Mora-ikonens bästa vän har slutat spela innebandy – här berättar hon om sin relation till Anna Wijk.

När man pratar om ikoniska sport-duos, de som ”hittar varandra i sömnen”, faller man ofta tillbaka på syskon. Vi har systrarna Williams i tennisen, tvillingarna Sedin i ishockeyn, och Kauppis i innebandyn. Men vissa kan ha samma egenskaper utan att ha ett blodsband. Anna Wijk och Malin Andréason är ett levande exempel på det.

Födda i två olika städer, Wijk i Sandviken och Andréason i Stockholm, så hittade de varandra på planen för första gången sommaren 2013. Anna Wijk hade då gjort tre säsonger i Mora samtidigt som Andersson anslöt från Endre.

De hade stångats mot varandra i flera heta SSL-duster de senaste tre säsongerna, och på planen var de inte alltid bästa vänner.

– Både hon och jag är enorma vinnarskallar. Vi hade haft våra dispyter på planen när jag inte spelade i KAIS Mora, säger Malin Andréason till Innebandymagazinet.

Wijk hade nu fått in ytterligare en lagkamrat med viljan att vinna som en av de mest karakteristiska dragen. Samtidigt som vänskapen utvecklades i rask takt utanför planen så blev Andréason varse om att hon inte var den enda i laget som kunde brinna till när det inte gick som det skulle.

– Jag minns att vår fystränare fick sätta oss i samma lag ibland, för att inte bli osams under tävling. Det vart lugnast så, för övriga laget, säger Andréason med ett skratt.

Hon beskriver resan ihop med Wijk till student-VM 2014 som en viktig punkt i deras vänskap. Efter den resan så säger hon att de ”i princip satt ihop”

– Vi hängde inte så mycket när jag kom 2013. Vi var väldigt lika men förstod nog inte det från början. Jag var ny i staden och sånt med. Sedan växte det fram.

Vänskapen blev större och större. Andréason och Wijk blev bästa vänner samtidigt som tävlingsinstinkten hos de båda fortfarande sitter kvar. 

– Vi är otroligt lika men hon är alltid steget före…hon är ett år äldre, fyller år en dag före mig, har namnsdag en dag före mig (skratt).

Anna Wijks vinnarskalle har uppmärksammats flera gånger genom åren, och Malins går inte heller av för hackor. Klyschan som ofta sägs i sammanhanget, att man ”ska låta en sådan spelare vara efter en förlust”, stämmer delvis enligt Andréason. 

– Jag tror att det kan uppfattas som det, men vi var extremt lika. Vi kunde ses efter en förlust och ta ut våra aggressioner tillsammans. För mig har det inte varit så, men jag kan tänka mig att det uppfattas som så, att man inte skulle prata med någon av oss efter en förlust. Vi fann varandra i det och försökte prata tillsammans. 

Hur är Anna Wijk utanför planen, då?

– Hon är helt fantastiskt: Omtänksam, snäll och bryr sig. Det är inte så konstigt att hon har tre, fyra gudbarn. Hon är gudmor till min son med. Vi kan berätta allt för varandra och hon är en trygghet.

Spelaren Anna Wijk behöver ingen närmare presentation. Hon har gjort sju säsonger ihop med Andréason i Mora där de vann ett SM-guld ihop, samt flertalet landskamper och två senior-VM som även de slutade med guld.

Den sista matchen man spelade ihop var mot Jönköping i mars 2020, kort innan serien stängdes ner på grund av pandemin. När mindre än fem minuter återstod av matchen spelade Wijk fram Andréason till vad som med största sannolikhet blev det sista målet man gjorde tillsammans, för igår kom beskedet att Wijks spelarkarriär var över.

– Jag har ju vetat om det, jag var förberedd. Det är min bästa vän så vi pratar dagligen i någon form av kontakt, säger Andréason.

– Jag ser till människan, att hon ska göra det som hon tycker känns bäst. Sen förlorar svensk innebandy en av våra största profiler, så det är klart att det är tråkigt att inte få se henne på en innebandyplan igen, på den högsta nivån.

Hur länge har du haft på känn att hon inte skulle spela vidare?

– Vi har pratat fram och tillbaka. Jag var förberedd på det och jag har hela tiden sagt att göra det som känns bäst för henne och sin familj. Jag tror hon sa det själv, att hon bor ju där hon bor. Hade hon bott här så tror jag absolut att hon kanske hade spelat med KAIS.

Känns det tråkigt att innebandypubliken inte får se en spelare som även nu antagligen skulle hålla högsta världsklass?

– Absolut, det är väldigt tråkigt för innebandy-Sverige. Samtidigt: Vi tjejer vill kanske också bilda familj och såna saker, och det är speciellt att hålla på med en elitidrott då. Vi tjänar ju inte mångmiljoner. Det är ett livspussel och det är mycket som ska klaffa för att få det att fungera. Man har ett heltidsjobb och jag har min son. Man ska känna att man har tiden och energin att lägga ner – samtidigt som det är fantastiskt roligt att spela innebandy. Men det är mycket som krävs. 

De senaste dagarna har det – med rätta – varit superlativ i överflöd som sagts om Wijk. När Andréason får frågan om hur sin bästa kompis är som spelare så svarar snabbt med ett ord: Genialisk.

– Det finns så mycket man kan säga. Det är som hon ligger steget före när man spelar med henne. Jag har inte behövt ha så mycket boll när vi spelat ihop, jag ska vara på rätt plats och där har vi klickat något enormt på planen. Sen har hon ett fantastisk avslut också, fastän hon kanske passar nio gånger av tio. Hon är komplett, så är det ju. Man önskar att man hade haft lite mer av de kvalitéerna (skratt).

Hur var det att spela med henne på planen, rent taktiskt och spelmässigt? Fick man passningar man inte var beredd på och liknande?

– Hon är en tvåvägscenter och hennes blick för spelet är helt fantastiskt. Det är enkelt att spela med henne! Jag vet var jag ska vara och behöver aldrig fundera. Hon styr hela laget framåt, hjälper till och diskuterar – det är helheten. Hon låter inte någonting vara. Är det något som ska lösas så löser vi det och försöker hitta lösningar på motståndarlagets press eller uppspel. 

Vad har hon betytt för din karriär?

– Otroligt mycket. Det är lätt att prata med någon som förstår om sina egna motgångar. Framförallt har hon drivit mig i spåret när det kommer till den fysiska delen, under alla år. Har vi bestämt att vi ska ut och jogga, ja, då ska vi ut och jogga! Då hänger jag bara med, så är det. Där kunde man inte skylla på någonting (skratt).

Om vi. Vänder på frågan: Hur mycket har du betytt för hennes karriär?

– Oj, jag vet faktiskt inte. Jag hoppas att jag haft en stor betydelse för henne. Det viktigaste är att ha det som vän än som innebandyspelare. Vi har kompletterat varandra väldig, väldigt bra. 

Vilket avtryck tycker du hon har satt i innebandyhistorien?

– Det är, och kommer vara, en av våra största profiler. Det är det man hoppas på, att det ska vara profiler. Hon har betytt otroligt mycket och är engagerad i allting runtomkring också – det är inte bara på planen. Hon var ungdomsansvarig i KAIS Mora ett tag och gjorde då ett fantastiskt jobb. Hon bryr sig verkligen om alla runtomkring. Hon har givit så mycket för sporten.

Hon har själv öppnat för en tränarkarriär i framtiden. Blir det rentav ihop med dig, i ett delat ledarskap?

– Det hade varit fantastiskt häftigt! Vi har aldrig pratat om det, men där kanske du fann någonting…