Mikael Hill om de första två åren som förbundskapten

Förbundskapten Mikael Hill berättar om de första två åren som han varit förbundskapten för det svenska herrlandslaget.

Tidigare i veckan fick Innebandymagazinet en pratstund med förbundskaptenen för det svenska herrlandslaget, Mikael Hill, som i en lång intervju bland annat berättade hur det har varit sedan han tog jobbet i mars 2017.

Jag intervjuade dig dagen du officiellt blev förbundskapten. Du var väldigt förväntansfull så klart. Nu när du varit med ett tag och upplevt ett VM, hur är det att vara förbundskapten egentligen? Har allt varit som du förväntade dig?

- Nu har vi gått igenom två år och hela VM-cykeln, så nu vet man mer vad man har att förvänta sig och vad man ska lägga fokus på. Man springer inte på alla bollar och var kanske lite för snäll i början, och tackade ja till för mycket, även om det är viktigt som förbundskapten att vara ambassadör för svensk innebandy. Jag vill fortfarande hålla föreläsningar, besöka camper och liknande men man har blivit bättre på att sortera lite i vardagen och välja mer med omsorg när det passar in. Kontakten med spelare är något som jag tycker är väldigt viktigt fortfarande och som vi från början kände är en viktig sak för oss som stab. Jobbet som förbundskapten är fantastiskt även om det är ensamt mellan varven. Jag jobbar hemifrån till exempel, det är bara jag här, jag har inget kontor dit jag kan gå och dricka kaffe och umgås med arbetskamrater. Men det visste jag om när jag fick jobbet också. Sedan är det lite oömma arbetstider, 18:00 i Linköpings Sporthall i lördags till exempel, men det kommer med jobbet. Det här är en del av en livsstil som jag haft hela mitt vuxna liv som jag sysslat med innebandy. Framför allt som tränare hela mitt vuxna liv har man vant sig vid de här tiderna, sa Mikael Hill till Innebandymagazinet då.

Hur påfrestande är det med ansvaret man har som förbundskapten, hur många år skulle du ”orka” ha det här uppdraget?

- Jag har nog inte funderat på det på det sättet. Ansvaret kommer ju med signaturen på kontraktet och det är något man lärt sig leva med. Det är inte bara något som gäller en landskamp i VM eller EFT eller VM-kval, det finns hela tiden i att vara ambassadör för svensk innebandy och deras utveckling. Det handlar inte bara om resultat i matcher vilket många kanske tror. Det är så klart ett av de viktigaste och prioriterade områdena men det finns andra viktiga saker också. Hur framtiden blir vet jag inte, jag har sett det här som ett fyraårsprojekt från början. Sedan om det skulle bli en förlängning om ett år eller inte, den diskussionen får man ta då.