Sveriges bästa 60-talister
Bilden till vänster är från när Wallin blev den första innebandyspelare som blev omskriven i BUSTER-tidningen. Till höger poserar han med Mikael "Ekis" Eklund från IBF NB87.
Retro

Femte bästa 60-talisten: "Otroligt hedrande"

ANNONS

Innebandyns slocknande stjärnor från förr har nyligen uppmärksammats i mäktig 50-lista.

Innebandyarkeologen Magnus Fredriksson listade svensk innebandyns främsta 60-talister. En av de största spelarna från förr är Mora-legenden Peter Wallin som efter spelarkarriären haft en framgångsrik ledarkarriär.

- Innebandyn har ju varit en stor del av mitt liv i snart 40 år. Spelarkarriären var lång och då få lite uppskattning är alltid trevligt. Jag tycker det är kul att många gamla spelare fått uppmärksamhet igen. Det finns så många andra som gjort och betytt så mycket mer för innebandyn än vad jag gjort. Dock är jag stolt över vad jag bidragit med både på och utanför planen, säger Peter Wallin till Innebandymagazinet.

Esa Karjalainen, Jimmy Gunnstedt, Mikael Ekelund, Jan-Erik Vaara, Kejio Pollari och Jens Pettersson var några av alla namnen på listan. Sveriges bästa spelare födda på 1960-talet.

- Det var ju inte vilka spelare som helst man tampades med. Att vara med tillsammans med denna skara är otroligt hedrande. 

Vad gjorde dig till en bra spelare?

- Individuellt var jag snabb, ganska tekniskt, med bra spelförståelse och näsa för mål. Mora IBK var ju kända för att vara ett tekniskt lirande lag. Vi spelade gärna bollen hela vägen in tills det var tom kasse. Att slå långbollar eller rensa iväg fanns inte riktigt i generna.  

Varför blev ni i Mora IBK så extremt bra på innebandy?

- Detta berodde nog på flera saker. Materialet i klubborna var inte så utvecklat vilket omöjliggjorde vissa saker som kan göras i dag. Man behövde ju in vinkel på minst tio centimeter för att kunna skjuta skott från distans, annars blev det bara ett asplöv. En viktig hemlighet var att vi lirade och lirade boll på träningarna. Vi ägnade minst en timme till “one-touch" spel så både tekniken och spelförståelsen sattes på spets. Det liret är ingen i närheten av idag. Jag minns att vi under en cupmatch som handlade om att komma trea i turneringen vara lirade en touch. När någon glömde bort sig så släppte vi bollen. Vi vann med 6-0.  

Träffas ni idag?

Ja, det händer faktiskt tack vare olika veteranturneringar. Vi har spelat i Prague Masters bland annat och visst sitter vissa takter fortfarande kvar. Det går ju inte lika fort och vi lyckas inte lika ofta, men viljan att lira “the Mora IBK way” finns och kommer alltid finnas där. Finns ju inget vackrare än när bollen går som på ett snöre hela vägen och rullas in i tom bur. 

Vad säger du om de andra namnen på listan, hyfsade spelare eller?  

- Spelarna som var med under denna tidsperiod var grymma spelare och härliga människor. Jag tror inte folk i dag förstår hur fantastiskt bra många var. Visst, innebandyn har utvecklats på många områden men vissa saker var helt enkelt “bättre förr”. Esa Karjalainen var ju bara bäst. Sköt sönder allt och alla. En bjässe både försvars- och anfallsmässigt. Var inte lätt att ta sig förbi honom. Det var likadant med Jimmy Gunnstedt och Mikael Ekelund. Olika spelstilar men enormt skickliga backar. Vi hade Göran Spännar i Mora IBK som spelade i första landslaget. En magisk lirare som platsar på listan. Då jädrar är det konkurrens.  

Vilka minnen vill du lyfta fram som sticker ut från tiden som aktiv spelare?

