Blogg: "Då slog det mig. Finland kanske bara lurar oss svenskar igen..."

Peter Lindsjöö har under många år följt och skrivit om svensk herrinnebandy på elitnivå i olika medier. Arbetar normalt som projektledare men är även kommunikatör åt Linköping Innebandy med huvudfokus på herrlaget i Svenska Superligan. Ungdomsledare sedan 15 år. Här bloggar han om årets VM-turnering.

Jag tittade på delar av svenska damernas utskåpning av Finland i ”gruppfinalen” i går. Den svenska briljansen och innebandypropagandan i IFU Arena var nästan för bra för att vara sann. Och då slog det mig. Finland kanske bara lurar oss svenskar igen…

Att kalla gårdagens drabbning för gruppfinal kändes under första halvan av matchen närmast som ett hån. Sverige satte upp ett tempo och tryck som Finland inte alls kunde mäta sig med. Blev svenskorna mot förmodan av med bollen eller slog en felpass jag då klev man bara in med fysisk överlägsenhet och tog tillbaka den och fortsatte trycka på mot det finska målet. Känslan var att finskorna var som ett juniorlag som tog sina första stapplande steg på seniornivå mot ett rutinerat seniorlag.

Jag slutade att titta när Ellen Rasmussen gjorde 6-0 i powerplay i början av andra då jag var tvungen att åka på annat. Men när jag tänkte på att dessa lag ska mötas i en final om några dagar så är det svårt att känna sig det minsta nervös för om svenskorna ska lägga ett nytt VM-guld till samlingen. Eller…

För vem var det som stod längst bort bakom bänken med overallsjackan uppdragen? Jo, världens bästa innebandyspelare Veera Kauppi. Petad? – Inte direkt. Skadad? – Nej. Utan Lasse Kurronen den finska förbundskaptenen såg ju bara det gyllene tillfället att testa lite andra spelare i en av VM:s viktigaste matcher!

I den finska tankevärlden verkar det vara en självklarhet att man ”dammar av” spelarna längst ut på bänken när det vankas gruppfinal. Veera fick dock av sig lejonjackan strax efter jag lämnat sändningen och gjorde direkt mål i powerplay. Nu är jag 99.9% säker på att en eventuell finsk maskering inte kommer att hjälpa. Svenskorna är på tok för bra för att ens en hel femma med Veera Kauppisar har gömts undan i omklädningsrummet för att sedan komma in i finalen.

Nu har jag tyvärr inte tillräckligt bra koll på damernas VM för att gå på djupare analyser men gårdagens gruppfinal kan ju enkelt appliceras på herrarnas dito i Helsingfors på lördag. Inte för att jag tror att de svenska förbundskaptenerna kommer spela ut varenda powerplaydetalj när Sverige och Finland möts i gruppen men Finland kan tydligen ta mörkningen till en helt annan nivå.

Visst kan detta enkelt avfärdas som att detta är en ren konspirationsteori. Så finns det några ledtrådar att dra i? När Finland vann herr VM i Riga 2016 så möttes inte Sverige och Finland i gruppen så där slapp Finland hålla igen. I Prag 2018 så var lagen i samma grupp. Vad hände? Finland gasade på och ledde med 4-2 efter två perioder men sedan vände Sverige och Emil Johansson satte matchavgörande 5-4 till Sverige i powerplay när fem minuter återstod. Sverige vann därmed gruppen i den Tjeckiska huvudstaden men var det lite mer ärofyllda guldet sedan hamnade känner ni till.

Tittar vi på denna säsong då? Jo Sverige mötte Finland den 12:e och 13:e augusti i Eerikkilää efter ett långt pandemivakum. Vad hände? Jo, de finska lejonen visade storform och vann den första matchen med 8-3 (det stod 7-1 i mitten av tredje). I returmötet dagen efter blev det 8-4 till Finland (där stod det 7-2 i mitten av tredje). Matcherna gav eko (nåja) i svenska innebandymedier då VM var mindre än fyra månader bort och Finland var klasser bättre. Men de svenska förbundskaptenerna lugnade ned oss med att de var nya på posten och att ett helt nytt spelsystem för landslaget spelades in. Stormen lade sig.

Och bara några veckor senare var det dags för dubbelmöten i Finland igen. Och mycket riktigt hade Nordén/Brottman nu tajtat till försvaret rejält och Sverige vann första matchen med 4-3 och returen med klara 4-1. När sedan Euro Floorball Tour avgjordes möttes lagen på nytt i mitten av oktober och då vann Sverige med solklara 8-3 efter en stark slutperiod och ekot från mötena i augusti hade effektivt suddats bort.

Men någonstans skaver det lite att Finland gick från svinbra i augusti till mer normalbra i oktober. För att förstå det finska lynnet och det återkommande ordet ”Sisu” rekommenderar jag er att läsa en bok i jul. Väinö Linnas mästerverk ”Okänd soldat” från 1954. Nu är det säkert att dra saker alldeles för långt och att koppla denna bok till innebandy känns banalt. Men andemeningen är att absolut inget känns bättre för en finländare än att slå ur underläge. Och oavsett om de finska spelarna går in till en VM final i en proppfull Hartwall Arena som dubbla regerande världsmästare så ser de sig själva garanterat som ”underdogs”.

JUST NU! 20% på hela sortimentet hos Unihoc.com (gäller på ordinarie priser) Ange rabattkoden: MAGAZINET20