Var drivande bakom förändringen att slå ihop Allsvenskan till en och samma serie – svarar nu på kritiken som kommit.

Helgen som fick får nog ses som en av de bättre i Visbys historia. Man besegrade Hudik/Björkberg med hela 21-4, befäste samtidigt sin serieledning och på söndagskvällen kom ett besked man väntat länge på: Herrallsvenskan bantas från två serier ner till en.

Visby har varit drivande i frågan några år nu, och lämnade 2020 in en motion som med förslaget att göra Allsvenskan till en och samma serie. 

–  Då var inte innebandy-Sverige redo för det riktigt. Nu har det varit antalet utredningar efter det och jag märker att innebandy-Sverige är lite delat, säger Hasse Pedersen, marknadschef och styrelseledamot i Visby, till Innebandymagazinet.

Beslutet att slå ihop serierna har väckt både positiva och negativa reaktioner i innebandy-Sverige. Ett argument mot förändringen, som många tar upp, är de ökade resekostnaderna som nedkommer. Just det argumentet är något som irriterar Pedersén – han menar på att det är många som inte vet vad stora resekostnader innebär.

Argumentet Pedersén istället driver är att om man inte tvingas bli bättre, så blir man inte bättre.

– Jag får frågan ganska ofta: Varför säljer ni så mycket sponsring? Hur gör ni? Hur kan ni dra så mycket publik i Visby? Mitt svar är enkelt: För att vi inte har något val.

– Vi måste bli bättre hela tiden: Vi måste sälja mer, jobba med våra partners i nätverket och öka intressetet för vår publik – för om vi inte gör det så får vi inte lova att vara med. Där har du svaret på frågan varför. Om man aldrig tvingas bli bra så blir man inte heller bra. 

– Om man inte har någon resekostnad så behöver man inte dra in pengar till resekostnader. Om man inte har någon publik, vad beror det på? Vad gör man då? Gör man någonting eller sitter man fat and happy och tycker att det är skönt att åka tunnelbana till och från bortamatcherna? Eller, i värsta fall, sätts i en buss och betalar några tusenlappar.

Så mycket betalar Visby för sina bortamatcher

Han ger sedan lite exempel hur hur mycket som Visby betalar i resekostnader beroende på vilken serie man spelar i.

– Lag från Gotland betalar förmodligen mer än någon annan i hela Sverige – och vi gnäller inte. I Svenska Superligan så hade vi en resekostnad på 1,2 miljoner. För ett lag! När vi spelade i Allsvenskan Södra, som passade oss väldigt dåligt rent ur en resesynvikel, så kostade resorna 700 000. Idag, när vi spelar i Allsvenskan Norra, så kostar de ”bara” 400-450 000. 

– Hur många lag i SSL har en 1,2 miljoner i resekostnader? Hur många lag i Allsvenskan har 700 000 eller 400-450 000? Inte många om ens någon. 

– Men vi fokuserar inte på att klaga. Vi måste själva skapa oss förutsättningarna för att vi ska få vara med. Om man aldrig någonsin tvingas bli bra på någonting så finns det ingen drivkraft i att sälja mer, eller att dra mer publik. Där har du svaret på frågan varför vi lyckas sälja mer sponsring än nästan alla lag i SSL till exempel.

Han tar upp Kalmarsund som ett positivt exempel, och säger att de kommer att bli första klubben att nå 10 miljoner i parnerintäkter.

– Varför? Jo, för att de jobbar med det varje, varje dag.

Ett argument som funnits för en serie istället för två är att det ska tvinga fram föreningar att bli elitmässiga. Går det att göra det? De föreningar som vill bli elitmässiga, gör de inte redan allt de kan för det?

– Nej. Jag tror inte det, jag tror många försöker. För att vara med på en viss nivå måste du bli bättre. Men om du inte tvingas bli bättre och tycker att ”det räcker, det är gott nog”…

– Vi reviderar vårat partnerskap varje år, det har vi gjort i 20 års tid. Vad är vi bra på? Vad kan vi göra bättre? Vad vill våra partners ha? Hur kan vi dra mer publik? Jag tror att man måste jobba med det varje dag. Det kan inte vara så att elitidrott är en rättighet, det är något som du förtjänar. Du måste jobba för det också.

– Sedan fattar jag att det blir tufft för många när man gör en sådan här omställning. Men det blir också lite tvetydigt när man säger att man vill spela i Allsvenskan som är näst högsta serien. Men om du spelar i Allsvenskan så är väl målet att gå upp till SSL? Det kan bara vara målsättningen, att man vill framåt. 

Pedersén vill nu se att föreningarna börjar hjälpa varandra för ett dela med sig av kunskaper. 

–Jag är öppen för att starta en grupp, förening eller intresseorganisation för allsvenska föreningar. Vi började med det lite smått när vi lämnade motionen för snart två år sedan, att försöka hitta en grupp. Vi kan konkurrera på planen men jag delar mer än gärna av mig av mina kunskaper och erfarenheter av partnerskap, om det är så att vi behöver hjälpa varandra.

