Okände svensken som var öl-chef i Tjeckien

Historien om honom är en del av historien om hur Tjeckien på 20 år förvandlades från ett nybildad och fattig innebandynation till ett av världens största innebandyländer.

Martin Eriksson var ung och äventyrslysten när han som 26-åring tackade ja till att jobb i Tjeckien på Staropramen som chefassisten 1994. Det började hyfsat brutalt för Martin när chefen som anställde honom fick sparken efter bara två månader.
- Ja, det blev ganska märkligt. Men det var bara att gilla läget och kämpa vidare. Jag satsade på att lära mig språket snabbt och fick därför snabbt massor av vänner. Jag blev kvar på företaget med uppdraget att analysera hur ölmarknaden skulle förändra sig när landet gick från planekonomi till marknadsekonomi. Något år senare sa min tjeckiske chef att det smärtade honom att konstatera att en svensk är den som vet mest om tjeckernas ölvanor. Han värvade mig senare till marknadens nummer ett Pilsner Urquell - med en fem gånger högre lön.

Martin Eriksson började ganska omgående att spela innebandy i Prag efter flytten från Sverige. Han spelade i Tatran Stresovice tillsammans med bröderna Vaculik som startade Czech Open där Martin Vaculik var Tjeckiens förbundsordförande. Tatran Stresovice hade två lag i seriespel men alla spelare tränade tillsammans. De unga som var runt 20 år gamla var med i A-landslaget och de gamla som var runt 30 år och höll i alla trådarna. Martin hade alltid varit en ledare och lagkaptens typ och fick stort förtroende i sin nya miljö. Den första seriesäsongen i Tjeckien slutade Martin Eriksson på åttonde plats i skytteligan.
- Kändes gött att sluta första säsongen så högt i skytteligan, så jag var ju i nivå med en del av landslagstalangerna i alla fall.

Det nybildade tjeckiska innebandyförbundet hade bestämt sig att delta i den första VM-turneringen i Sverige 1996. Men vem skulle egentligen ta hand om laget? Valet föll på Martin Eriksson och Jaroslav Marks. Duon blev valda till tränarpar hösten 1995 och det var ett halvår kvar till VM-turneringen i Sverige.
- Vi var förbundskaptener över två VM, 1996 och 1998. 1996 var vi ett Lars-Tommy-par där bägge hade samma titel - Förbundskapten. Sedan ville de att en tjeck skulle vara överst så formellt var jag assisterande 1998. När nästa VM skulle spelas i Norge år 2000 bad de mig att fixa resan dit och vara med som teknisk ledare för allt runtomkring, så det blev tre VM med tjeckiska A-landslaget.

Du var praktiskt uttagen som förbundskapten som helt oerfaren och du jobbade även med mästarlaget Tatran Stresovice?
- Ja, min storebror Stefan Eriksson hade spelat i NB87 ihop med Jan-Erik Vaara. Han var redan tränare för något distriktslag i Norrland. Så det var en del av uppdraget för mig att ta hjälp av honom. Han var Tjeckiens läktarcoach i VM 1996, fast inofficiellt. Han var en stor hjälp i början, under Europacupen i Karlstad i januari med Tatran Stresovice fick jag och laget mina första riktiga lektioner i 2-1-2. Haha! Så vi körde på det länge, men sedan utvecklade jag eget tänkande och förde in i vårt sätt att spela.

Bröderna Vaculik, Martin och Tomas byggde i unga år en resebyråverksamhet med hjälp av Bengt Homlquist. Runt Excalibur Tours och Tatran Stresovice byggde de en organisation för Czech Open och det är samma människor tillsammans med andra eldsjälar från de första klubbarna i tjeckisk innebandy som håller igång.
- Det var en magisk tid. Alla kände alla i klicken och de är säkert mäkta stolta för vad de åstadkommer. Framförallt respekt till Martin ”Preza” Vaculik för hans arbete för tjeckisk innebandy.

Martin Eriksson blev kvar i Tjeckien under många år, totalt tolv år och fick barn och fru. Sedan 13 år tillbaka bor han i Halmstad och är engagerad i Halmstad IBK.
- Min tid i innebandyn i Tjeckien skapade mig vänner för livet. Inte minst alla landslagskillarna som nu är experter i TV, funktionärer, golvläggare av VM-golvet bland annat. Förbundskapten Marks var min Best Man på bröllopet på ett slott utanför Prag. Jag ser snarare mina nu tretton år i Halmstad som ett liv i exil från mitt älskade Prag, där jag bodde i tolv år.

Du var med i den första, första svängen med innebandyn i Tjeckien. Ni var mer eller mindre pionjärer, så gott som helt utan finanser.
- Ja, så var det. Warbergs IC fixade boende gratis för hela landslaget på Stadshotellet i Varberg på väg upp till VM i Oslo år 2000. De krävde som motprestation en träningsmatch mot Warberg IC. mot en spännande träningsmatch.

Du beskriver det ganska tydligt hur begränsade resurser som gällde under din tid som förbundskapten i Tjeckien?
- Vi gjorde det för att vi älskade att hålla på med detta. Det var resor till Schweiz för dubbellandskamper, ibland med damlandslaget också. Alla bodde vi i de typiska tjeckiska bunkrarna insprängda i bergen, med trevåningssängar i rummen med två meter till tak. I Sverige bjöd rika svenska Innebandyförbundet för det mesta på hotellboenden på Scandic, men under VM fick vi klara oss själva.

Hur bodde ni under VM i Sverige 1996?
- Vi bodde i brottnings och fäktningslokalerna under golvet i Fyrishallen i Uppsala hela veckan under VM 1996. Svetten luktade gott hela veckan minns jag fortfarande 22 år efteråt. Sedan hade jag fixat stugor på en camping i utkanten av Stockholm. Det var ju maj och ganska varma dagar. Men nätterna var svinkalla och stugorna hade ingen värme. Våra killar låg och frös hela natten inför semifinal och bronsmatch. Det påverkade säkert att vi förlorade bronset till Norge, som med sina oljepengar sov på Globe Arena Hotell.

Hur var det med den där historien när du sa snoppen till hela laget?
- Jag kunde ju inte språket flytande men försökte. Ibland blev det fel. Som när jag inför en match sade att idag skulle vi spela taktiken "snoppen". Alla skrattade. Marks sa bara: "Fortsätt bara, jag förklarar sedan". Jag hade blandat ihop två uttryck. Haha!