Magnus Fredrikssons replik på kommentaren från SSL:s vd i publikdebatten.
Läs först: SSL:s vd: "Finns siffror som pekar i rätt riktning"
Svenska Superligans vd Fredrik Johansson har ambitionen att arbeta framåtlutat för att förklara och försvara sin organisations verksamhet och tillhörande utvecklingsarbete. Det är välkomnande och självklart, för han och alla andra kan kallt räkna med att ingen annan i hela världen kommer gå deras (FSSL:s) ärende…
… okej, bortsett möjligen då SIBF eller Innebandymagazinet.
Det är Fredriks Johanssons uppgift att försöka lugna innebandyrörelsen som har med eliten att göra. Att allt flyter på bra och att det ser bra ut. Han gör sitt bästa men det räcker inte, snällt sagt.
Fredrik Johansson har inte haft uppdraget speciellt länge och det han har ärvt har i ärlighetens namn inte varit mycket att ha. Och den som hade uppdraget innan hade inte heller så mycket att ärva som var bra. Förstår ni vad jag menar?
“Två positiva steg”
Föreningen Svenska Superligan (FSSL) har inte fungerat och levererat det som behövs för att lyfta vår högsta serie på herr- och damsidan, någonsin. Detta när jag tänker på kommersiella intäkter och avtal, med några få undantag som jag tänker tillbaka på under hela 2000-talet.
Jag tänker på två undantag; Tillsammans med Svenska Innebandyförbundet skapades SM-finalen 2002 med en enda avgörande match i Stockholm. Fem år senare (2007) knöts ett häftigt avtal med TV4. Men det var i ärlighetens namn Henrik Berndtsson som då jobbade för tv-kanalen som var den som lyckades få både SIBF och FSSL att skriva på avtalet, nästan utan att klubbarna hunnit titta på det.
Någon kanske inte håller med mig alls men det kan jag leva med. Det var i alla fall två positiva steg som genomfördes för att ta elitinnebandyn till en ny nivå.
Dessvärre förnyades aldrig det ursprungliga avtalet med TV4 och kommersiellt har SM-finalen i Stockholm inte blivit ett guldregn för finallagen eller SSL-klubbarna efter 20 genomförda arrangemang.
Det kan låta tufft eller kanske till och med orättvist enligt vissa men jag vet att väldigt många som jobbar i kulisserna i de flesta elitklubbarna kan vittna om att innebandyn när det kommer till centrala kommersiella avtal har stått och stampat i 20-25 år eller till och med gått bakåt.
“Lägstanivån för dålig - även mittennivån”
Fredrik bemöter min förra krönika med att berätta att de avsätter ”en hel del tid åt att arbeta med just publikrekrytering” och att det minsann var en match innan helgen som lockade över 1000 åskådare när Stockholmsderbyt mellan nykomlingen Nykvarn och AIK spelades.
Jag vill vara rak och säga att det verkligen inte märks att det avsätts ”en hel del tid med publikrekryteringen" och hade det inte varit över 1000 åskådare på första derbyt i huvudstaden i herrarnas SSL på evigheter, dessutom med två hypade lag som Nykvarn och AIK, så hade det varit ett gigantiskt magplask såklart.
För mig spelar det ingen roll att man dribblar med statistiken efter ett par omgångar när det gäller uppmärksamhet eller publiksnitt. Lägstanivån är för dålig och dessvärre även mittennivån. Där vi är nu är helt enkelt inte tillfredställande.