"Ett totalt ojämnlikt beslut där försöken till förklaring skapar mer lyteskomik än minsta förståelse"

Innebandyprofilen Ulf Andersson som varit verksam i innebandyns tjänst i över 30 år tycker till om fredagens beslut.

Så kom då beskedet om stängda serier 2020/21.

Ja i alla fall för alla seniorserier förutom Svenska Superligan och Allsvenskan herrar.

Frågorna hopar sig och man är mer än brydd över hur detta har hanterats.

Vi befinner oss fortsatt i en pandemi så att vidtaga åtgärder för att begränsa smittspridning är en självklarhet här och nu. Det är allas vårt ansvar. Elit som bredd. Man som kvinna. Senior som Junior. Tyvärr görs påtaglig skillnad mellan person och person mellan lag och lag.

Det är väldigt märkligt att man redan innan februari är över helt ger upp på seniorsäsongen. Vaccinering pågår och av erfarenhet från 2020 vet vi att det kommer bli en radikal smittnedgång i maj-augusti. Så det är till och med sannolikt att man kan spela maj-juni och hinna spela av serierna på ett anpassat sätt. Det är mer eller mindre säkert att det går med juli inkluderad.

Att Svenska Innebandyförbundet inte ens väljer att sjösätta sitt alldeles egna specificerade och utlovade scenario D, publicerat 3:e december, är inte märkligt det är att gräva en grop åt sig själv.

Scenario D

Om varken scenario A, B eller C, utifrån ett helhetsperspektiv, kunnat startats under vecka 10 (utifrån beslut senast den 1 mars) kommer play off-spelet utgå och seriespelet fortsätter in i maj-juni för att framta sluttabeller som blir kvalificerande till säsongen 2021/22. Ett begränsat play off till SSL dam kommer att genomföras efter avslutade serier.

Jag var redan inne i min krönika i oktober på att man skall använda sommarmånaderna för att spela klart. Att man ej skulle kunna spela i februari och mars kan inte överraska någon.

Tydliga indikationer finns från både lokala och nationella förbund om att inga startavgifter kommer att betalas tillbaks. För ett Div 1 herr- och Allsvenskan damlag är detta 50 000 SEK. Inga skäl anges mer än att vi har mer jobb än tidigare med omplanering. Som IT-leverantör till flygindustrin ser jag dagligen vilka omplaneringsbehov pandemin orsakar men jag tror alla förstår att man inte kan behålla pengar för uteblivna flygresor med ett sådant argument. Hade situationen varit den omvända att ett lag sagt sig vilja sluta spela nu på grund av pandemin så hade straffavgifterna blivit hundratusentals kronor. Föreningen hade inte fått gehör för att man har så mycket omplanering att göra på grund av sjuka spelare...

Det finns redan prejudicerande fall att man som arrangör ej kan behålla avgifter för uteblivna event. Man är onekligen frestad att prova detta om indikationen blir verklighet.

Det mest uppenbara och häpnadsväckande i allt detta är att man fortsatt framhärdar att hålla Damallsvenskan stängd och herrallsvenskan öppen. Ett totalt ojämnlikt beslut där försöken till förklaring skapar mer lyteskomik än minsta förståelse. Tyvärr har SIBF:s egna Fifty/Fifty initiativ helt underminerats.

Beslutet med stängda serier innebär dessutom att mängder med unga lovande innebandyspelare inte får spela innebandy på mer än ett halvår. Spelare med ambitioner och kompetens nog att kunna spela på högsta nationella nivå. Spelare som kanske avstått att göra klubbyten och sett Scenario D som ett rimligt alternativ. Dessa spelare är nu låsta till att i värsta fall inte ens får träna i mer än ett halvt år.

Förbundet borde ha anpassat övergångsreglerna för att möjliggöra till övergångar. Inte minst för våra allra mest lovande som aspirerar på U19-landslag och SSL. Det borde gjorts direkt när beslut om stänga serierna togs.

Tyvärr är jag övertygad om att ej heller detta sker.

Det är nog viktigare att bjuda in till nästa säsong och att fakturera startavgifter för densamma.

Låt oss hoppas att inte 2021/22 också pausas i oktober och att vi sitter där och då och inser att vi kunde använt tiden till att slutföra säsongen 2020/21.

Känslan kvarstår. Hanteringen av detta är allt annat än bra…

/Ulf Andersson