Hur ska den ultimata tränaren verkligen vara? Innebandymagazinet ställde frågan till tre spelare som spelar i SSL idag: Alexander Galante Carlström, Sandra Hawerman och Emil Jacobsson.

Innebandymagazinet försöker idag förtydliga vad uttrycken ”gamla” och ”nya” tränarskolan verkligen innebär i praktiken. Vi har intervjuat mångårige tränaren Bruno Lundberg (Endre) samt tränarrookien Max Gustafson (Hovslätt, herr) för att låta de båda ge sin syn på saken. 

För Falun-stjärnan Alexander Galante Carlström så är det inga konstigheter med de olika definitionerna. Han berättar att han inte haft en enda tränare från den nyare skolan i sin karriär. 

– Vi har ju Thomas Holmgren nu men har har ungefär samma tänk som Brottman, han har gått bredvid honom i ett år och de gör ungefär samma saker. Han har anammat Brottmans sätt att vara med tanke på att Brottman var så framgångsrik, säger Galante Carlström till Innebandymagazinet och fortsätter:

– De gör lite samma saker. Men jag skulle tro att de nyare tränarna är mer inriktade på att göra en massa uppspelssaker och sånt, det känns som de är mer nördiga än de äldre tränarna. De äldre tryckte mer på att man ska slita för varandra, täcka skott och vara grisiga, medan de nyare tränarna är mer finlir, det ska ritas lite streck. Så har jag uppfattat det i alla fall, även om jag inte har haft jättemånga av de nya tränarna. Men jag kan uppleva det så från sidan. 

Sandra Hawerman, forward för Warberg och det svenska landslaget, om huruvida hon föredrar tränare från den nya eller gamla skolan:

– Det är en väldigt svår fråga. Det är ett jättetråkigt svar, men jag tror på en blandning av båda. Det blir ganska extremt, det som är trendigt just nu, men jag tror också man ska erfarenheter från de tidigare ledarskapen. Det får inte bli för fjantigt och tamt heller, och för mycket analys sätter sig oftast bara i huvudet. 

Något som ofta återkommer i ämnet när man pratar med spelare och ledare är att det är mer friare tyglar, rent taktiskt, när tränarna från den äldre skolan får bestämma – samtidigt som det är mer uppstyrt i den nyare skolan. Vad som passar spelarna bäst beror såklart på vem man frågar – här ger Galante Carlström, Hawerman samt Jönköpings stjärnskott Emil Jacobsson sin syn på saken.

Galante Carlström:

– Det är både och egentligen. Personligen tycker jag det ska vara rätt uppstyrt egentligen. Kanske inte att man ska göra en massa saker anfallsmässigt, där ska det släppas fritt, men försvarsmässigt är det viktigt att man har en grundplan. Det är otroligt viktigt att alla vet vad man ska göra i försvaret.

– Sedan har jag spelat med en massa olika individer som tycker att det är otroligt jobbigt att spela när det är för uppstyrt, med för mycket pilar. Det har vi aldrig kört med i Falun, vi kör mer på känsla - speciellt i anfallsspelet. I försvarsspelet har det varit mer strukturerat och så tycker jag att det ska vara. I anfallsspelet är det många spelare som behöver släppas fria, men i försvarsspelet är det viktigt att det är uppritat hur det ska vara och hur man ska agera.

Sandra Hawerman:

– Det beror verkligen på vad man har för spelare i laget, och på olika femmor. I grunden tycker jag att det ska finnas en tydlig gameplan, absolut. Sedan kan man utifrån det släppa på vissa tyglar på vissa spelare, men det är ju längre fram. Nu har vi en helt ny tränare och tränarstab och då tycker jag det är viktigt med struktur, och att vi får en tydlig vision i hur våran gameplan är tänkt, så alla är inne på samma spår.

Emil Jacobsson:

– Det beror lite på. Går man in i en match som underdogs är det alltid skönt att ha en gameplan att hålla sig till, och luta sig tillbaka mot. Men är det lite mer öppet är det alltid kul med lite friare tyglar. Men som underdogs behöver man ha en gameplan så man känner att man har någonting att tro och lita på.

