Senaste nytt
VM-magasinTV: Målen som innebär att AIK åker ur superligan
FÖLJ INNEBANDYMAGAZINET:
![Facebook]()
![Instagram]()
![Twitter]()
ANNONS
AIK var mycket nära att ta de tre poäng som behövdes hemma mot Jönköping och hade en 3-2-ledning in i slutminuterna. Men gästerna lyckades kvittera och sedan även avgöra definitivt i öppen kasse. Detta innebär att Solnaklubben efter 18 år i SSL åker ner i allsvenskan.
Två SM-guld, tre SM-silver och tre SM-brons. Den 18-åriga resan i högsta serien för en av stormakterna från 00-talet är över, för den här gången. AIK var tvungna att ta tre poäng hemma mot Jönköping för att skapa nerv inför sista omgången nästa helg, och såg länge ut att kunna lyckas.Axel Larsons 3-2-mål från mittperioden stod sig ända in i slutminuterna. Jönköping tog ut målvakten och lyckades kvittera med bara en minut och 35 sekunder kvar. När sedan AIK gick för ett ledningsmål i spel 6 mot 5 var Axel Larson ruggigt nära att få in bollen, men i kontringen kunde gästerna istället avgöra i öppen kasse genom Rickard Hessmer.
- Just nu är det bara tomt. Det är så det känns. Tomhet, säger AIK-kaptenen Patrik Hagberg till Innebandymagazinet och summerar matchen:
- Det gick hyfsat som vi tänkte spelmässigt. Vi ville sätta lite press på dem och det tyckte jag vi gjorde ganska bra. Sen är det klart att en 3-2-ledning i slutet inte är mycket att gå på, men jag tycker vi krigar på jävligt bra. Sen gör de 3-3 i sex mot fem. Jag tycker vi låg jävligt bra i försvaret i tredje perioden så det var tungt som fan när de gjorde det målet. Men vi gör en okej match, ingen dålig match, men ingen kanonfajt heller.
Hur går man vidare efter något sådant här?
- Jag vet inte, det är första gången det händer för mig, att ramla ur en serie. Nu har vi två dagar ledigt och sedan laddar vi inför sista matchen, man vill ju på något sätt avsluta snyggt ändå. Men just nu är det bara tomt.
Läs även
Matchfakta: AIK-Jönköping 3-4
Tabellplaceringar år för år
2000/01: 8 (Kvartsfinal)
På fyra år hade klubben tagit sig till SSL, efter att man bildades 1996. Premiäråret inleddes med ett publikrekord när man spelade premiären mot regerande mästarna Haninge på Hovet i Stockholm inför hela 3 000 åskådare. Man tog sig till slutspel direkt som nykomling men där tog det slut mot Balrog i kvarten med 1-3 i matcher. Peter Ahnberg var en av profilerna, ihop med Mikael Gunnarzon, och klubbens första riktiga stjärnvärvning när han hämtades från Jönköping i slutet på 90-talet.
Mikael Gunnarzon, en av de stora stjärnorna. Foto: Patric Näslund
2001/02: 1 (Semifinal)
”Det tuffa andraåret” brukar det heta, men det kände inte AIK till. Laget stormade fram och förlorade bara 3 av 30 matcher, vilket ledde till serieseger. Poängbäst i grundserien var Per Svensson med 51 poäng, följt av Kim Callin, Gustaf Ericson och Henrik Lorendahl på 31. Slutspelsresan tog dock slut i semifinalen, även den här gången var Balrog för svåra, med 0-3 i matcher.
Foto: Bildbyrån
2002/03: 5 (Kvartsfinal)
Ett framgångsrikt publikår. Det här var vintern då man snittade fina 1 000 åskådare per match, och i den fjärde kvartsfinalen mot Balrog kom 2 077 personer till Solnahallen, vilket var nytt publikrekord för klubben. Men även denna gång fortsatte alltså Balrog vara ett slutspelsspöke för AIK då man förlorade med 2-3 i matcher, trots att ha haft ledningen med 2-0.
Conny Vesterlund. Foto: Bildbyrån
2003/04: 3 (Silver)
Conny Vesterlund värvas från Haninge och blir näst poängbäst i laget efter Gustaf Ericson. Det här är året då AIK tar sig till sin första SM-final, som spelas mot ”spöket Balrog” på Hovet inför 8 064 personer, vilket var nytt publikrekord i klubblagsinnebandy. Många anser att det här var historiens mest underhållande innebandymatch. AIK hade ledningen med 5-4 i tredje perioden efter två raka mål av Conny Vesterlund, men fick se sig besegrade med 6-5 efter att Thomas Brottman kvitterat och Adam Grane avgjort med 12 (!) sekunder kvar.