“Finns definitivt inte 24 lag som kan spela i Allsvenskan”

Om två säsonger så kommer Allsvenskan alltså kortas ner från 24 lag till 12. Från den kvalificerande säsongen 2023/24 så kommer det komma två lag från SSL, åtta från Allsvenskan och två från antingen Allsvenskan eller division 1 beroende på hur kvalspelet artar sig.

Finns det 12 lag idag som har möjlighet att spela i en allsvensk serie?

– Det skulle jag vilja påstå att det finns. Men det finns definitivt inte 24 (lag). Det finns ett antal lag som kanske inte ska vara på den här nivån. Det kommer bli en stenhård kvalificering och det är långt ifrån självklart att vi kommer spela i den nya Allsvenskan. Du ska vara topp fem nästa år för att ta dig dit, det är tufft.

Ser du några risker med det här förslaget som nu har gått igenom?

– Jag tror det finns en viss risk i att en del kommer få det tufft. Jag är av fast övertygelse att om det aldrig ställs krav, så blir du aldrig bättre. Vi har så många lag som gnäller för att de ska åka till Gotland en gång. En gång!!

– Alla allsvenska klubbar kan öka partnerskap och sponsorintäkter radikalt, om de vill och gör rätt saker. Men man måste jobba med det. Sitt inte och tro att det är förbundet som ska dra in de här pengarna till klubbarna. Klubbarna har ett eget ansvar, det kan omöjligen vara svenska innebandyförbundets ansvar. Däremot kan man hoppas på att det med en liga kommer centrala intäkter på sikt. Det är något som förbundet säkert redan jobbar med. Men man ska inte sitta och tro att det kommer trilla ner pengar från himlen för det kommer det inte att göra. Det måste jobbas hårt.

Det är ju relativt förekommande att spelare trappar ner från både SSL och Allsvenskan ner till lägre serier, kommer det inte bli ännu fler spelare som gör det nu när det är längre resor?

– Det kan vara så. Vill man inte spela elitnivå så blir det kanske så att man tar det steget. De som verkligen vill det här, de vill vara i SSL eller Allsvenskan. De som känner att det är dags att trappa ner, ja då kanske du ska göra det till en serie med kortare resor och mindre krav. Jag tror det kommer skapas fler spelare och ledare för de allsvenska lagen, som verkligen vill något med sin idrott och öka professionalismen. Det kommer ju vara en övergångstid, Rom byggdes inte på en dag. Det har faktiskt varit på tapeten i snart tre år, att man ska gå mot en förändring så det kan inte komma som en överraskning. 

Det kan ju vara svårt för en allsvensk klubb att värva både spelare och tränare och ge dem rätt förutsättningar, inte minst om man ligger lite avsides rent geografiskt, hur ska den matematiken gå ihop nu när det lär bli ännu dyrare att bedriva allsvensk verksamhet?

– Man ska rannsaka sig själv och ställa sig frågan om man vill vara en elitförening. Ska man vara det så måste man bygga en organisation för det. Återigen: Tvingas man inte att göra jobbet så kommer man inte heller att bli bättre.

Kan du ge några exempel på allsvenska lag som skulle kunna fixa att spela i en serie?

 – Det är väldigt svårt. Men tittar man på den södra delen så skulle jag gissa att Warberg är där. Även Fagerhult,  Höllviken och Karlstad även om jag vet att värmlänningarna varit lite emot det här. På norra sidan ligger Sirius lite pyrt till då de är på den nedre halvan, men jag kan se att de är redo. De har varit i SSL tidigare. Vi och Nykvarn är definitivt där. Ett par stockholmsklubbar kanske, medan ett par (från Stockholm) kanske inte är redo för det, jag har inte stenkoll på klubbarna.

Till sist – är det något mer argument mot den här förändringen som du inte köper?

– Argumenten mot det här som folk har är att det blir för dyrt, det är för långt och blir för kostsamt. Jag skulle vilja vända på det där, och snarare se det så här: Ska vi vara med på den här nivån så måste vi också bli bättre. Ställs det aldrig några krav på att bli bättre så kommer det inte heller bli det, för det är lätt att bli bekväm. 

– Sedan hoppas jag innebandy-Sverige, på den här nivån, är beredd att faktiskt hjälpa varandra. Jag är sätt säker på att jag, och många med mig, skulle kunna tillföra bra inputs till andra föreningar som vill komma igång med sitt partnerskap. 

– Jag är helt säker på att det finns föreningar som är grymma  på att arrangera innebandycamps eller cuper exempelvis, vilket vi inte är så bra på. Vilka erfarenheter kring intäkter kan vi utbyta med varandra? Jag känner människor i innebandy-Sverige som är bäst på det som de gör när det gäller partnerskap. Jag är helt säker att en sådan som Per Viberg (Kalmarsund) skulle kunna dela med sig av sina erfarenheter och kunskaper, för att lyfta just partnerskapsarbetet för svenska föreningar, och jag delar mer än gärna med mig  avslutar Pedersén.

Matchrapporter: Islossning i tredje – Visby vann klart mot RIG Umeå Visby starkast – avgjorde i förlängningen mot Gävle GIK Tre klara poäng för Visby mot Järfälla Bele Visby klart för kval till Superligan Visby vann stort senast – nu tog IBF Falun Utveckling revansch