En distriktsdomares vardag

Domarklimatet ute i landet är en aktuell debatt som pågår i flera olika idrotter. Hur är det att vara distriktsdomare i innebandy egentligen?

Hampus Gustavsson har varit distriktsdomare i 11 år och han har upplevt att klimatet för domare ute i hallarna blivit sämre. Något som gjort att han börjat döma allt färre matcher.
- Förra säsongen dömde jag inte så många matcher på grund av att det kan kännas jävligt ensamt att vara domare, säger Gustavsson till Innebandymagazinet och fortsätter:

- Det finns någon form av godtycklig linjär samverkan mellan hur bra insats man gjort och hur mycket skit man får ta. Det finns ingen hejd på hur mycket man kan få höra och det har blivit accepterat att man får skälla ut domaren efter matchen.

- Jag kan bara tala för mig själv, men jag är bra på att avgöra om jag gjort en bra eller dålig match. Och även fast jag känner att jag helt har tappat matchen, alla domslut blir fel och så vidare, så får jag inte låta det synas på mig, det blir bara sämre. Jag tror inte många är medvetna om hur medvetna vi domare är i hur det går för oss. Min uppfattning är att när många ser en dålig domarinsats så tänker de "inte bara är domaren dålig, vederbörande står fast vid att hans dålig beslut är rätt", vilket jag tror ökar frustrationen.


Domarklimatet är något som försämrats undan för undan senaste åren.
- Det är en helt annan inställning nu. När jag var liten och spela fick vi fan om vi skällde på domaren. Inställningen då var att domaren var ett element utanför spelet som vi inte kan påverka. Det är bara att acceptera och lägga fokus på det vi ska göra. Nu så är det istället ett ständigt pågående moment att man ska skälla på domaren under och efter varje match.

Vem skäller mest?
- Publiken hörs ju mycket men det lägger man inte så mycket vikt på. Spelare skäller ju en del med det är mest i stridens hetta och det löser man ganska snabbt genom att prata och förklara. Tränare däremot är nog de som skäller mest och har svårast för att släppa något misstag man gjort.

Att hitta en bra dommarkollega som man dömer ofta med underlättar då får man tryggheten med varandra. Då blir det även lättare att bygga upp förtroende hos lag man dömer ofta.
- För ett par år sedan dömde jag och en kollega flera säsonger tillsammans och vi var omtyckta. Då hade man råd att göra en dålig match här och där. Istället för att få skit så hade lagen inställningen att de är bra egentligen de hade bara en dålig match idag. När man har det förtroende hos lagen är det väldigt skönt.

Vad skulle underlätta jobbet som domare?
- Jag skulle absolut vilja ha ett tydligare och större stöd från förbundet så att man känner att man i alla fall har en part som man har i ryggen och som man kan lita på.

- En av de mest anmärkningsvärda situationerna som jag varit med om i domarkarriären var när jag dömde för några år sedan och en från förbundet skällde ut mig i en periodpaus vid läktaren framför publiken, för han tyckte jag gjorde en dålig match. Jag tänkte bara wow, ska inte du stötta mig? Ett problem är ju att innebandyn inte är så stor och många på förbunden är engagerade i olika föreningar.