Peter Fischerström. Foto: Bildbyrån
2004/05: 1 (Silver)
AIK skulle få en ny chans att ta guld. Återigen tar man sig till SM-final, efter att ha varit det bästa laget i grundserien med marginal. Man hade också värvat backprofilen Peter Fischerström från Haninge. Tyvärr blev det en ny uddamålsförlust i finalen, detta med 3-2 mot Warberg inför 14 656 åskådare i Globen.
Niklas Jihde och Daniel Schmidt. Foto: Magnus Neck
2005/06: 5 (Guld)
”Tredje gången gillt”, var ett talesätt som AIK köpte rakt av. Guldet skulle tas och ett tydligt tecken var att man värvade superstjärnan Niklas Jihde från Pixbo Wallenstam. Man tog sig dock inte igenom grundserien helt smärtfritt då man bara slutade två poäng ovanför Råsunda som hamnade under slutspelsstrecket. I slutspelet övertygade man dock desto mer och i finalen var Jihde delaktig med ett av målen mot sin gamla klubb Pixbo i 6-2-segern. Klubbens första SM-guld var ett faktum.
Caperio Täby superskrällde mot AIK 2007. Foto: Magnus Neck
2006/07: 2 (Kvartsfinal)
Året då innebandypubliken fick bevittna en av de största skrällarna genom tiderna. Regerande mästarna AIK gick starkt genom grundserien och slutade tvåa, varpå man valde Caperio Täby FC som kvartsfinalmotståndare. Något man skulle få ångra. Solnalaget slogs ut med 3-1 i matcher där Täby vann samtliga tre på övertid, den sista på straffar.
Per Svensson. Foto: Bildbyrån
2007/08: 3 (Silver)
Ordningen blev någorlunda återställd den här säsongen, efter fjolårets stora skräll. Laget tog poäng i 15 av 22 matcher och slutade trea i grundserien. Via 3-0 mot Falun i kvartsfinalen kunde man sedan ta revansch mot Caperio/Täby i semifinalen med 3-1. SM-finalen mot Warberg inför 14 397 åskådare fick en oerhört dramatisk avslutning där hallänningarna vann på straffar.
Foto: Jesper Mattsson
2008/09: 3 (Guld)
Samma säsong som AIK försvarade sin titel i Europacupen skulle laget även bli svenska mästare för andra gången. Man hade också gjort grymma förstärkningar i Karl-Johan Nilsson från Jönköping och supertalangen Kim Nilsson från Färjestaden. Finalen mot Warberg, där AIK fick en skön revansch efter tidigare finalförluster mot hallänningarna, blev Niklas Jihdes sista match. Han gjorde första och sista målet i 6-2-segern, varpå han lämnade skorna på mittpunkten.
Karl-Johan Nilsson (numera Iraeus). Foto: Robert Rappel
2009/10: 3 (Semifinal)
Här sker en slags vändpunkt i toppen av svensk elitinnebandy. Från att AIK och Warberg varit stormakterna, skulle Storvreta ta sitt första SM-guld, och senare prenumerera på gulden ihop med Falun. AIK gjorde dock en väldigt bra säsong och slutade trea i grundserien, där man var ensamma om att släppa in under 100 mål. Resan tog slut i semifinalen där Caperiotäby vann med 3-2 i matcher.
Kim Nilsson. Foto: Robert Rappel
2010/11: 2 (Kvartsfinal)
Den här säsongen såg det ut att kunna vara Warberg och AIK överst på tronen igen. Lagen slutade nämligen etta och tvåa i grundserien på ett mycket övertygande sätt, men Solnalaget dock sedan skulle fastna redan i kvartsfinalen, när den kommande stormakten Falun hade börjat vakna till liv. Poängbäst var Kim Nilsson med 62 poäng, vilket också gav honom hela poängligasegern i SSL.
Foto: Magnus Neck
2011/12: 9
För första gången missar AIK slutspel, med ynka två poäng bakom Warberg närmast ovanför slutspelsstrecket. Laget förlorade 12 av 26 matcher och Kim Nilsson var väldigt ensam i offensiven. Han vann interna poängligan med 55 poäng, närmast efter var backen (!) Daniel Thorsson på 24. Huvudtränaren Mika Packalén hade också lämnat i mitten av december efter lagets tunga inledning och ersättaren Joakim Nordström Ribbing fick inte ordning på laget tillräckligt.
