Från "panik" till dubbla VM-guld: Så blev Sverige bäst i världen igen

Thomas Brottman i stor intervju inför VM: "Stolt över att vi har satt svenska herrinnebandylandslaget på idrottskartan"

När Thomas Brottman och Niklas Nordén tog över Sverige 2020 så tog man över ett sargat landslag – för andra gången i historien hade Blågult förlorat två raka VM-finaler. Totalt sett hade Finland vunnit fyra av de sex senaste världmästerskapen.

Duon hade nu bara ett år på sig att genomföra sina önskvärda förändringar med landslagsverksamheten innan det var dags för VM 2020, som spelades 2021 efter att ha blivit uppskjutet på grund av covid-pandemin.

Vad var det då för förändringar som Sveriges nya förbundskaptener främst ville få igenom? Thomas Brottman berättar:

– Vi kom fram till att det dels var svårt att få spelarna att tycka om att vara i landslaget. Det var mycket återbud, fick vi höra, och strul med skador. Det var en av uppgifterna som vi kände att vi måste göra landslaget attraktivt igen, säger Brottman till Innebandymagazinet.

– Sen har vi resultatgrejerna. Vi hade inte vunnit på ett tag – det var ju också en del i det. Sen tyckte vi väl att det inte fanns någon tydlig spelidé som hela svenska innebandy kunde ta till sig på något sätt. Det var lite lite från läger till läger, från mästerskap till mästerskap, så det var lite olika. Vi ville hitta en svensk modell, spelmässigt.

"De som vi vill ha i vår miljö ska ta ta idrotten på största allvar"

När det kommer till den första biten, att göra landslaget mer attraktivt för spelarna, kan nog även den största Brolldén-skeptiketn erkänna att man lyckats med.

– Förutom Hovlund-fadäsen så är det många som vill vara med i vår miljö och kring oss. Vi har aldrig haft någon som tackar nej till landslaget på grund av att de inte vill. Vi har inte upplevt det som att någon som  inte kunnat vara med på grund av skada har fejkat skada, vilket var ganska vanligt tidigare. Så sett känns det som att vi har lyckats. Sen tycker jag att det har synts ganska tydligt utåt vad spelarna tycker om att representera landslaget och vara i landslaget. Det känns bra.

Hur gjorde ni för att lyckas med detta?

– Dels så tittade vi på människan, kanske lite mer än på själva spelaren. Vi har ju fått lite kritik kring vårt grupparbete, att vi arbetar med en ganska tajt grupp. Men det har också varit en medvetet val att få de människorna och spelarna som är i den här gruppen att må bra och att trivas, och att inte må psykiskt dåligt kring att vara där. Det ska vara en trygg miljö där man ändå kan tävla och prestera på sitt högsta. Det har varit ett pågående arbete hela tiden, både från mig och Niklas, men också från Andrea Hjelmåker, vår idrottspsykolog.

Den första truppen som duon tog ut bestod av inte mindre än 41 spelare. Av den skulle 17 spelare tillhöra vad man får anse vara landslagsstommen som varit med under dessa fyra år under Nordén och Brottman.

Landslagets första trupp: Så gick det sen

Tillhörde sedan landslagsstommen:
Jonathan Edling, Jon Hedlund, Hampus Ahrén, Casper Backby, Rasmus Enström, Tobias Gustafsson, Emil Johansson, Malte Lundmark, Robin Nilsberth, Linus Nordgren, Ludwig Persson, Niklas Ramirez, Johan Samuelsson, Jesper Sankell, Albin Sjögren, 

Varit in och ut från landslaget:
Linus Holmgren, Markus Jonsson, Emil Nilsen, Sebastian Palmqvist, Måns Parsjö, Omar Aldeeb, Alexander Galante Carlström, Kim Nilsson

Fick aldrig riktigt chansen igen:
Viktor Kastengren, André Andersson, Christoffer Andersson, Rasmus Andersson, Kevin Björkström, Gustav Fritzell, Simon Götz, Albin Hedstål, Oskar Hovlund, Martin Karlsson, Simon Karlsson, Tobias Lindström, Jonathan Nilsson, Alexander Rudd, Jonas Svahn, Victor Wettergren, Niklas Winroth, Martin Östholm

När ni tog er första trupp,  vilken typ av spelare och människor som ni ville ha med då?

