För vårt 15-åriga flickinnebandylag har den här säsongen varit en resa bortom det vanliga.

3180 kilometer, eller 39 timmar på vägarna, har varit verkligheten för oss när vi har rest till våra bortamatcher i damjunior. Det är ungefär samma avstånd som en enkelresa till Nordpolen. Vi befinner oss inte i den djupaste delen av Norrland. Vi befinner oss nästan mitt emellan Stockholm och Göteborg. Så varför dessa strapatser?

Problemet ligger så klart i bristen på flicklag i vårt egna län, men även i förbundens indelningar. Nio av elva bortamatcher har inneburit resor på mer än 2 timmar enkel väg till ett grannförbund, där vi deltar i en gemensam serie.

Ett annat problem är just åldern. Dessa resor förstår jag när vi talar om seniorlag och satsande JAS-lag. Men här pratar vi om 15 åringar som på grund av för få ungdomslag tvingas gå upp och spela i en DJ20-serie, det enda alternativet efter Röd nivå där skillnaden inte bara är fem år i ålder utan nivå, lägg där till att man också får ha tre generella dispenser så spelare över 20 år är mer regel än undantag.

Om vi ser bortom förbundens indelningar skulle vi upptäcka att det finns massvis med lag inom en timmes radie som skulle kunna bilda serier tillsammans på rätt nivåer, även om de tillhör olika län. Det skulle minska resornas längd, både i tid och pengar och mer nivåanpassade serier sett till ålder.

Resorna är inte bara utmattande, de är även en ekonomisk börda. Om föreningen inte har råd att ordna bussar hamnar kostnaden på föräldrarna. Tillsammans kan detta avskräcka unga talanger från att fortsätta med sporten.

Tänk om vi kunde omorganisera serierna efter avstånd istället för länstillhörighet? Med kortare restider skulle vi frigöra både tid och pengar för annat, som att utveckla sporten och skapa en bättre gemenskap för våra unga innebandyspelare.

Förbundet bör ompröva systemet. Genom att sudda ut gränserna och organisera serier baserat på avstånd skulle vi skapa mer tid och ekonomi för träning, gemenskap och glädje – kärnan i idrottens värld. Så min uppmaning till förbunden är tydlig, börja samarbeta mer med gränsöverskridande verksamhet i mycket större utsträckning.

Vi bör inte tvinga våra 15-åriga flickor att göra en expedition till Nordpolen varje säsong de ska spela innebandy. Låt oss istället ge dem möjligheten att spela matcher på rimliga avstånd, mot rimliga motståndare så att de kan fokusera på det som verkligen betyder något, att ha roligt och utvecklas som idrottare.

41-årige Martin Peterson har spelat flera år med IBK Lidköping i gamla ettan (nu allsvenskan), och i Hammarby med gamla storstjärnorna Jonathan Kronstrand och Michael Östlund. Nu är han DJ-tränare och tycker till om innebandy på Innebandymagazinet.

---

TV: Anna Wijks sista scen i Mästarnas Mästare

Här får innebandylegendaren lämna SVT-programmet.

Promotion: Nu fyller vi Friends Arena, innebandy-Sverige!