Janne Gustafsson, tränare hösten 2012. Foto: Per Wiklund
2012/13: 9
Janne Gustafsson kliver in som ny huvudtränare. Med en kommande generationsväxling sågs den U19-landslagsmeriterade coachen som det perfekta valet för att utveckla unga spelare. Fjolårets tränarkarusell skulle dock upprepas. I slutet av december valde Gustafsson att lämna med omedelbar verkan. En ny stab med bland andra assisterande förbundskaptenen Ulf Hallstensson tog över, men på nytt skulle AIK hamnade precis utanför slutspel.
Patrik Hagberg. Foto: Per Wiklund
2013/14: 4 (Semifinal)
Här skulle det ljusna. Den tidigare spelarduon Patrik Edgren och Peter Fischerström klev in som tränare och man lyckades även värva starka spelare som Kevin Björkström, Patrik Hagberg och Simon Jirebeck. Laget inledde urstarkt och tog poäng i 11 raka matcher, vilket till slut skulle räcka till en fjärdeplats. Kvartsfinalen vann man övertygande mot Warberg med 4-0 i matcher där man högst noterbart vann med hela 17-3 i en av matcherna. I semifinalen gav man Storvreta tufft motstånd men fick se sig besegrade med 2-4 i matcher.
Joel Kanebjörk. Foto: Per Wiklund
2014/15: 11
Laget försvagas på pappret där framförallt lagets stora poängkung flera år i följd, Kim Nilsson, lämnar för spel i Schweiz. Man lyckades dock få in rutinerade landslagscentern Joel Kanebjörk från Storvreta. Säsongen blev som väntat sämre än i fjol och man slutade på sin sämsta tabellplacering någonsin.
Mikael Karlberg, tränare 2015/16. Foto: Per Wiklund
2015/16: 9
Efter sju års frånvaro återvänder förre guldtränaren Mikael Karlberg för att få fart på laget, samtidigt som man inte förstärker truppen med några större namn. Det slutade inte roligare än att man för tredje gången hamnade på nionde plats i tabellen, precis utanför slutspel. Man hade dock chansen in i det sista och seger i sista omgången mot Pixbo Wallenstam hade räckt för kvartsfinal.
Andreas Stefansson gjorde 50 mål i sin debutsäsong. Foto: Per Wiklund
2016/17: 10
Återigen får AIK en ny huvudtränare. Den här gången är det rutinerade Magnus ”Binge” Jäderlund som hämtas från lokalkonkurrenten Djurgården. Det sker också en stor omsättning i truppen där inte mindre än 13 (!) spelare värvas in, varav många yngre förmågor som Andreas Stefansson och Simon Götz. Samtidigt försvann rutinerade pjäser som Karl-Johan Iraeus, Patrik Åman och Rickie Hyvärinen. Säsongen fick ses lite som ett ”mellanår” där man med god marginal säkrade nytt kontrakt.
Foto: Per Wiklund
2017/18: 13 (just nu)
”AIK 2.0” fortsatte med satsning på lokala förmågor i yngre åldrar. Starten var jobbig den här säsongen då man bara tog en seger de fem första matcherna. Laget har sedan haft svårt att klättra i tabellen och mer och mer fått finna sig i att sikta in sig på nytt kontrakt. Med sju omgångar kvar valde man att avbryta med huvudtränaren Magnus ”Binge” Jäderlund och ersättare blev Mikael Lemker. De sista omgångarna har det kommit att handla om en kamp mot nykomlingen Örebro om att hamna på rätt sida bottenstrecket. När AIK förlorade hemma mot Jönköping den 4 mars med 4-3 stod saken klar att Solnalaget lämnar SSL efter 18 år.
2000/01: 8 (Kvartsfinal)
På fyra år hade klubben tagit sig till SSL, efter att man bildades 1996. Premiäråret inleddes med ett publikrekord när man spelade premiären mot regerande mästarna Haninge på Hovet i Stockholm inför hela 3 000 åskådare. Man tog sig till slutspel direkt som nykomling men där tog det slut mot Balrog i kvarten med 1-3 i matcher. Peter Ahnberg var en av profilerna, ihop med Mikael Gunnarzon, och klubbens första riktiga stjärnvärvning när han hämtades från Jönköping i slutet på 90-talet.
Mikael Gunnarzon, en av de stora stjärnorna. Foto: Patric Näslund
2001/02: 1 (Semifinal)
”Det tuffa andraåret” brukar det heta, men det kände inte AIK till. Laget stormade fram och förlorade bara 3 av 30 matcher, vilket ledde till serieseger. Poängbäst i grundserien var Per Svensson med 51 poäng, följt av Kim Callin, Gustaf Ericson och Henrik Lorendahl på 31. Slutspelsresan tog dock slut i semifinalen, även den här gången var Balrog för svåra, med 0-3 i matcher.
