Talangerna försvann: ”Spelade för mycket”

Östergötlands 96-kull firade stora framgångar på juniorsidan när det begav sig. Men flera av de tongivande spelarna har nu antingen slutat, trappat ner eller tagit timeout. Få spelare har tagit hela vägen till SSL. En av laget största stjärnor, Jacob Sigfridsson, berättar om varför han och flera andra tappade suget efter alla framgångar.

Östergötlands 96:or vann SDF-SM 2011/12 (15-åringar) och 2013/14 (17-åringar), och man är ett av få distrikt på senare tid som lyckats vinna turneringen med samma lag – det är bara Stockholms 94/95-lag som lyckats med den bedriften på 2010-talet.

En av Östergötlands största stjärnor, 20-åringen Jacob Sigfridsson, spåddes bli en tongivande SSL-back – om inte mer. Han utsågs 2012 till den bästa herrtalangen av Innebandymagazinet under 16 år, och fick också chansen i Linköpings SSL-lag. Debuten kom 2013/14 men efter följande säsong tappade han suget för elitsatsningen. Det blev bara 13 matcher säsongen 2014/15 (i SSL och JAS).
- Egentligen har det inte att göra med någon skada eller sjukdom, utan om att jag inte tyckt att det är roligt. En vanlig motivationsbrist, sa Sigfridsson till Innebandymagazinet i december 2014

- Jag har hållit på med innebandy under hela livet och även då har man känt att det inte har varit rolig alla lägen, men man har spelat ändå, utvecklade han sitt beslut.

Den här säsongen spendarade han i division 2 med Linköping FBC, ett lag som lyckades med konststycket att vinna samtliga (!) matcher och tog därmed steget upp till ettan. Sigfridsson har inga planer på att lämna nykomlingen, trots anbud från klubbar högre upp.
- Jag har fått anbud från andra klubbar, bland annat från Linköping och lag i allsvenskan och ett i Schweiz. Jag har hälsat på och kollat runt lite, men kände att det inte fanns något sug för en elitsatsning. Då är det onödigt att ta tid från andra föreningar. För min del var det självklart att stanna, säger han till Innebandymagazinet.

Han berättar också att suget och motivationen för innebandyn börjar komma tillbaka, men siktar inte på en elitsatsning i dagsläget.
- Man spelar inte för att man ”måste” spela nu, vilket känns bra. Jag fick spela av mig förra säsongen, sedan får man hoppas att det leder till något mer så man får tillbaka suget, och så att man kan satsa igen.

Han är inte den enda spelaren från Östergötlands framgångsrika 96-kull som valt att trappa ner. Tobias Claesson tappade suget efter det misslyckade U19 VM-slutspelet (Sverige slutade fyra) och började även han spela i division 2, då med moderklubben Rimforsa.

Efter slutet av årets SSL-säsong valde också Marcus Karlsson, som stod för en poängsuccé i slutspelet, att ta timeout. Hans förklaring var att innebandyn tog för mycket tid. Samtidigt har lagkamraterna från distriktslaget Martin Stolt, Felix Lanver och Kalle Henriksson alla fått svårt att ta en regelbunden plats i superligan.

Sigfridsson ser själv en tydlig faktor till varför han och de andra talangerna valt att avbryta elitsatsningen.
- Vår årskull var bäst i Sverige, vi vann allting med både klubb- och distriktslag. Vi spelade för mycket, helt enkelt, i fyra till fem olika lag samtidigt.

Mellan perioden 2011-2014 spelade Sigfridsson 115 matcher med klubb- och distriktslag, ofta i en tongivande roll med mycket speltid.
- Under den tiden spelade jag i distriktslaget, JAS, division 1 och SSL. Man tränade fyra dagar i veckan och hade skola. Det blev väldigt mycket under den tiden, framförallt på vårkanten när distriktslags-SM avgjordes. Säsongen tog aldrig slut egentligen, den bara rann över in på nästa. Då vart det att man spelade tolv månader.

Det tuffa matchandet satte sina spår, menar han.
- Det satt framförallt i huvudet, tror jag. Vi hade väldigt stort ansvar i alla våra lag. Vart man än var så spelade man i alla lägen, man fick mycket press på sig att prestera. Sedan slet det på kroppen att spela så många matcher, det var väldigt påfrestande.

Han vill inte lägga någon skuld på Linköping, men ser också en form av lösning på problemet – som inte är unikt i just Östergötland.
- Det var nog en slump, vi gick väldigt bra och man tänkte inte riktigt efter: man ville bara spela matcher. Men vi skulle nog ha hållt oss till att spela i ett eller två lag istället för tre till fyra, och man skulle nog ha stått över vissa serier. Det hade varit skönt.

Nu laddar Sigfridsson istället om för kommande division 1-säsong med sitt Linköping FBC.
- Det som får mig att stanna är för att vi har sådan sjukt bra kemi i laget. Alla funkade bra med varandra och det här är en okej nivå, det är inte för högt. Ingenting blir påtvingat här.
Vi hade otroligt många unga och talangfulla spelare, som spelat ihop i både skolan, JAS och division 2. Vi var alldeles för bra egentligen, division 2-serien i Östergötland är inte så bra som de resterande.