”Det är hennes ödmjukhet som tagit henne långt”

Landslagskaptenen Josefina Eiremo lägger klubban på hyllan. Hennes pappa Bernt-Uno berättar om hur hon växte upp och vad som gjorde henne till världsstjärna.

Hur var din dotter som barn?
- Hon bar alltid träningsoverall och keps. Och hon skulle vara skitig hela tiden. Folk trodde nog att vi aldrig tvättade eller badade henne. Hon skulle ofta ut med killar och spela fotboll, det var hennes stora grej. Vi bodde så bra till att hon kunde springa rakt ner på ängen när hon såg någon som hon kunde spela med. Men just den där kepsen och att hon alltid var smutsig, det är vad man minns bäst. Innebandy höll hon inte på med alls förrän hon blev 10 år, tror jag.

När upptäckte du att hon hade talang för innebandy?
- Det var direkt. Hon hade inte slagit många passningar innan hon var en av de bättre i laget. Samma i fotboll, även om jag är partisk så dominerade hon ganska klart. I innebandyn fanns det några andra som var hyfsat duktiga också men de var 1-2 år äldre än henne.

Vilken tror du är hennes främsta egenskap som gjort att hon kommit så här långt?
- Hon tycker det är väldigt roligt med idrott, och hon velade länge mellan fotbollen och innebandyn. Ända fram till hon var 20 år, då bestämde hon sig för att sluta köra parallellt. Men jag tror det är hennes ödmjukhet som tagit henne långt, det finns ingen ödmjukare person än Josefina. Hon vill inte trampa någon på tårna och tar alltid hänsyn till kompisarna. Hon vill att alla ska må bra. Sen tror jag det betytt mycket att hon hållit på med två sporter, det höll uppe intresset, och den allsidiga träningen har gjort att hon klarat sig bra ifrån skador.