Vägen till toppen - Pontus Karlson Martell

Hur såg spelarnas väg till SSL ut? När började de med innebandyn? Vilka hade de som förebilder? Här berättar Höllvikens sniper Pontus Karlson Martell om förebilderna i ungdomsåren, och om vikten av att våga lite på sig själv.

När började du spela innebandy?
— Jag började när jag var tio år, då en kompis drog med mig. Jag hade ganska bra känsla med mig, då jag i princip bodde på street hockey-planen när jag var liten. Jag var dock en stor fotbollstalang så lirade mest innebandy för skojs skull i början, säger Karlson Martell till Innebandymagazinet.

Berätta om någon viktig händelse för dig som innebandyspelare i ungdomsåren!
— När jag var 16 år bestämde jag mig för att vara med på en A-lagsträning, som då spelade i division 4. Jag hade inte fått någon särskild uppmärksamhet tidigare, och många i min årskull var redan där.

— Jag kom in lite som en oinbjuden gäst, och många undrade vem fan jag var. Men det tog inte lång tid innan spelade matcher med laget. Då lärde jag mig att lita på mig själv, inte på andra omdömen. Att ta för sig för att nå dit man vill.

Vilka personer var extra viktiga för dig under ungdomsåren?
— Samtliga tränare jag haft har på ett eller annat sätt bidragit till min utveckling. Sen har mina föräldrar alltid varit hängivna och ställt upp med att hämta och lämna. Sen har Johannes Wilhelmsson självklart varit ovärderlig under hela resan, sen han anslöt i division 3.

— Min storebror var en stor förebild för mig som ung. Han är åtta år äldre, men tog tidigt med mig ut på fotbollsplan och andra aktiviteter med hans kompisar. Jag tror att det har betytt mer för mig än vad jag kan tänka mig.


Dina bästa tips för yngre spelare som vill ta sig till SSL?
1. Träna, träna, träna. I mina ungdomsår tränade jag frivilligt med många olika åldersgrupper. Inte bra med äldre utan även yngre. Det kunde innebära 2-3 pass om dagen, och alla liv spenderades även de i hallen.

2. Ha kul. Jag har fått vara med på en helt osannolik resa med Höllviken från division 4 till SSL. Grunden till allt har varit en otrolig gemenskap, vi var egentligen bara ett kompisgäng som lirade för att det var kul. Idag är vi ett elitlag med ett annat tänk, men glädjen genomsyrar fortfarande laget och organisationen.

Man kan kalla mig för en ofrivillig SSL-spelare, jag hade aldrig en tanke att nå såhär långt. Jag har mer eller mindre hamnat här mot alla odds, och har haft jävligt kul på vägen.

3. Våga göra det du är bra på. Jag själv är en relativt ensidig spelare, men jag har lärt mig vad jag är bra på. Lär känna dig själv som spelare och undersök vilken typ av omgivning som tillåter dig att utnyttja dina styrkor. Man kan inte vara bäst på allt.