Uppland snubblade på målsnöret: "Hade inte marginalerna på vår sida"

Sista intervjun från DSM, den kommer från damsidan och vi tittar på ett lag som tog sig till semifinal och spelmässigt imponerande fram under vägens gång.

Distriktet jag pratar om är Uppland, som anlände förväntansfulla till Nyköping under förra veckan. - Skulle säga att jag, men även hela laget, var otroligt taggade inför Nyköping. Självklart var man till en början lite nervös men framförallt så såg jag fram emot att få möta bra motstånd och få chansen att tävla, säger Sigrid Thun till bloggen.

På förhand sågs Uppland som ett starkt distrikt, som många trodde kunde gå långt i ett ganska öppet startfält. - Jag tycker att vi hade en bra trupp med flera vassa spelare, men inför DSM hade vi begränsade tillfällen att träna och spela ihop oss som lag. Så därför var det svårt att riktigt veta hur bra vi var och hur långt vi skulle kunna gå.

Uppland hade en fyrlagsgrupp där man skulle möta Västmanland, Västerbotten och Värmland. - Det kändes som vi hade en ganska tuff grupp. Många bra spelare som man inte mött förut, men samtidigt visste vi att även vi hade bra spelare. Vår inställning var att gå in och ”blåsa håret av motståndarna”. Det känns som den inställningen tog oss långt.

Man inledde med en tuff match mot Västmanland, där man tillslut kunde vinna med 4-2. - Jag tycker att det var en jämn och bra match. I början var vi nog lite nervösa eftersom det var vår första match tillsammans som lag. Jag tycker att alla i laget kämpade och typ sex minuter in i andra perioden kom äntligen första målet. Efter det tycker jag att vi verkligen kom igång med både spel och målgörande. Matchen var fortsatt jämn, men vi kände oss aldrig oroliga för att tappa det.

Värmland körde man över med 6-0, innan man avslutade med ett kryss mot Västerbotten som ändå innebar gruppseger. - I matchen mot Värmland tycker jag verkligen att vi hade spelet och det gav utdelning. Vi hade flyt i vårt spel. När vi spelade mot Västerbotten visste vi redan att vi var klara för kvarten och jag tror att vi kanske inte taggade till på samma sätt då. I början tycker jag att de hade ett tag om matchen, men vi skärpte till oss och såg till att inte förlora då vi spelade oavgjort.

I kvartsfinalen väntade Skåne, ett av lagen som hade gått lite bättre än vad man trodde på förhand. - Vi tänkte att vi skulle fortsätta spela så som vi spelade mot Värmland. Vi visste att vi skulle känna oss trygga om vi fick till spelet lika bra och såg till att vara ordentligt taggade innan matchen.

Man kunde återigen få bra träff i spelet och vinna med klara 6-1 vilket såklart imponerande. - Jag tycker verkligen att vi hade spelet hela matchen och skulle nog säga att resultatet speglade matchen. Vi kom snabbt igång då vi gjorde 1-0 redan i första bytet och kort därefter två till. Såklart gav det oss självförtroende och det höll i sig genom hela matchen.

I semifinalen så skulle man möta Västsvenska. Trots ledning, så orkade man aldrig hela vägen och förlorade tillslut med 7-4 trots en stark insats. - Det var en oerhört jämn match där vi av och till hade ledningen, men Västsvenska var mycket duktiga och lät oss aldrig slappna av då de hela tiden kvitterade. Matchen stod och vägde ett tag och då vi inte hade marginalerna på vår sida så var det de som drog längsta strået när de gjorde 5-4. Därefter så blev det en uppförsbacke för vår del.

Det blev därmed en bronspeng där dock instämmande röster är att Uppland var ett av distrikten som spelade bäst innebandy. - Jag tror att vi kom ihop som lag och växte allteftersom. Vi hittade varandra bättre på planen och alla levererade och gjorde sitt bästa. Såklart var det jättetrist att inte gå hela vägen, snopet att falla på målsnöret, men nu i efterhand är man ju väldigt stolt över bronset. Och så kändes det ändå lite bra att Västsvenska slog Dalarna i finalen.

Någon du vill lyfta fram?

- Jag tycker att vår målvakt Ester Lydh var fantastiskt duktig, och räddar oss många gånger i turneringen. Men hela laget gör det tillsammans. Och jag tycker många spelare står för bra insatser som gör att vi tar oss så långt som vi gjorde.

//Rasmus