Pixbotränaren Per Tjusbergs funderingar på toppkollegan IKSU:s framgångsfaktorer
Foto: Per Wiklund

Pixbos tränare: Problemet är att topplagen kapprustar

ANNONS

Artikelserien om IKSU:s dominans på damsidan fortsätter med att några tränare tycker till om varför IKSU är så dominanta. Per Tjusberg delar med sig av sina tankar.

IKSU har inlett säsongen väldigt bra och i helgen kom den femte tvåsiffriga vinsten när man besegrade IBK Göteborg med hela 16-1 och där man bland annat gjorde tre mål i samma boxplay. Just nu har Umeålaget 28 raka vinster, 2 raka SM-guld och efter 8 omgångar har man en målskillnad på 88-23 eller 11-3 i snitt per match. I förra veckan gick IKSU:s tränare Lars Bergström ut och kritiserade motståndet i SSL och att det inte var bra för sporten att det var så många tvåsiffriga vinster, något som väckte starka känslor på sociala medier. Artikelserien om IKSUs dominans fortsätter, senast prata vi med ett par spelare och nu fortsätter vi med några SSL-tränare

Vad tycker du som Bergströms uttalande om att det inte är bra för sporten med det ojämna motståndet?
- Jag kommer inte recensera eventuella ordval om att saker är "för dåligt". Men jag har förståelse för resonemanget om att IKSU vill ha fler matcher som på förhand är mer öppna och oförutsägbara. Vi har ju en liknande känsla där vi oftast vet att vi har en mycket stor chans att vinna så länge vi kommer upp i våra 100 procent, säger Pixbos tränare Per Tjusberg till Innebandymagazinet.

Varför tror du att IKSU blivit så dominanta?
- IKSU:s framgångar sett över längre tid beror nog till stor del på den grund man lade från första guldet 2005 och framåt. Kulturen i träningsmentalitet och tempo i spelet har präglat IKSU alla år och har gjort att föreningen på lång sikt inte stått och fallit med spelartruppens kvalitet eller vilken tränare som stått i båset. De senaste årens framgångar beror till stor del på en spelartrupp som är seriens bästa och bredaste. IKSU har haft flest svenska landslagsspelare under en längre tid och till denna säsong är det kryddat med finska landslagets vassaste spelare. Jag tycker det säger en del om tränings- och tävlingskultur att fyra tränare (Harnesk, Norrman, Lindgren och Bergström) på kort tid når liknande framgångar. "If it ain t broke, don t fix it" har varit dessa duktiga tränares filosofi och därmed kan vinnarkulturen som finns i spelargruppen leva vidare.

Vad tycker du själv, hur bra är det för sporten med många matcher som slutar med tvåsiffriga segrar?
- Så länge inte IKSU vinner mot de andra topplagen med stora siffror finns det inga som helst problem med varken 28 raka vinster eller 2 raka SM-guld. Vi visade i förra slutspelet att IKSU inte på något sätt är för dominanta och jag är helt övertygad om att IKSU inte känner sig säkra på alla segrar och SM-guldet. Däremot skulle problemformuleringen kunna vara; är skillnaden mellan toppen och botten för stor? Det är mer relevant att diskutera och min känsla säger att lagen på nedre halvan tar kliv och blir bättre för varje år, men problemet är att topplagen kapprustar och utvecklas i ännu snabbare takt. Och säsongsinledningen har i alla fall hittills visat att topp4-lagen är svåra att rubba på.

Läs också:

Fjellstedt: givetvis bättre med jämna tajta matcher
Granstedt: Vi spelar varje match som en SM-final
Wibron: Tuffaste motståndet möter vi på våra egna träningar
Göteborgs tränare: De har ju en bra plantskola i RIG
Malmös tränare: de har en klar poäng i vad de uttrycker
Så ser värsta konkurrenterna på IKSU:s dominans