Senaste nytt
Matcher idag
Vissa påstår att det är svårt att vara innebandydomare. Jag tycker att det är lätt. Låt mig leverera hemligheten.
Domare i alla idrotter får utstå en hel del spott och spe.
På barn- och ungdomsnivå är det helt förkastligt av flera skäl. Ledare behöver vara goda förebilder inför sina egna spelare genom att både prata och agera – barn tar efter vuxna i beteende – på ett schysst sätt mot domarna. Ofta är det också unga domare som dömer de yngsta lagen och att bli utdömd och utskälld av en tränare eller förälder kan avsluta en domarkarriär redan innan den börjat.
På elitnivå är det däremot en annan sak. Där handlar det om att vinna matcher. Då ingår det att på olika sätt sätta press på domarna. Det kan komma ett och annat hårt ord i stridens hetta. Det får man köpa. Den domare som ger sig in i den leken får den leken tåla.
Jag var själv i inledningen av min elittränarkarriär inte någon favorit hos domarna. Fastän jag bara dömer på distriktsnivå brukar jag hävda att jag har dömt i SSL – för att det ibland kunde se ut som att jag dömde matcherna från båset… Det var först när jag blev lite äldre, och möjligen klokare, som jag insåg att det var bättre att bli kompis med domarna istället för ovän med dem. Skratt istället för svordom ger fler domslut med sig. Domare är bara människor. Som vi blir behandlade av andra behandlar vi andra.
Givet sportens förutsättningar och domararvoden – den domare som påstår att pengarna inte är ett incitament för att döma ljuger – tycker jag att vi generellt sett har en bra nivå på domarna i svensk innebandy.
Det som möjligen kan oroa mig är utvecklingen i de högsta serierna där det blivit alltmer kutym att ”spelarna ska få göra upp” och att man ”ska släppa på” i spelet. Med tanke på spelarnas utvecklade fysik finns det en fara i domare som sällan blåser och nästan aldrig tar några utvisningar. Visst betyder det att du kan ta en smäll bättre när du är bättre tränad, men dagens fysmonster på elitnivå kan samtidigt dela ut mycket elakare smällar. Att välja att inte blåsa för uppenbara regelöverträdelser är sådant som avgör matcher.
Det leder mig in på domarskapet i Svenska Hockeyligan. Jag är förundrad över att kvaliteten är så förbluffande låg på det som domarna levererar i SHL. Här pratar vi ändå om en miljardliga, där domarna är heltidsproffs med en fin månadslön, har generösa möjligheter till teknisk hjälp under matcher (alla dessa långa videogranskningar som likafullt ofta landar fel, ni vet) och är fyra domare ute på planen i varje match.
Jag tror egentligen inte att SHL-domarna är lika dåliga som de ser ut. Jag tror det handlar om att man inte pallar pressen och inte vågar döma efter verkligheten. Det är ju alltid någon tränare som blir sur (i somliga fall skådespeleri) om hens lag får en utvisning, sportchefer som springer i korridorerna och utövar påtryckningar, busvisslingar och vrål på läktaren, röran pågår med kompensationsutvisningar och att överlåta själva dömandet till disciplinnämnden imorgon istället för att göra jobbet med att faktiskt fatta beslut under matchen. Det blir för lätt att välja en annan utväg, blunda och titta åt ett annat håll.
Så vad är då hemligheten för att bli en bra domare?
Jo, denna:
1/ Lär dig regelboken;
2/ Se vad som händer;
3/ Fatta beslut utifrån det som hänt.
En enkel trestegsraket. Svårare än så är det inte.
Jag tänker på den bortgångne hockey- och innebandydomarprofilen Jörgen Grundström, salig i åminnelse, som sannerligen kunde konsten. Vila i frid.
Jonas Fahlman har varit verksam inom innebandyn sedan 1987 i en mängd olika roller på alla nivåer. Idag är Jonas aktiv som general manager för Skellefteå Floorball Cup, distriktsdomare och utbildare av tränare. Säsongen 2023/24 gör Jonas comeback som krönikör i Innebandymagazinet med utgångspunkt från norr.
Highlights: Sverige-Finland 6-4 (VM-final)
Återupplev VM-finalen med den galna förstaperioden. Bilder: IFF Media Platform
