Fjärde plats i tabellen med sju matcher kvar att spela av säsongen - trots en skadelista som sett anskrämlig ut. Nu är det dags att Dalen får sitt erkännande.

Storvreta, Falun, Växjö och Kalmarsund i all ära - men laget jag har imponerats mest av den här säsongen är utan tvekan norrlänningarna från Umedalen.

IBK Dalen har tagit ett långt kliv framåt den här säsongen och betett sig som ett topplag i världens bästa innebandyliga. Det är en prestation som sett till namn på papperet och förväntningar inför är imponerande.

Men när man tittar på listan över namn som saknats under delar av säsongen blir man inte imponerad, utan närmast chockad. 

- Ketil Kronberg - ikon vars betydelse är svår att krita ner

- Tobias Sikström - nyttig breddspelare som spelar på flera positioner

- Sebastian Degeryd - sniper med en förmåga att alltid göra poäng

- Daniel Sonidsson - lagets främsta poänggörare

- Ludwig Svensson - nyttig breddspelare som varit riktigt bra stundom

- Albin Carlsten - talang med höga förväntningar på sig

- Rasmus Andersson - nybliven landslagsman

Jag vill vara tydlig, Dalen har andra spelare som fått hålla sig skadefria som är minst lika bra som dessa. Men för ett lag som Dalen som inte har någon tydlig superstjärna/or utan är mer ett kollektiv är varje spelare viktig.

Vi kan göra ett tanke-experiment. Ponera att det är Storvreta har en skadelista som ser ut som följande:

- Alexander Rudd

- Robin Nilsberth

- Albin Sjögren

- Filip Stenmark

- Anton Birgersson

Hade "Vreta" legat etta i serien om man haft sin bästa back och kanske bästa forward skadade under en längre period? Ja kanske. Är det säkert? Absolut inte. Den här jämförelsen kanske haltar en aning eftersom de ändå är serieledare för tillfället och Dalen "bara" är fyra i skrivande stund. Men allt handlar om förväntningar, vill jag tillägga. Storvreta har byggt en trupp för att vinna nu,  Dalen har inte det.

Men så här då: Ta Mullsjö. De hyllades inför säsongen som ett tänkt topplag och plockade in stjärnspelare till deras redan starka trupp. Säg att deras skadelista sett ut som följande:

- Jesper Sankell

- Rikard Eriksson

- Kasper Hedlund

- Daniel Gidske

- Anton Hedin

Hade Mullsjö hållit sig kvar i toppen med de här avbräcken? Det vill jag definitivt säga att de inte hade. Nu ska man ju för ärlighetens skull säga att de haft en tung trend i januari och ligger under förväntningarna, trots att laget inte haft en skadelista som ovan.

Med det här skrivet kan man inte göra något annat än att hylla IBK Dalen och deras kontinuerliga arbete med truppen. Det är ett förhållandevis ungt lag med spelare som ändå spelat tillsammans i flera år och som närmar sig någon slags "prime" i sina karriärer samtidigt.

I och med det här har man en bredd som vissa kanske inte förväntade sig att de skulle ha innan säsongen heller.

Linus Holmgren har varit jättebra. Viktor Nystedt och Rasmus Andersson har varit fantastiska tillsammans och bjudit på någon form av totalinnebandy från sina backpositioner. Christoffer Andersson har växt oerhört med ansvaret och ser ut att gilla det. Mycket (ändå tvåa i poängligan).

Niclas Brohlin-Ljung och Wilhelm Vihtari-Hansson börjar växa in i SSL-kostymen på allvar och bidrar i varje match. Lägg till 18-årige supertalangen Emil Wiklund så får man en ljuvlig kompott av innebandyspelare. I Wiklund har vi en landslagsspelare väldigt snart om jag får gissa.

Och då har vi inte ens nämnt relativt unga och lite bortglömda spelare som Alexander Hedlund (24), Jonas Landström (28 år, okej inte så ung kanske) och Johan Larsson (26).

Det är spelare som sällan får några stora rubriker, men det är spelare som varit en del av samma kärna i flera år. De har tävlat med varandra, de har tävlat mot varandra och de har vunnit tillsammans. Framförallt verkar alla älska att spela tillsammans. Dessutom har de Sveriges och världens (Ja, när han är som bäst utan tvekan) bästa målvakt i Måns Parsjö-Tegnér. Till det kan vi addera en GLÖDHET hemvändare i Fredrik Edholm. Alltså: Det här lagbygget är fint.

Den här säsongen vet vi att Dalen leder tabellen över använda spelare (33, and counting...) och det är något vi har uppmärksammat mycket.

Men har vi verkligen stannat upp och reflekterat tillräckligt över hur otroligt det är att de ligger fyra i serien efter sitt skadehelvete?

Vi har en säsong för närvarande med lag som verkligen inte ligger där de bör ligga i tabellen (Mullsjö, Pixbo) och nykomlingar som öser in mål (Fagerhult) men den stora handlingen den här säsongen enligt mig MÅSTE med all tydlighet vara det mest skadedrabbade laget på länge och deras resa till att vara ett fruktat slutspelslag. 

Det här måste tillskrivas Jonatan Brolin och Urban Karlsson, väl?

Mångårige sportchefen/klubbdirektören Urban Karlsson har metodiskt välkomnat spelare som passat in i lagets filosofi, med betoning på lokalt (Alexander Hedlund, Pär Forsman, Anton Åkerlund, Emil Wiklund m.fl.).

Brolin har tränat laget sedan 2012 och hans arbete börjar verkligen bära frukt. Vid en kontraktsförlängning för två år sedan sa han att "Min ambition är fortsatt stor och den grundar sig i tanken på att utveckla detta lag till att på allvar vara med och slåss om ett SM-guld".

Det här håller han sannerligen på att lyckas med, för ett lag som ska kunna slåss om guld behöver en bredd, som kan kliva fram i frånvaron av andra spelare. Betyder detta att Dalen är redo att slåss om ett guld i år? Jag är inte säker på det. Men jag vill då verkligen inte hävda motsatsen.

För när vann ett lag senast mot Storvreta med 8-2 egentligen?

Ja, inte serietvåan Kalmarsund i alla fall, de förlorade (2-3). Inte giganten Falun heller (förlust 3-6).

Rätt svar: Dalen gjorde det allra senast. Den här säsongen. Med seriens mest skadeskjutna lag.

Matchrapporter: IBK Dalen avgjorde i förlängningen mot Thorengruppen Mullsjö vann klart hemma mot IBK Dalen Kalmarsund knep segern i målmässigt jämn match mot IBK Dalen Efter fyra förluster i rad – äntligen är sviten bruten för IBK Dalen Storseger för IBF Falun borta mot IBK Dalen