Nobbade drömkontrakt i Schweiz: "Sjusiffriga summor"

Mika Kohonen berättar i Fredrikssons innebandypodd om varför han inte flyttade till Schweiz.

Se hela poddavsnittet här. Nedan kan du läsa sekvensen i textform.

Mika Kohonen var den första innebandyspelaren som under lång period hade innebandyn som sitt yrke. 

Ska man titta i historieboken så kan man nog säga att du gick i bräschen och var den första heltidsanställda innebandyspelaren. Hur har det varit?

– Först och främst har det alltid varit mitt drömjobb, att idrotta. Jag drömde om att bli världens bästa i hockey eller fotboll. Men det blev ju innebandy. Och det är ett drömjobb, jag har fått leva min pojkdröm. Men det är inte alltid lätt, det är tufft. Jag tror att jag har kunnat hjälpa innebandyspelarna i Sverige och Finland att göra sporten lite proffsig, att spelarna ska få betalt och sådant. Jag vill tro det i alla fall. 

Känner du att man får mer respekt som innebandyspelare när folk vet om att det är ditt jobb?

– Nej, det vet jag inte. Det är väl unga killar och tjejer som tycker det är häftigt säkert men i många fall kommer det ansvar och press. Som utländsk spelare tar du någon annans plats och det kan vara någon starke man i klubben att hans son inte får spela, det finns alltid olika åsikter. Men jag vet inte, respekt… nej, jag tror man får respekt från hur man spelar. Kontrakten är en del av idrott och vad folk anser att du är värld. Men jag tror inte man får mer respekt om man spelar som proffs. 

Vilket år hade du bäst kontrakt?

– Jag har glömt, det är så länge sedan. Men jag har aldrig tagit kontrakt för pengarna. Det är klart att jag haft ett hum om hur mycket jag är värd och så där, men det har aldrig handlat om att gå till ett ställe som betalar mest. Några gånger har jag faktiskt varit nära att åka till Schweiz men pengarna där är inte heller, även om vi pratar ändå sjusiffriga summor på kronorna, det är inga pengar som förändrar mitt liv eller mina barns liv. Pengarna kan inte vara tyngsta vikten för att ta beslut. Men jag hade planerat att fortfarande när jag kan och kan tävla om VM-platserna i slutet av karriären åka till Schweiz. Se schweiziska innebandyn och den delen. Men nu blev det inte så. 

Blev du någon gång erbjuden en jättestor summa som var betydligt bättre än det du hade när du spelade i Sverige?

– Ja.

Alla vet ju om att man inte väljer innebandyn för pengarna. Det är inte direkt så att du har Ferraribilar utanför huset, eller?

– Nej, tyvärr. Det är ju så att jag inte kan golfa tio år och sedan fundera vad jag vill bli när jag blir stor. Jag är lyckligt lottad att jag kan ha hållit på med innebandy och det har varit mitt yrke länge. Pengarna hjälper massor och ger trygghet men gör ingen lycklig på det sättet. Jag har inget att gnälla på mina kontrakt eller någonting. När man sätter sitt namn på ett kontrakt så är man nöjd med det. Så nej, inga Ferraribilar och inga sommarhus här och där. Men inget att gnälla på heller.