Johannes Rönnmark berättar om flytten från Schweiz tillbaka till Storvreta.

Att lämna svensk innebandy för att spela i Schweiz är något vi förknippat med stora landslagsstjärnor som kommit upp lite i åren. Sedan har vi Johannes Rönnmark, som beslutade sig för att testa lyckan i alplandet endast vid 19 års ålder.

Rönnmarks moderklubb är Storvreta, klubben han SSL-debuterade i förra säsongen. Innan dess hade han prövat på seniorspel både i Hagunda (Allsvenskan) och Alunda (Herr1an)..

Det var i somras som talangen tog beslutet att lämna Storvreta för spel i Alligator Malans. För Rönnmark låg det rätt i tiden då han tagit studenten, och kontakter fanns i Alligator Malans då hans tidigare juniortränare Theodor Jonsson tränar klubbens U21-lag. Även Oscar Lundin hade ett finger med i spelet då han har en bakgrund som huvudtränare i klubben. 

– Jag hade en dialog med Storvreta som om att jag skulle dit och utveckla mitt, för att sedan komma tillbaka och vara en bättre spelare och människa Sverige, säger Johannes Rönnmark till Innebandymagazinet.

Återkomsten han nämner kom klart tidigare än förväntat, detta då han presenterades som nygammal spelare i just Storvreta tidigare i veckan.

Återkomsten till Storvreta: “Då bestämde jag mig”

Under tiden i Schweiz lärde han sig ”otroligt mycket”, som han själv uttrycker det – både som människa och innebandyspelare.

– Det var jättenyttigt för mig. Sen var det en helt annan kultur utanför, man har inte de vänner och familj som kan träffa utanför innebandyn. Men jag trivdes ändå helt okej i laget och var påväg att komma in i vardagen.

Fanns det något som förvånade dig rent innebandymässigt?

– Jag blev lite förvånad i början. Jag hade fått en förvarning av Oscar (Lundin) att det var en lite skillnad på träningsmängden i Sverige kontra Schweiz. Jag var lite förberedd på det men ändå lite förvånad att det var så. I Storvreta har vi tränat fem plus i veckan, det är lite skillnad att gå från det till fyra pass i veckan. Det var det som förvånade mig mest. 

I måndags skrev Rönnmark på papperna som åter gjorde honom till en Storvreta-spelare. Han hade varit tillbaka i Sverige en tid då hans farfar, Storvreta-profilen Peter Wennberg varit dålig. Farfar Wennberg var med och grundade Storvretacupen och har under många år varit med och drivit cupen som är världens största. 

Den 28 oktober kom sedan beskedet att Wennberg gått bort. 

–  När han gick bort bestämde jag mig för att komma tillbaka och spela i Storvreta, berättar Rönnmark.

– Storvreta välkomnade mig och Alligator förstod mitt val och beslut, de gjorde de lätt för mig att skrivas över och börja i Storvreta igen.

Vad har din farfar betytt för dig?

– Han betyder allt för mig. Han skjutsade mig till träningar sedan jag började med innebandy, han betalade min avgift varje går, han fanns där både innebandymässigt och utanför. Utan honom hade jag inte varit där jag är idag, både som människa eller innebandyspelare. Det är jag helt säker på.

Hur vill du beskriva honom som person?

– Han brydde sig mycket om folk, det gjorde han. Han ville att alla skulle må bra och ha samma möjligheter. Mycket som vi pratat om de senaste åren med Storvretacupen. Det är en cup som ska vara till för alla, hans mål var inte att dra in pengar utan att få en cup som alla kunde spela. Det beskriver mycket om honom. Han ville att alla skulle ha samma förutsättningar. Även om du har olika ekonomiska situationer så ska du göra det du älskar. Han brydde sig mycket.

“Den stora skillnaden är att de känns väldigt fysiskt starka”

Lag från SSL ner till Herr1an hörde av sig när Rönnmark var tillbaka i Sverige. Men att spela i något annat lag än det som han och sin farfar brunnit för fanns inte på kartan i nuläget. 

– Det var några klubbar som kontaktade mig när de fick höra att jag var hemma. Men mitt beslut att gå till Storvreta var ganska självklart. Det är det laget som jag vill spela i och laget som jag har i mitt hjärta. Jag pratade mycket med farfar att det var det här laget jag vill slita i och vinna SM-guld med. Det var jättesjälvklart att gå tillbaka till Storvreta.

Vilken skillnad ser du på det Storvreta som du lämnade, kontra det du nu återvänder till?

– Jag har bara varit med några få träningar då papperna blev klara i måndags. Men den stora skillnaden är att de känns väldigt fysiskt starka. Man märker att de verkligen tryckt på försäsongen och all annan träning. Det har varit genomgående, att alla vill träna hårt och vinna. Det känns som de har tagit nästa steg i den fysiska delen. Det är väldigt kul att vara del av det och att min utveckling ska vara i det spåret.

– Sen är det många stora röster som har försvunnit från förra året, men jag tycker att det är en bra grupp. Jag trivs otroligt mycket och blev välkomnad jättebra. Det är inga problem med det, det känns som alla hittar sin roll.

Hur ser du på dina chanser till att ta en ordinarie tröja?

– Det är som alltid: Det är upp till mig. Jag är hungrig, det är alla i laget. Spelar du i Storvreta vill du spela hela tiden. Det är samma med mig, jag kommer göra allt för att ta en plats. Det är en tunn trupp så det är klart att chanserna ökar. Samtidigt: Är du inte bra nog så kan man inte få spela. Det är upp till mig att bevisa att jag vill spela och att jag har den kvalitén som behövs för att få en startplats.