– Vi hade en tanke, men sen visste vi inte vilka som var dem människorna. Det var därför det blev ganska brett. Vi ville komma lite närmare så många som möjligt för att se vad det var för typ av människor. Det var en av orsakerna.

– Sen ville vi skapa en bred grund. Vi hävdar fortfarande att alla de där 41 var landslagsspelare just där och då. De skulle också agera som det även när de inte var i vår miljö. Några gjorde det mindre bra och några gjorde det väldigt bra. Den tråden har vi följt. Man är landslagsspelare hela tiden.

Går det att definiera vad en bra människa och landslagsspelare är i det här sammanhanget? Hur märkte ni det på dem när ni tog beslut kring vilka som skulle vara med eller inte?

– Det finns många aspekter i det. Först och främst ska det ju vara superproffs. Det är inte alla som gör detta faktiskt, även de i högsta serien, men de som vi vill ha i vår miljö ska ta ta idrotten på största allvar – oavsett vilken kritik de får till sig på det. De ska leva innebandy.

– Sedan ska de också kunna ta en roll, oavsett vilken roll det är. Hela vår tredjefemma som har funnits med oss hela vägen personifierar det. Just nu har vi kanske världens bästa i Jesper Sankell som ändå trivs bra där han är (i tredjefemman) och han vill göra det bästa av den rollen.

– Sen är det också att man bidrar även vid sidan av plan. Vi har mycket aktivitet i gruppen kring sånt. Vi ser ganska tidigt vilka som inte vill vara med i det bidragandet.

Hade “lite panik” efter första matchlägret

Första gången Brottman och Nordén fick testa sina idéer i matchspel var i dubbelmötet mot Finland som spelades i just Finland, detta i Eerikkilä. Det slutade med dubbla svenska förluster, först 8-3 och sedan 8-4.

Hur var känslan efter det lägret?

– Det var lite panik kanske (skratt). Vi lärde oss mycket på den resan. Vi började faktiskt här i Falun och satt i fyra dygn i stort sett och manglade första gången vi träffades: Hur vi ville spela, vilka spelartyper vi vill ha.

– Sen lärde vi oss när vi kom dit till Eerikkilä att det går inte att springa hundra meter fram. Man måste ta det här lite steg och steg. Det går inte att ändra allting på en dag. Vi har fått jobba lite långsammare än vad vi kanske är vana vid när vi har varit i klubblag. Det lärde vi oss där och då.

Där och då kändes kanske ett VM-guld långt bort, beroende vem man frågar,  det var trots allt bara fyra månader och två matchsamlingar kvar fram tills mästerskapet skulle avgöras i Finland.

Men, trots allt detta, blev Sverige det lag som fick lyfta bucklan i Hartwall Arena efter att ha besegrat värdnationen i finalen med 6-4.

Vann VM-guld bara månader efter tuffa starten

Hur gick då Sverige från att "ha lite panik" till att vinna den svåraste titeln som går att vinna, dessutom i fiendeland, på bara fyra månader?

– Vi ville ju spela en visst viss typ av innebandy. Vi märkte ganska tidigt, i samband med Eerikkilä, att det inte kommer funka om vi ska ha en chans i VM, berättar Brottman,

– Vi fick backa några steg, tänka lite annorlunda och kanske gå lite mer på uppspel-avslut-innebandy, att inte etablera för mycket. I efterhand var det ett klokt beslut, det blev ju bra! Det var en fin resa de där veckorna fram till VM. Det gick ju jävligt bra.

Vad har du för minnen och tankar från VM i Helsingfors?

– Det var faktiskt bland det häftigaste jag gjort i innebandy. Absolut. Det var jävligt kallt där, det var svinkallt. Det kommer jag ihåg. Jag var inte utomhus så mycket! Men sen var det lite strul med kameror och videofilmning och sånt där. Sen var det lite strul för Mika (Packalén) som fick lite kängor i media, och så bråkade vi med finnar. Det var mycket sånt där som hände och det gick väldigt fort allting.

