Innebandymagazinets grundare Magnus Fredriksson menar på att det är upp till bevis nu för de nya ledarna som tagit över ansvaret för sporten.

När pandemin lamslog idrottsvärlden kom beslutet att stänga innebandysäsongen 2019/20 precis när vår idrott gick in i den mest dramatiska delen av säsongen.

Det finns många frågor som vi tar med oss in i sommaren 2020.

Hur mycket av de 500 miljoner kronorna som staten lovat idrotten hamnar hos innebandyn?

Vi vet att mängder av både små och stora företag gått omkull under våren tack vare Corona. Men hur många verksamheter inom innebandyn kommer gå under? Hur många föreningar har inte kraften att leva vidare som innan krisen slog till.

Jag läser att klubbar och distriktsförbund delvis eller helt har ställt in verksamheten på obestämd tid. Hur kommer det påverka 2020/21? Är det rimligt att serieanmälan för de lägre serierna ska gå ut i dagarna, eller de kommande veckorna?

Det är så förbannat tyst överallt vilket får mig att börja fundera om förbunden runt om i landet tror att allt är som vanligt.

Vi kommer gå in i den nya säsongen med vetskapen att vi inte vet något alls hur det kommer se ut. Vårens och sommarens innebandyturneringar har ställts in. Snart kommer vi få besked att även de första turneringarna 2020/21 kommer ställas in. Jag tänker bland annat på Prauge Games och Czech Open. Två viktiga internationella turneringar. Hur går tankarna om nästa säsong helt enkelt?

Svensk innebandy står inför några intressanta personala förändringar. Mikael Ahlerup som har ett förflutet från Astrids Lindgrens Värld och AIK fotboll är ett helt nytt namn för innebandyn. Han blir en av idrottens mäktigaste direkt. Kommer han göra skillnad, kommer han ha drivet att bli en framgångsrik generalsekreterare för Svenska Innebandyförbundet? Jag hoppas och önskar det.  Svensk innebandy skulle behöva det. Lika mycket behöver den nya VD:n för Svenska Superligan, Jörgen Lindgren vara med att skapa förutsättningar att ”kulorna börjar rulla in” till elitverksamheten. Det är en jätteutmaning att lyckas. Många före honom har inte lyckats.

Jag utgår från att alla spelare och ledare runt om i landet laddar batterierna trots allt. Och att de gör sig redo för att spela matcher, köpa utrustning, åka på läger, anmäla sig till massor av turneringar den dagen det är fritt fram. För det är något som svensk innebandy verkligen behöver för att ta oss igenom denna olustiga tid.