubblas för att vi skulle kunna gå vidare från en kvartsfinalserie. Vi identifierade ganska tidigt att det var den nya gruppen som hade skapats under försäsongen som det behövdes jobbas med för att komma upp i samma nivå som året innan – skulle vi lyckas med det så skulle i stället framgångsfaktorn landa på en 28% ökning.

De statiska målen visade följande i grundserien (ett urval av dem):

Special Teams (PP/Box) – År1 96% och År2 104% = 7,7% förbättring

Antal avslut på mål – År1 632 st och År2 631 st = I princip samma

Tekningar – År1 49,6% och År2 56,4% = 12% förbättring

Räddningsprocent – År1 78,1% och År2 78,1% = Likadant resultat

Täckta skott – År1 591 st och År2 525 st = 11,2% minskning

Måldifferens – År1 +7 mål och År2 +26 mål = 73% förbättring

Vi kan orda hur mycket som helst om denna statistik men jag väljer att bara konstatera att detta var utfallet.

Vi kan summera att vi inte blev riktigt 20% bättre genom våra uträkningar men i slutändan gjorde vi en bättre säsong trots att vi slutade på samma placering i serien (7:a), en seger ifrån att komma på en 3-5 plats i den mycket jämna serien. Där mötte vi vårt bogeyteam – FBC Kalmarsund som FCH bara hade vunnit en match i förlängning mot på de tio senaste matcherna! Det krävdes såklart inte bara taktiska utan även mentala förberedelser för att övervinna det motståndet. Vi mötte en motståndare som till slut var lite vassare än oss i de avgörande lägena i matcherna. Vi gör en bättre insats denna säsong och detta slutspel trots att resultatet i stort sett blev det samma, 7:e plats i serien och utslagna med 4-2 i kvartsfinalserien.

Vi kunde efter denna säsong se tillbaka på en grupp som utvecklades inom – det taktiska, fysiska och även det mentala under denna resa. Viktigt att förstå är att det inte kom av sig själv utan det var ett arbete som pågick under hela säsongen från samtliga inblandade ledare och spelare.

Vad jag egentligen vill förmedla med denna text är att för att bli ett bättre lag så behöver ni hitta eller skapa olika beröringspunkter som är viktiga för just er att lägga fokus på. Hos oss handlade det om att skapa frågeställningar, målsättningar, titta på de statistiska delarna, arbeta med de taktiska momenten som vi behövde utveckla och skapa oss en mental plan att arbeta för.

Hoppas någon därute blivit lite klokare eller på något vis inspirerad av denna text från mig. Är det någon som känner sig mer nyfiken och vill veta mer så får ni gärna höra av er till mig.

Ha en underbar sommar!

Mvh

Vidar Jonsson Wallin, idrottspsykologisk rådgivare