Foto: Bildbyrån
2002/03: 5 (Kvartsfinal)
Ett framgångsrikt publikår. Det här var vintern då man snittade fina 1 000 åskådare per match, och i den fjärde kvartsfinalen mot Balrog kom 2 077 personer till Solnahallen, vilket var nytt publikrekord för klubben. Men även denna gång fortsatte alltså Balrog vara ett slutspelsspöke för AIK då man förlorade med 2-3 i matcher, trots att ha haft ledningen med 2-0.
Conny Vesterlund. Foto: Bildbyrån
2003/04: 3 (Silver)
Conny Vesterlund värvas från Haninge och blir näst poängbäst i laget efter Gustaf Ericson. Det här är året då AIK tar sig till sin första SM-final, som spelas mot ”spöket Balrog” på Hovet inför 8 064 personer, vilket var nytt publikrekord i klubblagsinnebandy. Många anser att det här var historiens mest underhållande innebandymatch. AIK hade ledningen med 5-4 i tredje perioden efter två raka mål av Conny Vesterlund, men fick se sig besegrade med 6-5 efter att Thomas Brottman kvitterat och Adam Grane avgjort med 12 (!) sekunder kvar.
Peter Fischerström. Foto: Bildbyrån
2004/05: 1 (Silver)
AIK skulle få en ny chans att ta guld. Återigen tar man sig till SM-final, efter att ha varit det bästa laget i grundserien med marginal. Man hade också värvat backprofilen Peter Fischerström från Haninge. Tyvärr blev det en ny uddamålsförlust i finalen, detta med 3-2 mot Warberg inför 14 656 åskådare i Globen.
Niklas Jihde och Daniel Schmidt. Foto: Magnus Neck
2005/06: 5 (Guld)
”Tredje gången gillt”, var ett talesätt som AIK köpte rakt av. Guldet skulle tas och ett tydligt tecken var att man värvade superstjärnan Niklas Jihde från Pixbo Wallenstam. Man tog sig dock inte igenom grundserien helt smärtfritt då man bara slutade två poäng ovanför Råsunda som hamnade under slutspelsstrecket. I slutspelet övertygade man dock desto mer och i finalen var Jihde delaktig med ett av målen mot sin gamla klubb Pixbo i 6-2-segern. Klubbens första SM-guld var ett faktum.
Caperio Täby superskrällde mot AIK 2007. Foto: Magnus Neck
2006/07: 2 (Kvartsfinal)
Året då innebandypubliken fick bevittna en av de största skrällarna genom tiderna. Regerande mästarna AIK gick starkt genom grundserien och slutade tvåa, varpå man valde Caperio Täby FC som kvartsfinalmotståndare. Något man skulle få ångra. Solnalaget slogs ut med 3-1 i matcher där Täby vann samtliga tre på övertid, den sista på straffar.
Per Svensson. Foto: Bildbyrån
2007/08: 3 (Silver)
Ordningen blev någorlunda återställd den här säsongen, efter fjolårets stora skräll. Laget tog poäng i 15 av 22 matcher och slutade trea i grundserien. Via 3-0 mot Falun i kvartsfinalen kunde man sedan ta revansch mot Caperio/Täby i semifinalen med 3-1. SM-finalen mot Warberg inför 14 397 åskådare fick en oerhört dramatisk avslutning där hallänningarna vann på straffar.
Foto: Jesper Mattsson
2008/09: 3 (Guld)
Samma säsong som AIK försvarade sin titel i Europacupen skulle laget även bli svenska mästare för andra gången. Man hade också gjort grymma förstärkningar i Karl-Johan Nilsson från Jönköping och supertalangen Kim Nilsson från Färjestaden. Finalen mot Warberg, där AIK fick en skön revansch efter tidigare finalförluster mot hallänningarna, blev Niklas Jihdes sista match. Han gjorde första och sista målet i 6-2-segern, varpå han lämnade skorna på mittpunkten.
Karl-Johan Nilsson (numera Iraeus). Foto: Robert Rappel
2009/10: 3 (Semifinal)
Här sker en slags vändpunkt i toppen av svensk elitinnebandy. Från att AIK och Warberg varit stormakterna, skulle Storvreta ta sitt första SM-guld, och senare prenumerera på gulden ihop med Falun. AIK gjorde dock en väldigt bra säsong och slutade trea i grundserien, där man var ensamma om att släppa in under 100 mål. Resan tog slut i semifinalen där Caperiotäby vann med 3-2 i matcher.
