Landslagschefen Joakim Lindström om framtiden för svensk herrinnebandy.
Foto: Per Wiklund

Landslagschefen om framtiden för svensk herrinnebandy

ANNONS

Joakim Lindström svarar på frågor om U19-förbundskaptenens och sin egen framtid efter det andra raka finalmissen i U19-VM.

Sverige anser sig själva vara världens bästa innebandynation, något som varit lika självklart som en soluppgång förr i tiden. Men nu är det inte alls lika självklart längre att vi är nummer 1 i världen, i alla fall inte på herrsidan.

På herrsidan har Sverige bara tagit guld två gånger de senaste 12 åren medans Finland tagit fyra varav de två senaste. U19-landslaget på herrsidan har två raka silvermedaljer och mästerskapet innan missade man medalj helt på hemmaplan.

Så hur mår egentligen svensk herrinnebandy frågar vi landslagschefen Joakim Lindström?
- Resultatmässigt är det totalt sett för svagt såklart med tanke på vår fina historia. Målsättningen är alltid att ta guldet. Min uppfattning är dock att det finns en obalans i kraven på VM-guld samtidigt som konkurrensen är en annan idag, säger Lindström till Innebandymagazinet och fortsätter:

- Det finns ingen given väg till ett guld. Det är 2019 nu och att tro att våra konkurrenter, Finland borträknat, hade tänkt att bara se på när de två toppnationerna vinner guld är antingen naivt eller okunskap. Sen tror jag nödvändigtvis inte att svensk herrinnebandy mår dåligt, möjligtvis att vi lider av ett sämre självförtroende just nu.

Inför det nyss avslutade U19-VM:et så sades det att det var en av Sveriges bästa årskullar någonsin som ställde upp. Trots det blev det bara ett silver, hur rankar du deras insats?
- Det är svårt att sätta betyg i en siffra. Ett stort mål under VM-resan har givetvis varit att bryta de senaste två världsmästerskapens vinnare Finlands momentum. Segern mot dem i semifinalen var en av de finaste matcherna jag sett ett svensk landslag göra på länge. Aggressivt, intensivt och med ett effektivt anfallsspel. Precis som vi vill se ett svensk landslag.

Men Sverige förlorade premiärmatchen mot Tjeckien med 5-1 och i finalen mötte man Tjeckien igen och då blev de en ännu större förlust med 2-8.
- Sen förlorar vi två möten klart mot Tjeckien även om siffrorna kanske blev lite väl stora i finalen. Vi tappar i effektivitet och vårt anfallsspel var inte lika girigt eller tillräckligt varierat. Vi gavs chansen att göra match av det genom alla Powerplaylägen. Men vi fick inte till det där i finalen.

- Samtidigt har Tjeckien kommit starkt under året och var riktigt bra redan under EFT. De var VM:s bästa lag med ett otroligt aggressivt och bra försvarsspel samt målvaktsspel.

Vad säger du om Sverige spelare då?
- De svenska spelarna har visat passion och glöd till sista sekund och har i stort gjort ett mycket fint landslagsår. Vi saknade pricken över i:et. Det är en fin grupp och jag är stolt över dem. De kommer gå bra för många av dem.

Förbundskapten Markus Puskala har förlorat två raka mästerskapsfinaler nu, hur ser ditt förtroende ut för honom och kommer han fortsätta som förbundskapten eller är det dags för något nytt?
- Jag har absolut förtroende för Markus. Markus är en mycket duktig tränare och förbundskapten. Och det inkluderar hela hans stab. Förbundskaptensjobbet tar tid att komma in i – vad gäller spelare exempelvis så är det en stor omsättning på U19 och man behöver kunskap om dem.

- VM-resan som nu slutade i Kanada har i stort varit bra. Men då hade också staben följt många av spelarna sedan Sweden Floorball Youth Camp. En fördel som kommer med kontinuiteten. Men det klart att det är tufft för alla inblandade när vi inte lyckats ta tillbaka guldet. Vi kommer att sitta ned och utvärdera nuläget och framtiden när vi landat denna resa.

Sedan du tillträdde som landslagschef hösten 2015 har Sverige tagit 4 silver på herrsidan, två på Herr och två på U19. Hur mycket ansvar har du i de missade gulden?
- Som landslagschef är jag ytterst ansvarig för hela verksamheten och däri ligger även resultaten. Resultaten är viktiga och tankarna med att förbättra dem har jag med mig till jobbet varje dag.

- Men för mig handlar jobbet lika mycket om vilket typ av landslag vi vill vara? Vilka värderingar står vi för? vilka ledare företräder oss? Vilken miljö skapar vi för spelarena att känna sig trygga i och en stolthet över att tillhöra. Det gäller självklart även kontakter utanför våra väggar - att exempelvis klubbarna känner en samverkan genom dialog.

- Jag är en pusselbit i ett betydligt större pussel som heter Svensk innebandy. En dag kommer någon annan vara den delen av pusslet och oavsett person så är vi alla beroende av varandra. Skulle vår rörelse känna att landslaget är en isolerad verksamhet, något man inte känner någon som helst koppling till eller vill tillhöra - då har jag verkligen misslyckats.

Vad blir dina närmsta uppgifter nu för att få Sverige på rätt köl igen?
- Blickar vi framåt pågår det en rad olika utvecklingsprojekt och arbeten som syftar till att stärka både landslagsverksamheten och elitinnebandyn i stort. En del mer kortsiktiga, andra mer långsiktiga.

- Några axplock av aktuella saker som vi jobbar på är att förtydliga en Svensk modell som syftar till att stärka såväl identiteten och spelet kring landslagen. Nya kompetenser, som en psykolog som det gått att läsa om i dagarna. Vi tittar på fler kompetenser också. Sen känns det oerhört spännande med att vi kommer att anställa en spelarutvecklare, där vi är i behov av ytterligare kraft. Det kommer bli en viktig roll som kommer vara inblandad i allt från utbildning, innehåll i spelarutveklingsprojekt som resurs till landslagsverksamheten.

Vad måste Sverige göra på herrsidan för att ta tillbaka tronen då?​
- Det finns inget enkelt svar på den frågan. Det pågår mycket bra arbete i innebandy-Sverige – på innebandygymnasierna, i föreningarna, i distrikten och så vidare. Oavsett nivå – landslagsverksamheten inräknad – tror jag en start är att vi behöver bli modigare, mer nyskapande för att bryta mark när det gäller både spelet och kravbilden på spelarna.

- Vi har de senaste åren haft en hel del spännande och givande seminarier och referensgruppsmöten med tränare, föreningsrepresentanter och spelare för att utveckla spelet kopplat till projektet ”Produkten innanför sargen”. Det är träffar som kommer fortsätta även med nya teman. Oavsett utgången i Kanada så finns det redan långt gångna planer på seminarier kopplat till resultaten i de senaste världsmästerskapen och landslagsverksamheten. Hur tar vi oss tillbaka? Och vilken roll har vi alla i detta?

- Med dagens konkurrens tror jag vi på allvar först kan ta tillbaka ”tronen” när vi sluter upp och samarbetar fullt ut - både när det gäller SSL och Landslag. Då är jag övertygad om att vi blir en kraft som vinner guld på varandra igen.

Fotnot: På damsidan är fortfarande Sverige nummer ett med 6 raka guld på Dam och 3 raka guld på U19.