Adriansson om det otacksamma jobbet

Jonas Adriansson får sällan de stora rubrikerna. Med kedjekompisar som Galante Carlström och Rasmus Enström är det svårt för vem som helst att sticka ut. Adriansson själv, bryr sig dock inte så mycket om rubriker, utan har bara lagets bästa i tankarna.

Falun är världens bästa lag och såklart kryllar truppen följaktligen av värdsspelare. Etablerade superstjärnor som Galante Carlström, Enström och Johansson, och nya stjärnskott som Omar Aldeeb och Malte Lundmark. En spelare som sällan står i rampljuset, men som troligtvis är minst så viktig är lagets centerkugge Jonas Adriansson. I november passerade han Johannes Skoogs 356 matcher i Faluntröjan, och blev därmed klubbens meste spelare genom tiderna.

Många lagkamrater och motståndare har hyllat Adrianssons stora jobb i det tysta och 29:åringen har denna säsong fortsatt sitt slit, som limmet i Faluns mästarbygge, och har inga planer på att sakta ner.
— Det började väl lite småsegt denna säsong, men de senaste matcherna innan jag fick lite problem med benen har det känts som att det är på väg åt rätt håll och att formen börjar komma, säger Adriansson till Innebandymagazinet.

Inga trötta ben?
— Nej, det har känts som att både jag och hela laget är väldigt starka. Vi tränar alltid på ganska hårt, så fysiken är inget problem. Sen är det ju framförallt känslan av att vinna som får en att fortsätta.

Hur ser du själv på din egen roll i laget? Trivs du med att inte stå i rampljuset jämnt?
— Ja, det gör jag. Det är väl alltid roligt att få lite rubriker, men det gör mig inget att inte få dem. Det är många i vårt lag som inte får så mycket rubriker i media för sitt jobb, men alla vet ju ändå hur mycket det betyder för laget.

— Jag försöker väl alltid göra de som tränarna ber mig om, och hjälpa de andra grabbarna i laget att vara så bra som möjligt.