Kim Nilsson. Foto: Robert Rappel
2010/11: 2 (Kvartsfinal)
Den här säsongen såg det ut att kunna vara Warberg och AIK överst på tronen igen. Lagen slutade nämligen etta och tvåa i grundserien på ett mycket övertygande sätt, men Solnalaget dock sedan skulle fastna redan i kvartsfinalen, när den kommande stormakten Falun hade börjat vakna till liv. Poängbäst var Kim Nilsson med 62 poäng, vilket också gav honom hela poängligasegern i SSL.
Foto: Magnus Neck
2011/12: 9
För första gången missar AIK slutspel, med ynka två poäng bakom Warberg närmast ovanför slutspelsstrecket. Laget förlorade 12 av 26 matcher och Kim Nilsson var väldigt ensam i offensiven. Han vann interna poängligan med 55 poäng, närmast efter var backen (!) Daniel Thorsson på 24. Huvudtränaren Mika Packalén hade också lämnat i mitten av december efter lagets tunga inledning och ersättaren Joakim Nordström Ribbing fick inte ordning på laget tillräckligt.
Janne Gustafsson, tränare hösten 2012. Foto: Per Wiklund
2012/13: 9
Janne Gustafsson kliver in som ny huvudtränare. Med en kommande generationsväxling sågs den U19-landslagsmeriterade coachen som det perfekta valet för att utveckla unga spelare. Fjolårets tränarkarusell skulle dock upprepas. I slutet av december valde Gustafsson att lämna med omedelbar verkan. En ny stab med bland andra assisterande förbundskaptenen Ulf Hallstensson tog över, men på nytt skulle AIK hamnade precis utanför slutspel.
Patrik Hagberg. Foto: Per Wiklund
2013/14: 4 (Semifinal)
Här skulle det ljusna. Den tidigare spelarduon Patrik Edgren och Peter Fischerström klev in som tränare och man lyckades även värva starka spelare som Kevin Björkström, Patrik Hagberg och Simon Jirebeck. Laget inledde urstarkt och tog poäng i 11 raka matcher, vilket till slut skulle räcka till en fjärdeplats. Kvartsfinalen vann man övertygande mot Warberg med 4-0 i matcher där man högst noterbart vann med hela 17-3 i en av matcherna. I semifinalen gav man Storvreta tufft motstånd men fick se sig besegrade med 2-4 i matcher.
Joel Kanebjörk. Foto: Per Wiklund
2014/15: 11
Laget försvagas på pappret där framförallt lagets stora poängkung flera år i följd, Kim Nilsson, lämnar för spel i Schweiz. Man lyckades dock få in rutinerade landslagscentern Joel Kanebjörk från Storvreta. Säsongen blev som väntat sämre än i fjol och man slutade på sin sämsta tabellplacering någonsin.
Mikael Karlberg, tränare 2015/16. Foto: Per Wiklund
2015/16: 9
Efter sju års frånvaro återvänder förre guldtränaren Mikael Karlberg för att få fart på laget, samtidigt som man inte förstärker truppen med några större namn. Det slutade inte roligare än att man för tredje gången hamnade på nionde plats i tabellen, precis utanför slutspel. Man hade dock chansen in i det sista och seger i sista omgången mot Pixbo Wallenstam hade räckt för kvartsfinal.
Andreas Stefansson gjorde 50 mål i sin debutsäsong. Foto: Per Wiklund
2016/17: 10
Återigen får AIK en ny huvudtränare. Den här gången är det rutinerade Magnus ”Binge” Jäderlund som hämtas från lokalkonkurrenten Djurgården. Det sker också en stor omsättning i truppen där inte mindre än 13 (!) spelare värvas in, varav många yngre förmågor som Andreas Stefansson och Simon Götz. Samtidigt försvann rutinerade pjäser som Karl-Johan Iraeus, Patrik Åman och Rickie Hyvärinen. Säsongen fick ses lite som ett ”mellanår” där man med god marginal säkrade nytt kontrakt.
Foto: Per Wiklund
2017/18: 13 (just nu)
”AIK 2.0” fortsatte med satsning på lokala förmågor i yngre åldrar. Starten var jobbig den här säsongen då man bara tog en seger de fem första matcherna. Laget har sedan haft svårt att klättra i tabellen och mer och mer fått finna sig i att sikta in sig på nytt kontrakt. Med sju omgångar kvar valde man att avbryta med huvudtränaren Magnus ”Binge” Jäderlund och ersättare blev Mikael Lemker. De sista omgångarna har det kommit att handla om en kamp mot nykomlingen Örebro om att hamna på rätt sida bottenstrecket. När AIK förlorade hemma mot Jönköping den 4 mars med 4-3 stod saken klar att Solnalaget lämnar SSL efter 18 år.
