Eiremo: ”Det gäller att ligga steget före”

Josefina Eiremo, 31 år, var säsongen 2015/16 den näst äldsta spelaren i damernas superliga, och den enda svenska spelare född 1985 eller senare som fortfarande tillhör den absoluta världstoppen. Samtidigt som andra tongivande landslagsveteraner som Anna Jakobsson och Sanna Scheer (födda -86) valde att lägga klubban på hyllan efter säsongen, så valde IKSU:s lagkapten att köra vidare i minst ett år till. I en intervju med Innebandymagazinet berättar hon om vad som driver henne till att fortsätta spela, och varför en del kanske tar motsatt beslut.

Det är inte bara spelare som passerat 30-årsstrecket som valt att sluta den senaste tiden. Landslagsmeriterade spelare som Julia Larsson, Amanda Larsson, Katarina Bjuhr och Moa Schilström har alla tagit samma beslut. Kvartetten har en snittålder på 25,75 år.
- Jag sa faktiskt senast i förrgår till min sambo att; ”Ovanligt många som slutar just i år!”. Så jag har reagerat på det, men det känns lite mer vanligt efter ett VM-år. Man kanske har haft i tankarna att spela VM och därefter lägga klubban på hyllan. Sen är det ju så att de flesta av oss jobbar eller pluggar heltid, så man måste få ihop livspusslet. Vi tränar inte bara en dag i veckan utan kanske kör sex pass. Sen är det resor på det. Så att tiden inte räcker till, det är inget konstigt. Men alla känner olika, någon vill kanske ha mer tid till familj eller jobbkarriär, säger Eiremo till Innebandymagazinet.

Det finns ju många svar på varför alla slutar, men vad tror du själv det beror på om det finns någon gemensam nämnare?
- Jag har inte reflekterat så mycket kring det, eftersom det är så individuellt. I mitt fall funderade jag också om jag skulle sluta. Jag har spelat i högstaserien i elva år, men jag känner mig bra i kroppen – peppar, peppar! Och jag tycker fortfarande det är fruktansvärt roligt. Man ska inte heller glömma av att det finns damspelare som spelat i 35, 36 eller 37 år heller. Det är mycket tid man lägger ner, man måste brinna 110 procent för det här, och jag tror man väljer att fortsätta spela om man tycker det är fruktansvärt roligt. Men till slut kommer man till en gräns, då man känner sig klar, oavsett hur mycket man älskar innebandy.

Hur gör du själv för att få ihop det berömda livspusslet?
- Det gäller att ligga steget före. Jobbar jag sent måste jag ta med matlåda till jobbet och äta direkt efter jag slutat för att sedan åka till träningen. Man måste planera! Jag har dock ett väldigt bra schema då jag jobbar på förskola. Jag har kanske en till två dagar i veckan som jag jobbar sent, de andra dagarna hinner jag hem och äta hemma. Men man måste också ha tid för återhämtning, det är viktigt, gärna mellan jobb och träning.

Måste man få ekonomisk ersättning från klubben för att orka eller ens kunna fortsätta spela elitinnebandy över en längre tid?
- Som jag ser det, så går det om man vill (att fortsätta spela). Vi har både Susanne Ekblom och Therese Andersson i IKSU t.ex. som båda spelade en bra bit över 30 samtidigt som de hade heltidsarbete. Men får man ersättning för att jobba deltid så får man mer tid över till annat, som återhämtning, träffa familj, vänner, sambo, ja, livspusslet helt enkelt. Så det tror jag skulle kunna göra att vissa spelar längre.

När man kommer upp i 20-årsåldern brukar det ju ibland komma in lite andra saker i livet, kände du redan då att du var tvungen att prioritera bort andra saker till förmån för innebandyn?
- Jag har nog aldrig sett det så, att man måste prioritera bort eller offra saker för innebandyn. Det har känts ganska självklart vad jag velat göra. Jag har valt detta och vill spela innebandy. Jag ville så gärna spela fotboll också när jag kom till IKSU så jag dubblerade i några år. Det var viktigt för mig, att jag fick göra det jag älskade. Det tror jag är en anledning till att jag spelar än idag. Sen försöker jag ta den lediga tiden jag har och ta till vara på den. Att man har en förstående och stöttande sambo, familj och vänner har i mitt fall varit A och O. Men jag vet att många pratar så, att man måste offra saker, och går man i de tankarna ofta är det nog nära att man lägger av. Vilket är helt naturligt.

Vilka är dina bästa råd och tips för spelare som funderar på att sluta?
- Man ska försöka följa sitt hjärta och sin magkänsla. Jag tror att man kommer att må bäst om man tar beslutet helt själv och inte slutar eller fortsätter fast man egentligen inte vill. Så man får försöka känna efter själv och ta beslut utifrån det, och göra det som känns bäst. Sen, i vilken ålder det är, det är såklart upp till var och en.

Andra artiklar i ämnet
Delgado Johansson: ”Ser inte problemet – det är naturligt”
Emil Risberg: ”De gör slut på spelarna för att nå kortsiktiga resultat”
Sportchefen: ”De får ju en jäkligt hög träningsmängd”
Stortalangen tog timeout från elitinnebandyn: ”Vi spelade i tolv månader”
Det hände sen – med Östergötlands guldlag
Det hände sen – med Stockholms guldlag
Det hände sen – med Upplands guldlag