– Men sen när vi väl framme så… det var ju en svajig final. De (Finland) tog ledningen, vi hämtar tillbaka, de tar ledningen, vi hämtar tillbaka.

– Det var en perfekt resa tycker jag. Precis så som det ska vara när jag och Niklas håller på. Det ska hända mycket saker!

Avslöjar ny detalj om Nilsberths straff: “Jag visste inte”

Bara ett år senare var det dags för VM igen, den här gången i Schweiz. Brottman berättar vad man hade för fokuspunkter under den tiden, mellan de två världsmästerskapen.

– Vi ville ändra spelet litegrann. Vi kom kanske inte ända fram då heller. Vi ville bli lite mer etablerande om vi ska kalla det så generellt, vara mer bollhållande och ha mer possession i spelet. Vi gör väl det till viss del.

De spelmässiga förändringarna gav minst sagt bra resultat då Sverige gick obesegrade genom turneringen, först slog man ut Finland på straffar och sedan besegrades Tjeckien i finalen med klara 8-3.

– Det blir en konstig konstig turnering eftersom vi möter Finland i en jävligt tajt semifinal som nog är de värsta matcherna att spela. Finalerna är mycket enklare på något sätt. Vi hade turen på vår sida och kunde ta den. Finalen blev väl aldrig någon riktig match. De var lite övertaggade, tjeckerna, och blev utvisade lite här och där här. Vi gick ifrån ganska lätt.

Hur nervös var du under straffläggningen mot Finland?

– Jag visste inte om att Nilsberths straff var avgörande! Annars hade jag kanske inte slängt in honom. Jag var inte riktigt nervös. Det var nästa straff, och nästa straff om det blir den. Jag hade bevisligen inte koll på vad det stod så där hade jag lite flyt.

Vad har du annars för minnen och tankar från VM 2022?

– Förutom semin så var det en mycket lugnare resa. Vi var lite mer lugnare och mer harmoniska. Sen hade den sina utmaningar i Johan Samuelssons skada som vi inte hade riktigt koll på. Han hade brutit revbenen strax innan och fick inte flyga ner till Schweiz utan han fick själv åka nattåg ner dit. Han hade ju någon lungskada som gjorde att man inte visste om att han skulle klara flyget. Det var lite sådana där utmaningar. Men annars kommer jag inte ihåg att det var så struligt. Det var en fin resa.

“Det som är mest synd är att vi inte får göra det fullt ut”

Klart är att Sveriges spelmässiga förändringsresa kommer fortsätta, och att den också snart kommer ta slut för den här gången – åtminstone under Thomas Brottman och Niklas Nordéns ledning då duon får lämna sina roller efter Malmö-VM.

– Vi kommer väl inte vara ända fram dit vi vill, i och med att vi inte får fortsätta. Vi hinner inte riktigt med allt men vi har ändå drivit spelet lite mer mot det vi var ute efter redan i Eerikkilä. Vi vill vinna på vårat sätt, inte så mycket på att kanske kontra sönder lag eller spela korta anfall. Vi vill dominera på alla håll och det närmar vi oss, men vi får acceptera att vi under matcher kommer vara tillbakatryckta. Så är det. Vi måste kanske anpassa spelet efter det.

När kände du att erat landslag började formas på riktigt? När blev det just det landslag som ni verkligen ville ha det som när ni tog över?

– Vi var ganska framme redan i Finlands-VM rent hur vi vill att det ska fungera i ett landslag. Sen, som jag sa, så var inte spelet helt där vi ville vara och det kommer vi nog inte hinna få till i och med att vi har avslutats. Men det gick nog rätt fort eftersom det var medvetna val som vi gjorde. Vi tog ju blockuttagningar med Falun, Storvreta och Växjö. Det blev liksom en motorväg in i det.

Om ni hade hunnit klart med ert arbete att förändra Sveriges sätt att spela, hur hade slutprodukten sett ut då?

– Lite mer att vi styr egentligen alla händelser på plan lite mer. Oavsett om vi ligger i försvar så ska vi veta vad som händer och ligger vi i anfall så vet vi om det är etablerat eller vilken fas vi vill spela i den spelsekvensen. Motståndarna ska inte kunna styra oss någonstans.