Precis som Jacobsson så understryker Galante Carlström att det kan vara viktigare med en tydligare gameplan om man är ett lag som slåss på den nedre halvan av tabellen.

– Ja, det är väl klart. Nu var det längesedan jag var där (i ett bottenlag, reds. anm), det var i Västerås. Då spelade vi rätt fritt offensivt också men jag tror de flesta spelarna och lagen har det ganska fritt uppåt. Sedan har vissa lag varianter där man ska spela upp bollen, det har vi också, men inte exakt hur spelarna ska springa, tänka och tycka. Det blir för stereotypt. 

– Även lagen längre ner har ganska fritt. Sedan är det klart att vissa tränare gillar att rita pilar och streck mer än andra. Vi hade (Thomas) Brottman i tio år och han är ingen som ritar exakt hur och vart vi ska springa i offensiven, och det gillar jag. Det är mer fritt. Sedan har vi haft spelare i Falun som gillar att bli släppta fria, och som behöver det för att spela bra.

Galante Carlström nämner Thomas Brottmans namn flera gånger under intervjun, och något som förknippats med den nuvarande förbundskapten är att köra en lite rakare ledarstil där man inte lindar in saker. Istället kan man ta fram en klassisk utskällning om det skulle behövas – det är några av dragen som Galante också tar upp, när han får beskriva sin drömtränare med helt fria ord.

– Jag vill att tränaren ska vara rätt hård. Inte mesa så mycket, och stryka spelare medhårs för att man har ett känt namn. Man ska vara hård helt enkelt och ställa krav på sina spelare. Det är viktigt för att kunna få ut maximalt av alla. En hög kravbild på hela laget. Men han ska också kunna vara så transparent att han kan fråga lite spelarna vill ha det också. Men i slutändan ska det vara tränaren som bestämmer. Jag gillar en hård tränare som kan visa att det är han som bestämmer.

När Innebandymagazinet frågar Hawerman om temat, om hon föredrar en hård eller snäll tränare så svarar hon snabbt: 

– Då tror jag på snäll. Vi är allihopa människor någonstans och vi behöver förstå varandra på det planet. Man ska inte bara se varandra som spelare och tränare, det handlar om att lära känna varandra som människor. Då tror jag man behöver en ödmjuk sida.

Warberg-stjärnan har samtidigt inget emot en tränare som ställer krav – åtminstone till en viss gräns.

– Det är klart att de behöver ställa krav, herregud! Vi behöver ställa krav på tränarna och de behöver ställa krav på oss. Men jag tror inte på att bara skrika, ha hård ton och sätta höga mål som folk bara får prestationsångest av. 

– Det är viktigt att vi ska vara seriösa och allvarliga, men det är också viktigt att kunna lägga till en ömsam sida. Att tränaren visar på att vi allihopa gör detta för att det är kul. Det är väldigt viktigt att ha en bra miljö i ett lag. En tränare är absolut en del av det och det väger enormt tungt att kunna skoja lite, att ha en jargong, för att sedan kunna slå över till ”nu blir det seriöst och fokus”, fortsätter Hawerman.

Emil Jacobsson, som bara gjort en och en halv säsong i SSL under sin hittills korta karriär, har aldrig erfarit någon stenhård tränare ur den aspekten, berättar han.

– Det har mest varit pushande än utskällningar. Men det är klart, någongång då och då ska man höra att man gjort fel. Inte bara av tränarna utan även av spelarna i laget. Det är en kombination av det hela, man ska kunna tolerera lite pikar då och då om man gör fel saker men man ska även få höra när man gör bra saker också. Man får vara stor som spelare och människa och acceptera att man kanske inte alltid har rätt!

Jacobsson utvecklar sedan sina tankar om de drag han helst ser hos en tränare:

– Man behöver vara inspirerande och få spelarna och kidsen att vilja bli bättre hela tiden, att fokusera på grejer som utvecklar spelet – både personligen och för laget. Det är viktigt att få ihop gruppen, det är oftast tränarnas prio. Det är den största uppgiften för det är det som krävs för att vinna matcher. Det går inte att vinna matcher själv, det är laget som kollektiv. Det är det jag känt mest under min uppväxt i innebandyn och fotboll. Får man ihop gruppen har man kommit en bra bit på vägen!