I en pandemi finns ingen rättvisa

Innebandyprofilen Ulf Andersson som varit verksam i innebandyns tjänst i över 30 år tycker till om Innebandy-Sveriges största snackis.

Så kom då skärpta direktiv för idrotten i Sveriges tre folkrikaste regioner i slutet av oktober. Smittspridningen ökar drastiskt i dessa regioner och Folkhälsomyndigheten använder som vanligt idrotten och kulturen som regulator för att Svensson ska förstå allvaret. Trist och orättvist kan tyckas då vi lyder under Ordningslagen och inte Smittskyddslagen som t ex ICA Maxi eller för den delen Ge-Kå:s i Ullared gör. Detta gör att vi måste ha tillstånd för våra event och är ”lätta regulatorer”.

Viktigt att påtala är att Folkhälsomyndigheten (FHM) inte gör några bedömningar av idrotten. De ger rekommendationer och råd baserat enkom på pandemin och inget annat. Det är Riksidrottsförbundet (RF) som uppdrar sina Specialidrottsförbundet att fatta detaljerade beslut.

 RF gav följande direktiv till Specialidrottsförbunden Handboll, Bandy, Fotboll, Ishockey och såklart Innebandy.
”De skärpta råden innebär för idrotten i Stockholms, Östergötlands och Västra Götalandslän att var och en ska avstå från att delta i idrottsträning, matcher och tävling. Undantag görs för träning för ungdomar födda 2005 eller senare, samt för spelare och ledare som helt eller delvis har sitt idrottande som yrke”.

Utifrån ovan kommunicerar Svenska Innebandyförbundet (SIBF) att SSL Dam och Herr samt Allsvenskan Herr får fortsätta träna och spela matcher även i de utsatta regionerna.

SIBF:s tolkning att ha ”idrotten som yrke” är mer än märklig. Dels är jag ytterst osäker på att det kan gälla samtliga spelare ens i de högsta divisionerna. Men okej. Låt oss hellre fria än fälla och låt oss få någon innebandy att följa när större delen inte får matcha.

Däremot är den skillnad som görs på manligt och kvinnligt elitutövande helt galen.

Jag är tämligen säker på att åtminstone ett par Allsvenska damlag har väsentligt större budgets än många Allsvenska herrlag. Att då stänga damernas Allsvenska men låta herrarna spela vidare är ett beslut som rimmar dåligt med samtiden. Det är 2020 och jag förväntar mig faktiskt att ett av landets största idrottsförbund klarar av att behandla kvinnor och män, tjejer och killar, flickor och pojkar helt lika. Detta beslut är ojämlikt och allt annat än ett erkännande av sitt eget 50–50-projekt.

Jag är inte känd för att i tid och otid dra jämnställdhetskortet. Jag är inte heller känd för att sträva efter lika lön för allt arbete. Jag tror på differentieringen som en del av marknadskrafterna. 

Men detta är korkat och blev väldigt fel.

Det finns de som hävdar att allt ska ställas in med anledning av sportsliga orättvisor. Det tycker jag är fel. De som kan spela ska göra det. Och vad är egentligen ”rättvisa”? Jag ser hellre den innebandy som kan ses än ingen alls. Det kommer komma och har redan gjort, matcher som ställs in på grund av Covid-19 utbrott i truppen. Skall övriga matcher i den omgången då ställas in av rättviseskäl?

Vart du än drar gränsen i detta kommer det bli orättvist.

Det finns ingen rättvisa i vardagen. Det finns heller ingen rättvisa i en pandemi.

Dock var det väldigt olyckligt att dra den mellan herr och dam. Det kommer och har redan uppfattats som en rejäl spark i veka livet på daminnebandyn.