Innebandymagazinets Magnus Fredriksson ser en ljus sommar framför sig.

Sommarmånaden juni är här. Det känns allt mer tydligt att det är nu som vi laddar om och blickar framåt. 

Vi har förhoppningsvis en supersäsong (2021/22) framför oss som kommer bli galet intensiv på alla nivåer, från de allra yngsta knattespelarna till de allra bästa på junior och seniornivå.

Allt förutom padel har ställts in i sportväg känns det som under de senaste 15-16 månaderna. I innebandyns värld har vi flertalet VM-turningar att ta ikapp, distriktslags SM och mycket mycket mera. Det är så många innebandyarrangemang som bara försvunnit bort i tomma intet. Turneringar, sommarcamper och SM-turneringar och såklart den gråa vardagen med seriespel.

Det känns som det finns en bra bit över 100 000 innebandyspelare som bara väntar på att få sätta igång, att träna och spela matcher. Snart!

 Det finns ett uppdämt behov av att spela turneringar. Jag är säker på att det kan bli en väldigt stor uppgång framöver. Nya turneringar startas upp över hela landet, jag tänker på bland annat Föreningspizzan cup i Linköping, Göransson Cup i Sandviken och Huvudstadens Innebandycup i Stockholm. 

Svensk innebandy har bestämt sig för att satsa sig ur krisen, jag fullkomligt älskar det. Det finns fler ställen i landet som klubbar har analyserat sin situation i näringskedjan och konstaterat att det är nu som det är dags att växla upp och satsa större. 

Jag kan rabbla upp flera klassiska klubbar som tar saken i egna händer och vill satsa framåt. Att göra sin klubb framgångsrikare med att arrangera. IBF Backadalen från Göteborg med sin nya cup och Bele Barkarby IF från Stockholm i sin nysatsning är i alla fall två exempel.

Pandemin har helt klart satt sina spår och förändrat oss och vårt samhälle för alltid. Så vad som blir det nya ”normala” återstår att se. Jag inbillar mig ändå starkt att många lagkassor har fyllts på eller stått orörda när två års turneringsspel mer eller mindre försvunnit på vägen. Det finns alltså mängder av ungdomsklubbar som bara väntar med att få ge sig iväg och spela innebandycup. 

Är det något positivt som dessa två säsonger långa lockdown av turneringsspel medför är det att turneringskartan växer och att innebandylagen runt om i Sverige åker på fler turneringar. Senaste RF-statistiken fortsätter att berätta att innebandyn har näst flest aktiviteter efter fotbollen. Men när det kommer till turneringsspelande ligger innebandyn långt efter många idrotter. 

Varför vi inom innebandyn spelar färre turneringar än flera andra idrotter finns det ingen exakt statistik på men antalet turneringar är fortfarande alldeles för få i förhållande till antalet utövare. Det finns absolut utrymme för fler och genom att arrangera en turnering kan du skapa fina intäkter till föreningen. 

Jag har under ett par år blivit påmind om fotbollsföreningars extrema möjligheter i Göteborgsområdet vid ett flertal tillfällen. När de arrangerar ”spelsammandrag” på förmiddagen på sina idrottsfält så fylls utomhusplanerna med spelare, parkeringen fylls med bilar och dessutom lägger de matcherna så att spelarna, ledarna och föräldrarna behöver äta mat. Det blir gigantiska inkomster på hamburgare, korv, dricka och inte minst parkeringsavgifter. Sedan gör de om hela konceptet på eftermiddagen med helt nya lag och allt runtomkring. Det är alltså en guldgruva att ha egna arrangemang.

Är det någonstans som pengar finns inom innebandyn är det just kring egna arrangemang och därför är det så viktigt att svensk innebandy och alla dess klubbar vågar blicka framåt, vågar utmana sig själva och skapa egna arrangemang. 

Pandemin har stoppat upp innebandyn tillfälligt men samtidigt har många klubbar runt om i landet laddat inför när världen är redo för att återgå till något som liknar det normala.

Jag ser så förbaskat mycket fram emot 2021/22!