Innebandymagazinets Henrik Janssons reflektioner efter att Tobias Gustafsson blivit utsedd till bäst i världen.

”Tryck in bollen bara”.

Det brukar koka ner i det i slutändan. Under resans gång ritas det många pilar och streck på diverse taktiktavlor. Men när det verkligen gäller så ska bollen ”bara in”. Det är ett uttryck alla får höra hela tiden från de tidiga ungdomsåren, ”tryck in den bara”, men jag har nog personligen aldrig förstått hur det ska gå till. Aldrig sett exempel på hur man gör. Det står ju motståndare i vägen som man inte bara kan köra över, tänkte jag. Det måste väl krävas lite mer än så. En finurlig passning eller en fräck dragning.

Men när Tobias Gustafsson vid ställningen 4-4 i VM-finalen mot Finland, med mindre än två minuter kvar, gjorde det avgörande målet så visade han hur man gör. Att det faktiskt går. Peter Kotilainen stod i vägen, sedan stod han inte i vägen längre. Juha Kivilehto gick ner i skottäck, och målvakten Lassi Toriseva var redo. Två rutinerade bollstoppare att skjuta igenom och ändå krävdes det inga krusiduller, det var bara att trycka in den.

Om man heter Tobias Gustafsson, alltså.

Att det dessutom var just Kotilainen, han som kallades ”Sverigedödaren” efter hans avgörande insatser i tidigare VM-finaler, och som firade Finlands kvitteringsmål till 4-4 med de malligaste gesterna, som fick ge vika för den offensiva tacklingen gjorde nog inte saken sämre för Gustafsson. Den ultimata revanschen.

Inför VM-turneringen kändes det väldigt öppet om vem som skulle bli utsedd till världens bästa herrspelare 2021. Kandidaterna var många. Men efter VM rådde det konsensus bland förbundskaptener och internationell media, i slutändan var Gustafsson faktiskt ganska överlägsen i omröstningen.

Han har varit en av kandidaterna i ett par år nu, och förmodligen spelade det där målet inte bara en avgörande roll i VM-finalen utan även här. Men man får inte heller glömma hans agerande vid Albin Sjögrens 4-2-mål. Det är faktiskt nästan ännu värre. Gustafsson får bollen bakom egen målbur, gör ett par vändningar (den första vändningen är förövrigt den som syns på bilden ovan) för att få en extra halvmeter mot sin bevakare och bli rättvänd, slår en lång passning till Sjögren varpå han tar en löpning över hela banan för att sedan vara den som täcker målvakten (!) när Sjögren avslutar. Hur är det möjligt? Att hinna, och att överhuvudtaget ta det initiativet. Bollen skulle bara in, antar jag.

Det här är 17:e året i rad som innebandyns finaste individuella pris delas ut och när jag tittar tillbaka på gamla vinnare så förknippas de mest med teknik, finess, spelsinne och målsinne. Spelmotorerna Mika Kohonen, Rasmus Enström och Anders Hellgård. Målskyttarna Magnus Svensson, Alexander Galante Carlström och Kim Nilsson. När vi nu ristar in Tobias Gustafssons namn i historieböckerna så kommer han snarare förknippas med ord som kraft, pondus och bestämdhet. Och kanske är han den mest kompletta av allihop.

Grattis Tobias, det här är du värd.