Talangen som försvann - landslagsspelare i annan idrott: "Fotbollen gick alltid först"

Ett av namnen på listan ”Talangerna som försvann” var en Stockholmstjej, som numera återfinns på en annan kontinent och har en helt annat karriär framför sig som frodas. Tjejen jag pratar om är ingen mindre än Hanna Lundqvist som numera är landslagsspelare inom fotbollen.

Läs också: Talangerna som försvann: "Spel i division 4 står på schemat"

Lundqvist som redan i tidig ålder dubbelidrottade och där både fotbollen och innebandyn var inslag som fanns. - Jag började spela både fotboll och innebandy vid fem års ålder ungefär, i moderklubben Djurö Vindö IF. Jag spelade med killar där vilket var superkul. Tidigt så blev både fotbollen och innebandyn bland det bästa jag visste.

Det är inte alltför ovanligt att just kombinera de två sporterna, trots att de är olika varandra, men där det finns fördelar t.ex. i årstidsbaseringen. - När jag började så var det i stort sätt alla i mitt lag som kombinerade sporterna. Vi körde fotboll på sommaren och innebandy på vintern, alla tillsammans. Så det blev väldigt naturligt att man gjorde så. Där och då tänkte jag nog inte på vad jag tyckte om mest, jag gillade att kombinera båda sporterna. Än idag kan jag sakna att hänga i hallen på helgerna, det var guld.

Lundqvist hamnade ju sedan i Nacka Wallenstam och var en del av det laget som var ganska omtalat för ett par år sedan och tog stora kliv på juniorsedan och sedan seniorsidan när man gjorde resan upp till SSL. - Jag minns att vi var väldigt bra, att vi hade kul tillsammans och att ”Figge” och Mårten alltid var super engagerade. Vi hade nog lite av allt man behöver. Det känns som att vi i laget aldrig blev tvingade till något eller fick press på oss att prestera, men att vi gjorde det ändå för att alla verkligen ville vara där och bidra. Det var häftigt att se laget klättra upp i seriesystemet och ta sig till SSL. Jag var med lite då och då men i slutet så tog fotbollen över allt mer.

Nacka slog sig fram som sagt och var ett av lagen som under en period tog upp kampen med RIG ordentligt. Hela vägen fram nådde man dock inte, men silver blev det vid två tillfällen bland annat. - Det var alltid kul att få vara med och spela på Festen. Det märktes att det var något annat än vanliga turneringar och att det betydde lite mer. Det var tuffa matcher, mot RIG speciellt. Jag har svårt att minnas specifika matcher eller hur det var att ta silver men själva grejen att åka på festen minns jag som något som alltid var roligt och häftigt.

Lundqvist hann till och med debutera i SSL, även om det bara blev ett fåtal matcher just den säsongen 19/20. - Det kändes stort att ticka av det från listan. Jag har inget minne av hur det gick eller så men det är ändå nåt man kan skryta om idag 😅.

Det var också inom den tidsperioden som innebandyn tillslut fick prioriteras bort då fotbollen tog upp allt mer tid och även var det tydliga målet. - Fotbollen gick ändå i första hand för mig väldigt länge. Jag visste ganska tidigt att det var fotbollen jag ville satsa på, men med det sagt så var det ändå väldigt tråkigt när jag tillslut behövde välja bort innebandyn. Jag försökte hålla igång båda idrotterna så länge det gick men när jag tog steget till Bajen och mer professionell fotboll så gick det helt enkelt inte att fortsätta med innebandyn. När jag tvingades tacka nej till min första kallelse till u19 landslaget så kändes det ganska självklart att fotbollen skulle alltid gå i första hand.

Idag har Lundqvist tagit sig från Hammarby, till Atletico Madrid och finns numera i San Diego Wave och där proffskarriären tagit fart ordentligt. Hon har även representerat det svenska landslaget på både ungdomsnivå, men även seniornivå. En karriär som tagit fart ordentligt, men där det finns inslag från innebandyn bevarat. - Det främsta jag har med mig från innebandyn kan nog vara vikten av att ha en bra lagsammanhållning och vara en bra lagkamrat, i och med att det var något väldigt viktigt för oss i Nacka. Det var tydligt att vi tog oss långt och vann mycket matcher för att vi hade kul tillsammans, och det är ju relevant i alla lag man spelar i.

Hur ser förhållandet till innebandyn ut idag?

- Jag kollar knappt någonting om jag ska vara ärligt, vilket är lite tråkigt, men jag följer Nacka och ser hur det går. Om jag får chansen att gå på någon match när jag är hemma i Stockholm skulle jag inte tacka nej!

//Rasmus