"Det finns ingen plats för industribackar längre."
Foto: Per Wiklund

”Flera JIK-spelare kommer få testa på landslaget”

ANNONS

Niklas Grek var i början på 00-talet en fruktad och ”elak” back i Jönköpings elitlag. Här ger han sin syn på sitt gamla lags truppbygge inför kommande säsong i SSL.

- När det gäller Silly season är det tränarbiten som de har fått ihop bäst. Att få behålla den meriterade Jakob Olofsson Adelin och krydda det med Johan Anderson och ”Zebban” Momén känns riktigt bra, säger Niklas Grek till Innebandymagazinet och fortsätter:

- På spelarfronten är det tunt med nyförvärv. Dock får de behålla stommen från förra året, där många nu har fått ett års rutin av SSL. Det hade suttit fint med ett meriterat nyförvärv, men det är svårt med Mullsjö så nära.

Vad tror du om chanserna att nå slutspel?
- Förra året började JIK säsongen att spela väldigt naivt, för att sakta hitta kostymen för SSL. De gjorde det riktigt bra. Inte många hade dem som en potentiell slutspelskandidat. I år kan de nog knipa en plats bland de åtta bara de får ihop det i de rätta matcherna. Tänk en slutspelsserie mellan JIK och Mullsjö, det hade blivit spännande.

Jönköping har många unga spelare i 20-årsåldern, hur långt tror du de kan gå när de når sin ”prime”?
- Grabbarna som spelar nu har många framgångar med sig i bagaget. De har bra förutsättningar och det kanske blir svårt att få testa landslaget i år tack vare VM, men sedan tror jag att flera kommer få testa på landslaget. Det finns riktiga talanger nu, och fler kommer underifrån. JIK satsar helt rätt om de vill ha framgångar på längre sikt.

Vilka är annars de största skillnaderna på JIK idag mot när du spelade?
- Idag är spelarna starkare och snabbare i tanken. Det finns ingen plats för industribackar längre. Alla bör vara spelande backar, annars får man svårt att ta plats. Det finns heller inget utrymme för finlir. Spelarna måste göra allt ordentligt, annars så straffas man hårt för sina misstag.

- Jag tror det var svårt förr för andra lag att komma till kåken. Det var en liten plan med parkettgolv. Läktaren var precis intill, så man kunde höra publiken väldigt nära. En sak som man saknar är Sambaklacken. Den stämningen de skapade var magisk. Trummor och trumpeter tillsammans med en klack som aldrig hatade utan bara älskade. Mer sådant!