Varför är inte publikfrågan uppe på varenda agenda på varje förbundsmöte? frågar sig Magnus Fredriksson.

Innebandy är Sveriges bredaste sport, utövarmässigt och publikmässigt tillsammans med fotbollen.

Spetsen på innebandyn är vass sportsligt och den har samtidigt förödande trubbig spets publikmässigt.

Just den här trubbigheten när det kommer till publiken är det alldeles för få som pratar om. Det är liksom bättre att inte prata om det – för då kanske problemet inte finns eller i bästa fall försvinner?!

Den senaste helgen bör ungefär 100 000 licenserade innebandyspelare varit i gång och spelat matcher. På distriktsnivå innebär det otroligt mycket publik sammanlagt.

JAS-matcher lokalt lockar nästan alltid storpublik. Det finns ett härligt engagemang för matcherna och publiksiffror hamnar ofta mellan 50 och 200 personer. Ungdomsmatcherna brukar vara välbesökta när mamma, pappa och hela tjocka släkten är och tittar och i seriesystemet för seniorer om man bortser från 1-klubblag och reservlag kan det på många håll också vara publiksiffror på samma nivå som JAS-matcherna.

“Den brutala sanningen”

Den senaste helgen hade vi INTE EN enda match som lockade 1 000 åskådare eller mer. Ta in denna mening ytterligare en gång. INTE en enda match, det är sanningen. Det är den brutala sanningen.

Inte en enda match i SSL, allsvenskan, division 1 eller vilken serie som helst.

Herrarnas SSL hade i snitt 566 åskådare, det är på en nivå som är mindre än hälften som var högsta seriens snitt när den var som bäst. Och när den var som bäst var ambitionen att få 1 200 åskådare i snitt att bli ännu högre. Och på den tiden samlades innebandyn lokalt ibland via arenamatcher i ishockeyarenor, dessvärre räckte energin enbart till denna enskilda match. Den senaste helgen hade Mullsjö hade högst siffra på 711 och Pixbo lägst med 371 i helgen.

I damernas SSL hamnade snittet på 305.

Om ett år kommer vi har en ”superallsvenska” i svensk innebandy. En enda serie med tolv lag. Jag undrar vilka som kommer ha möjlighet att spela där. Warberg och Visby, absolut. Men vilka fler? Två klubbar som i slutändan ändå vill spela i SSL.

Tittar vi på helgens matcher i herrallsvenskan är det två klubbar som sticker ut publikmässigt. Visby spelade inför 851 personer vilket även är den bästa siffran av alla matcher i Sverige i helgen. Och Hovslätt lockade 632 personer till sin fredagsmatch, det var man delad fyra på i landet.

Norra allsvenskans snitt var 241 personer och i södra allsvenskan kom 213 personer i snitt. Två lag i norra allsvenskan lockade inte ens 100 åskådare och i södra var Partille sämst med bara 105 personer på plats. Ta då in att Partille är en av Västsveriges största föreningar vi pratar om.

När ska den här publik-misärtrenden vändas och varför är det inte uppe på varenda agenda på varje förbundsmöte på SIBF och distriktsförbunden.

Live-innebandy som produkt är fantastisk. Som publik sitter du oftast mycket nära spelet. 0-0-matcher finns inte i vår idrott. Och allt det där andra vet vi ju såklart alla som läser detta att det är mycket lir, snygga skills och att innebandyn är en väldig intensiv sport utan några egentligen ”dötider” under en match.

“Enbart anhöriga och närmast sörjande”

Det handlar så klart helt och hållet på resurser. På resurser att arbeta att få publiken till våra arenor. Publiken kommer helt utan uppmaning (nästan) om det handlar om anhöriga till spelarna. Kommer det mindre än 100 personer till en match i herrallsvenskan så är det nästan uteslutande föräldrar, syskon, sambos, släkt och kompisar som är där. När klubbarna inte ens har en organisation att locka sina egna medlemmar till en match, hur ska de då lyckas få andra att komma till matcherna?

Jag tar det en gång till: Kommer det under 100 åskådare på en förbundsmatch är det mer eller mindre enbart anhöriga och närmast sörjande på plats, inga fler!

