Innebandyagazinets grundare Magnus Fredriksson med en krönika om de nya kraven på elitlicensen.

Det finns nu ute en remiss kring nya krav på elitlicensen. I korthet är nyheterna att det över ett par år, fram till år 2028 är ett krav på att varje klubb ska ha ett eget kapital på 15 procent av sin omsättning. 

Det står att läsa; 

I stället för att endast ha positivt eget kapital som ekonomisk grund för att beviljas elitlicens har vi tagit fasta på RF:S riktlinjer om det egna kapitalet för SF och SDF. Dessa säger att det egna kapitalet bör motsvara minst de fasta kostnaderna under 6 månader. Detta har vi översatt till att motsvara 15% av omsättningen i SSL-föreningarnas fall. Förslaget är därför att kravet på det egna kapitalet för att beviljas licens successivt ska öka till 15% under en period på 6 år med start i bokslutet 30 april 2023. Föreningarna i de två lägre serierna har en trappa upp till 10% som mål.

Det är troligen många som undrar hur det ska gå att uppnå. 

Klubbarna i SSL kämpar med sina marknadsintäkter.  Det handlar om intäkter under en säsong från några hundra tusen kronor till de främsta som Storvreta, Växjö och Falun med flera miljoner i intäkter till Sverigeettan Kalmarsund som hamnar någonstans mellan 8,0 och 8,5 miljoner i marknadsintäkter. 

Det är väldig stor skillnad blad de landets främsta innebandyklubbar. Små intäkter täcker de viktigaste utgifterna som anmälningsavgifter, material och resor. Stora intäkter räcker till bland annat bekvämare resor och löner till både tränare, spelare och administration.

Gissningsvis ligger ett par klubbar runt tio miljoner i omsättning och några strax över detta och kring 15 miljoner kronor.

Som en jämförelse med fotbolls och ishockeyklubbar som kan ha omsättning över 100 miljoner kronor och där de centrala intäkterna från organisationen kan hamna någonstans mellan 30-60 procent av omsättningen. Här ligger innebandyn verkligen i lä eftersom klubbarna i dagsläget kanske har 1 procent av sin omsättning från intäkterna via centrala avtal från serieföreningen. 

Förslaget på en ny elitlicensen till år 2028 när en innebandyklubb jämförs med en ishockey eller fotbollsklubb känns orimlig. 

Visste ni förresten att ersättningen är 112 500 kronor för att spela en SM-final för de fyra finallagen. Och att de centrala avtalen att tillhöra SSL ger varje lag någonstans mellan 100 000 och 200 000 kronor totalt. Det är alltså ingen ekonomisk katastrof att åka ur SSL eller för den delen ett bad i pengar att ta klivet upp. 

Det finns inga ”miljonmatcher” i innebandy som i ishockeyn eller fotbollen har sina kvalmatcher. Det finns idag inga ”nya pengar” att ta del av vid ett avancemang till SSL.

Hur ska vi se på det nya remissförslaget som önskar skapa stabilare elitklubbar på högsta nivå? 

Är det rimligt att ligan kan öka intäkterna som licensnämnden föreslår till år 2028? Idag finns det 28 lag att ta ansvar för att skapa intäkter till. Och den totala summan räcker inte ens till ett lag om vi vore framme vid 2028 redan idag. Detta för att skapa intäktsflöde mellan klubbarnas egna intäkter och centrala pengar från ligan som liknar ishockeyn och fotbollen. 

Om vi leker med tanken att alla klubbar i SSL år 2028 har 10 miljoner i egna marknadsintäkter och en omsättning på runt 20 miljoner kronor borde FSSL leverera intäkter till varje klubb på sex miljoner kronor eller i alla fall hälften om man som klubb bara når halva summan. Detta om man ska jämföra elitlicensen från ishockeyn och fotbollen där de centrala intäkterna är oerhört omfattande. 

Elitklubbarna kan inte själva fixa den kommande elitlicensen 2028 om jag ser på det rätt. Klubbarna har ett stort ansvar i det hela men den stora förändringen måste ske hos FSSL. De måste börja trolla nu eller i alla fall se till att knyta till sig mer pengar och avtal omgående. För i ärlighetens namn är det inte tillräckligt att de två senaste enbart gjort ett avtal klart och innan dess inte så jättemycket heller.

Att klubbarna ska ha eget kapital är mycket sunt men att ha 15% av omsättningen i eget kapital låter orimligt utan väldigt mycket nya pengar från centrala avtal. Där FSSL (serieföreningen) befinner sig nu ser uppförsbacken ganska brant ut för tillfället.

Med min långa erfarenhet av att följa svensk elitinnebandy på nära håll har de centrala intäkterna till elitklubbarna legat på ungefär samma nivåer i 25 år, om inte lite lägre de senaste åren. 

”Någon” säger troligen, Magnus du kan inte jämföra innebandyn med fotbollen och ishockeyn, det är inte rättvist då de spelar i andra arenor och har extremt stora Tv-avtal. ”Någon” har en poäng med det men jag tänker att det i alla fall är nyttigt att se över axeln hur det fungerar där. 

Jag konstaterar ganska tydligt i alla fall att framtiden för våra bästa klubbar som vill spela i SSL handlar extremt mycket mer om att få in stabila och stora intäkter, än att enbart fokusera på den sportsliga delen med spelare och ledare.  Och att det alltmer handlar om ekonomi och ännu mer ekonomi…

Hur känner innebandysverige på det här?

Mail: redaktion@innebandymagazinet.se