Hon försöker göra innebandyn stor i Australien

Hanna Ådahl har för andra gången tagit sitt pick och pack och flyttat till Australien för att utveckla innebandyn down under.

I Sverige finns det överlägset mest innebandyspelare och vi har i särklass de bästa ligorna innanför våra gränser. Men trots att vi har de bästa förutsättningarna på hemmaplan finns det ett gäng innebandymissionärer som valt att åka utomlands för att sprida sporten och dela med sig av sina erfarenheter till mindre innebandymetropoler. I en ny artikelserie under hösten kommer ni får träffa flera av dessa personer.  

En av våra innebandymissionärer är Hanna Ådahl som spelat i Allsvenskan med både Sundsvalls IBF och IBF Dalen. Men till kommande säsong har hon lämnat norra Sverige för betydligt varmare breddgrader då hon är klar för sin andra sejour i Australien. 

– Jag bodde här 2016-2017 och jobbade som au pair och spelade innebandy. Det var första säsongen som det fanns en damliga, så jag spelade i den samt i en mixliga där nästintill alla spelare var män. Det har sedan dess utvecklats så mycket, vilket jag tycker är jätteroligt att kunna se med egna ögon, säger Ådahl till Innebandymagazinet och fortsätter:

– Jag kom tillbaka hit för ungefär en månad sedan, efter att ha längtat tillbaka till vänner, innebandyn och livsstilen här. Australien har haft stängda gränser i och med Covid, men när jag i våras kunde läsa att öppningen snart skulle ske så började jag planera att åka tillbaka. Jag flög till Singapore i mitten av juli för att spela SG Floorball Open, där vi förlorade i finalen mot IBK Dalen. Ungefär 100 spelare i olika åldrar reste från Perth, Western Australia för att spela. En otroligt rolig turnering där jag tror alla som närvarade kan skriva under på att sammanhållningen som finns i Perths innebandy-community är något alldeles extra. Jag har då aldrig spelat med en bättre hejarklack på läktaren!

Hur utbredd är innebandyn i Australien?

– Det ser olika ut beroende på var i Australien man befinner sig. På östkusten finns några serier, men sporten är mest utbredd i Perth på västkusten. Här har vi för tillfället två damligor, fyra herrligor. Utöver det finns även ungdomsserier, U15, U13 och U11. Säsongen pågår samtidigt som i Sverige, men med skillnaden att vi även har en vintersäsong (under svenska sommaren) där vi spelar fyra mot fyra varje söndag för att hålla i gång, 20 min X 2 perioder.

– Generellt sätt så är det mycket smålagsspel här på träningar. Detta eftersom sporten växer snabbt, samtidigt som det inte finns kapacitet för att tillgodose tillräckligt många halltider. Smålagsspel tror jag dock är riktigt bra för att utvecklas som innebandyspelare. Det går snabbt, många bolltouch och närhet till avgörande hela tiden.

– Utöver seriespel så är det otroligt många som spelar ”korpen-innebandy” här, totalt cirka 80 lag i seniorklassen och 370(!!!) i juniorklassen med spelare från förskoleklass till årskurs 10. Varje lag har minst 7-10 spelare, så med rätt enkel matte så är det tusentals barn och vuxna som spelar innebandy på veckobasis.

Med tanke på Ådahls svenska bakgrund så har man gjort ett undantag för henne så hon får spela i två lag. Hon spelar för Roosters FC på damsidan i division 1 och hon får även spela med Pirates FC som spelar i division 2 på herrsidan. 

– Jag har väl en ganska hög status här utifrån mina tidigare meriter, det är inte särskilt vanligt med tjejer här som kan matcha killarnas tempo och teknik, så där får jag väl en ganska stor självförtroende-boost att spela här. Fysiskt är det svårare att matcha – men bra träning! Jag är ju lite av en måltjuv och här får jag väl extra nytta av det. Förra gången landade jag på en andraplats i poängligan, så förhoppningsvis kan jag väl förbättra den platsen i år, haha.

Förutom att bidra med sina erfarenheter på planen så hjälper Ådahl även till med att döma innebandy i ”Korpen”.

– Jag dömer seniorkorpen varje måndag kväll, och det är väldigt blandad nivå. De flesta som spelar innebandy här har tidigare spelat landhockey, vilket både är en fördel och nackdel när man går över till innebandy. Nästintill alla är rightare eftersom landhockeyklubbor endast produceras åt den fattningen, vilket är lite märkligt. I landhockey får man inte heller använda back-hand-sidan av klubban, vilket gör att många är duktiga på att göra små zorro-moves! Eftersom hockeyklubborna är betydligt tyngre så lär sig dessa spelare att skjuta med händerna nära varandra och med hög sving – något jag ofta får blåsa av spelare i korpen för.

Vad håller Innebandyn i Australien för klass om du jämför med Sverige?

– Självklart är det stora skillnader, innebandyn är en ny sport, men som fler och fler hittar till. Några av de tjejer jag spelar med håller absolut Allsvensk klass, en av de bästa spelarna är Blaise Hodges och hon kom över och spelade med mig i Dalen innan pandemin. Jag tror även några av killarna skulle kunna platsa i division 1 eller allsvensknivå. Om några år tror jag absolut Australien kommer vara med och tävla om medaljerna i VM, här i Perth kan jag redan nu se ett gäng 15-åriga tjejer och killar som kommer, om de vill, kunna spela  högt uppe i svenska seriespelet framöver. Katie Wright och Tom Meyer kan ni hålla utkik efter i framtida ungdomsmästerskap.

Vad är det bästa med att spela innebandy i Australien?

– Jag vill nog säga att det bästa med att spela här är själva communityt, det är så otroligt speciellt. Många som verkligen lever och andas innebandy här, exempelvis eldsjälen Jason Petty som lägger så otroligt mycket tid för att utveckla sporten och har gjort det i massor av år. Jag tycker också det är extra roligt att dam- och herrinnebandyn här är mycket mer sammansvetsad än i Sverige. Man hittar på saker tillsammans, har awards nights, olika typer av galor och partaj. Inte trodde jag när jag åkte hit för 6 år sedan att jag skulle ha en sådan här stor innebandyfamilj på andra sidan jordklotet!

Vet du om någon annan innebandymissionär som spelar i något litet innebandyland som är värd lite uppmärksamhet, tveka inte att höra av dig till christian@innebandymagazinet.se