Något som förbundskaptenerna inte heller hinner genomföra fullt ut är generationskiftet man gjort i landslaget.

– Det som jag mest tycker är synd är att vi inte får göra det fullt ut. Det här VM:et är vi tre generationer i det här landslaget, mot två generationer som det varit tidigare. Det har sina utmaningar men också sina fina fördelar. Det är tre fina generationer som ska gå i samklang. Det hoppas vi kommer bli fint.

Vad är du då mest stolt över att du har uppnått under er tid som förbundskaptener?

– Det är lite tack vare er också, men jag tycker att intresset för landslaget har blivit stort. Det är många som är intresserade och jag tror att det är viktigt. På vissa håll så känns det som att landslaget är mer intressant än Falun, Storvreta och sånt där. Det är jag ganska stolt över: Att vi har satt svenska herrinnebandylandslaget på idrottskartan.

Framtidsplanerna efter VM: “Har åkt rätt många mil i den där SSL-bussen”

När det blev officiellt att just Brottman och Niklas Nordén skulle bli nya förbundskaptener så höjdes det på en del ögonbryn då de ibland kan ses som motpoler till varandra i sitt sätt att vara tränare, åtminstone ur vissa aspekter.

Brottman klassar Nordén som “Sveriges bästa tränare, om inte en av världens bästa". 

– Han har drivit spelet och allt kring det på ett helt fantastiskt sätt. Jag är inte tränare på det sättet, så jag lärt mig jättemycket av honom. Jag är kanske mer av en ledare och coach, han är lite mer hela paketet. Jag lär mig av honom varje dag och det är jag ödmjukt tacksam för att jag som gammal, snart pensionär, kan lära mig saker av en liten junior – en tio år yngre tränare. Han är helt fantastisk och svensk innebandy  har mycket att tacka honom för.

Du själv då, vad har du mest bidragit med i landslaget?

– Ja, lite flum och sånt. Nej, jag har jobbat med att försöka få en vinnande kultur i landskapet. Allting man håller på med ska mynna ut i någon sorts vinst. Det är där jag har varit bidragande mest, att tillsammans med våran idrottspsykolog (Hjelmåker) försöka hitta någon sorts mental struktur och styrka i landslaget. Det är väl det jag bidragit mest med.

Om du då får sammanfatta nycklarna bakom era framgångar med landslaget – ni vann ju också World Games 2022 – vad kokar du ner det till då?

– Enkelt uttryckt kan det ju vara tre ord. Det är sinnesro, sinnesnärvaro och insane, som vi nu jobbar med. Det är väl de tre huvudpunkterna. Sen är det dedikation, att man är dedikerad till det man håller på med. Att man är ödmjuk som spelare och att man någonstans är bäst på det man håller på med. Och att man fattar det, vad det innebär.

Ordet insane väcker ju lite frågor…?

– Originalet är ju sinnesro, sinnesnärvaro och sen har vi "våra fulla sinnesbruk". Men när jag höll på att leka med "våra fulla sinnesbruk" så betyder det inte någonting för en ung Gabbe Kohonen. Då blev det enklare att jobba med engelska ord. Då hittade jag insane. Man kan ju slå ihop det här så det blir insane. Det är en rolig lek med ordet också.

– Vi ska ju gå någonstans från att vara i våra sinnesfulla bruk till att kunna slå över till någon sorts kontrollerad galenskap också i det vi håller på med.

Till sist: Du sa tidigare i samtalet att du "snart är pensionär", vilket får en att tänka på din framtid som tränare. Vad hade du tänkt göra efter mästerskapet?

– Jag vet inte alls, jag hade ju tänkt att det här skulle vara ett av mina sista uppdrag. Jag känner någonstans att jag har åkt rätt många mil i den där SSL-bussen, jag vet inte om jag är så sugen på att sätta mig i den bussen. Schweiz vet jag inte heller hur det känns. Jag hade sett fram emot att kunna avsluta på mitt sätt här, men det får jag tänka på efter VM. Nu ska vi först fokusera hem ett VM-guld och sen får vi se vad som händer, avslutar Brottman.

ANNONS