Jag har skrivit det flera gånger tidigare. De som har mest publik på sina matcher, oavsett idrott jobbar också hårdast. Fotbollsklubbarna i herrallsvenskan har i snitt flera personer som jobbar heltid på att rekrytera åskådare till sina matcher. (Att de sedan även har folk som jobbar med att de ska trivas när de väl är på plats är ett annat ämne för en annan krönika).

Det finns INTE en enda innebandyklubb i Sverige mig veterligen som har en person anställd som har till sin huvuduppgift att enbart fokusera på att hitta publiken och sedan få dem till klubbens hemmamatcher. Att ha en person som uppdatera klubbens sociala medier och hemsidor är bra komplement till att skapa intresse för ett lag eller klubb men det är inte det jag menar med publik-rekrytering.

Det är en gigantiskt stor utmaning att bli framgångsrika i sin publikrekrytering och skapa en fungerande marknadsplan för varje enskild seriematch, speciellt om en innebandyförening inte har någon anställd att systematiskt och metodisk arbeta med uppgiften på rätt sätt.

Svenska Innebandyförbundet har ungefär 40 anställda. Går det omfördela resurserna på något sätt, går det att hitta nya pengar för att skapa nya roller? Många inom Svenska Innebandyförbundet har gigantiska viktiga uppgifter för den dagliga verksamheten men är jag verkligen ensam om att tycka att det blivit allt fler ”mellanchefer” på kansliet? Jag tycker att SIBF behöver omgående prioritera att hjälpa förbundslagen med publikrekryteringen innan klubbarna har råd att anställa personer för att kunna fylla våra innebandyarenor. Det är ju ändå klubbarna som ”äger” Svenska Innebandyförbundet och inte tvärtom. Jag tycker fler behöver jobba med rätt uppgifter för att få svensk innebandy framåt. Projekten som det går att söka bidrag till ska såklart genomföras men det får INTE bli en ursäkt för att inte stödja den innebandy som behöver hjälpen allra mest.

“Inte tid att vänta 20-30 år”

SSL på dam- och herrsidan behöver stöd direkt. Anställ 2-3 stycken för dessa två serier direkt. Samma sak för herrallsvenskan och damallsvenskan. Klubbarna kommer inte ha råd att göra detta jobb på årtionden.

Jag är 51 år nu. Jag har inte tid att vänta 20-30 år innan klubbarna lyckas trolla fram pengar till detta. Jag vill se arbetet sätta igång imorgon!

Inte år 2050.

Publik skapar intäkter och det skapar möjlighet till en mer professionell idrott dit alla vill att vi ska gå. Vi kan inte sitta och hoppas på att innebandy ska bli en OS-sport om 50 år och då kommer alla vilja gå på SSL-matcher. Eller att innebandyns Zlatan ska dyka upp och trollbinda hela idrotts-Sverige.

Någonstans måste alla nu på allvar förstå att det är bara innebandyrörelsen själva som kan fylla våra ELIT-arenor med publik. För om ni tror att det är klubbchefer i de andra idrotterna, mediahus som inte har några sändningsrättigheter till vår sport ska hjälpa innebandyn att skapa publikfester i SSL det så är det bara att börja tänka om direkt.

Fotnot: Helgens alla publiksiffror i SSL herr/dam och herrallsvenskan.

SSL herr
Helsingborg 523 
Pixbo 371 
Linköping 652
Hagunda 518
Thorengruppen 623
Mullsjö 711
566 i snitt

SSL Dam
Pixbo 385
Rönnby 361
Malmö 243
Warberg 511
Karlstad 211
Lund 133
Åkersberga 295
305 i snitt

Allsvenskan norra 
Gävle 292
RIG Umeå 124
Älvsjö 194
Järfälla Bele 90
IBF Falun 92
Visby 851
241 i snitt

Allsvenskan södra 
Lund 137
Fristad 169
Partille 105
Strängnäs 237
Lillån 271
Hovslätt 632 
213 i snitt 

---

TV: Hyllar talangerna i Pixbo - "Det är jag mest förvånad över"

"Han gillar när det käftas" - Pixbos kapten Gustav Fritzell om 05-födda supertalangerna.