Personerna bakom Jon Hedlunds SSL-framgångar

Hur såg spelarnas väg till SSL ut? När började de med innebandyn? Vilka hade de som förebilder? Här berättar Pixbos supermålvakt Jon Hedlund om ungdomsåren, och om personerna som hjälpt honom på vägen till toppen.

När började du med innebandy? Varför blev det målvakt för dig?
— Jag började officiellt när jag var sex-sju år. Innan dess spelade jag på gatan och i källaren med mina äldre bröder som spelade hockey. Som yngre bror föll ofta lotten på mig när det skulle tränas skott så det blev ganska naturligt att fortsätta som målvakt i innebandyn, säger Hedlund till Innebandymagazinet.

— Det finns historier om att jag så fort jag lärde mig sitta så blev jag satt mellan två bordsben och skjuten på. Det ska börjas i tid.

Hur kom det sig att det blev innebandy för dig framför annat?
— Jag spelade både hockey och fotboll också men det var nog till stor del att jag hade större talang inom innebandyn som avgjorde. Jag blev uppflyttad i A-laget i Skoghall redan som 14-åring och det var mer inspirerande att spela där än att spela juniorhockey eller juniorfotboll.

Har du något minne som sticker ut från ungdomsåren? Något positivt eller negativt som var viktigt för din utveckling.
— Hela min första säsong i Skoghalls A-lag var nog helt avgörande för min fortsatta utveckling. Det gav mycket självförtroende och ledde i förlängningen till att jag kom med i U-19-landslaget.

— Om det inte hade gått vägen så hade jag nog inte varit där jag är idag. Ska jag plocka ut ett minne från den säsongen så får det nog bli derbysegern mot storebror Karlstad. Det var en riktig skräll som vi som var med sent ska glömma.

Någon person som var viktig för din utveckling som innebandyspelare?
— Mina föräldrar är såklart oerhört viktiga, både för att de ställt upp och skjutsat och stöttat men också för att de aldrig har pressat eller krävt att jag ska spela.

— Jag har ett flertal tränare som har betytt mycket i ungdomsåren. Ska jag nämna några så blir det Per Bergman och Stefan Erngren, som båda tyvärr gick bort i alldeles för tidig ålder. De var helt avgörande för min ungdomsutveckling.

— Sen måste jag nämna Alex Bugarski var den som vågade satsa på mig i A-laget som finnig tonåring. Utan dem hade min innebandykarriär inte sett ut som den gjort.