- När det gäller klubblaget så var det nära flera gånger att vi skulle ta en SM-medalj, men marginalerna var inte riktigt på vår sida. Det som svider allra mest och som jag nog aldrig kommer glömma är SM-slutspelet 1988 i Motala. Vi vinner gruppspelet genom att slå Lockerud i sista gruppspelsmatchen. Vi hade bra statistik mot dem. Tror vi kanske förlorade två tre matcher max under alla år. Hjälpte ju inte oss då de spöade alla andra lag och vann några SM-guld. Ett grymt lag. 

Och det var en semifinal mot Jönköping också som inte gick som ni hoppats på?

- Precis, vi leder vi semifinalen över Jönköping och enligt mig är vi de klart bättre laget. Men en utdömd straff, någon lustig utvisning och vips så är det oavgjort. Sudden och spel mot i stort sett ett mål… och det är inte vårt. Kommer ihåg att vi har öppet mål men skottet går i ribban, studsar ner på mållinjen och ut. Jönköping lyckades reda ut allt. Vann sedan på straffar. Var nog så helt enkelt att de hade lite hjälp från ovan.

-  Skulle du fråga Peter Ahnberg, Johan Bernhardsson med flera så kommer de absolut inte hålla med men Jönköping var ett bra lag. Tommy Johnson, Martin Pettersson och de ovan nämnda var ju med, bara för att nämna några. Sen blev det stryk i bronsmatchen mot Strandgården i sudden. En boll som knappt tog sig över mållinjen men det räckte. “Jag är inte bitter” 

Okej, ge oss några minnen från landslaget?

Jag bildade kedja med Anders “Skille” Svantesson och Christer Olsson. Funkade riktigt bra och när man fick avgöra matchen mot Finland genom att sätta 4-3, en backhand med ryggen mot mål. Inte det snyggaste men det första landslagsmålet. Även matchen där jag som förste landslagsspelare gör fyra mål samt 7-7 kvitteringen mot Schweiz med två sekunder kvar i en galen match är svåra att glömma.   

Hur var det att vara toppspelare i innebandy på 80 och 90-talet?

-Utöver SM-slutspel och landslag så var det cuperna som var höjdpunkten. Det dröjde till 1989/90 innan det blev nationellt seriespel så innan det åkte vi runt som en cirkus. Ofta var de flesta topplagen med och spelade. Allianscupen (Mariestad), Ica Tummen Cup (Hammarö), Siljansspelen och S:t Mikaelsspelen (Mora), Cup1000 (Fagersta), ICA Kvantum Cup (Västerås), bara för att nämna några. 

- Det var ju på dessa cuper man framförallt stötte på alla spelare för första gången. Thomas Fogelberg, Eric Huijsers, Jens Pettersson, Mikael Dahlström, Mikael Enqvist bland annat. Alla enormt bra och tongivande i sina lag. Skulle kunna rabbla upp fler än de 50 på listan. Har många härliga minnen genom åren. De starkaste är dock med killarna i Mora IBK. Vänner för livet och flera av oss umgås flitigt fortfarande när tillfälle ges. 

Vad gör du med innebandy 2020/21?  

- Jobbar fortfarande på Innebandygymnasiet i Mora och det har varit ett speciellt år tack vare pandemin. Vi har dock fått testa massa nya saker för att kunna bedriva vår verksamhet. Distansundervisningen har varit utmanande men det har samtidigt gjort att vi utvecklat vissa delar på ett positivt sätt. Förutom det så tog jag över rollen som huvudtränare igen för herrlaget i KAIS Mora IBK. Vi får se hur länge man är kvar där nu. Har ju gjort den resan ett par gånger tidigare och det är lika roligt varje gång. Nu saknar man ju känslan att få spela matcher, uppleva innebandy live. Både som ledare, åskådare samt även som spelare med veteranerna.  


 


TV: ”Måste våga sätta ner foten" - poddpanelen om elitlicensen

Tycker till om att skuldsatta SSL-föreningar.

Den här artikeln handlar om: