”Rollspelare har inget med RIG eller NIU att göra”

Peter Svensson Hörnsten, instruktör på Riksinnebandygymnasiet, skriver en krönika i den debatt om spelarutveckling som varit efter U19-VM.

Jag som innebandy-människa gläds åt den energi som uppkommit efter Sveriges förlust i U19-VM. Många som vågar säga ifrån. Förhoppningsvis är vi mera öppna för att hitta lite annorlunda upplägg för framtiden. Vår produkt måste utvecklas på bred front - om vi vill vara världsledande. Det viktiga är ju vad vi faktiskt gör för att höja nivån på både spelare, skolverksamhet, klubblagsverksamhet samt på våra landslag. Göra. Inte bara tycka.

Vi på RIG måste ju alltid ifrågasätta vår verksamhet. Det tycker jag är en av styrkorna hos oss, vi vill hela tiden bli bättre. När folk klagar på det vi gör så välkomnar jag det, om vi lyssnar öppet kan vi lära av andras åsikter. Slår man sig bara för bröstet och tycker att allt är bra så leder det sällan till utveckling. Likadant hoppas jag elitklubbarna i Sverige jobbar, de måste titta på sin egen verksamhet för att inte stagnera. Jag kan ju bara svara för vår del. Men vi på RIG och NIU behöver landslagen och elitklubbarnas kunskaper om vad som krävs på den nivån. Därför hoppas jag den här debatten skapar diskussioner där vi får en tydligare samsyn inför framtiden. Sverige ska alltid vara ledande i världen och när vi inte vinner mästerskap så ska vi ta allvarligt på det.

Men jag tycker den här debatten delvis blivit felriktad. För många hoppar över det uppenbara. Gillar man deckare så vet man att det första kommissarien alltid undersöker är offrets närhet och relationer. Ju närmare händelsens centrum man tittar, desto troligare hittar man gärningsmannen. Man börjar ju inte med att söka efter mystiska gubbar och felparkerade bilar innan man kollat upp mannen/hustrun till offret... Om U19-landslaget förlorar två matcher mot Finland i VM så måste man börja med att titta vad U19-laget gör. Hur har deras förberedelser sett ut, vilka förutsättningar hade man, hur spelade laget och hur använde man spelarna. Har förberedelser och lagbygget varit 100%-igt får man söka i större cirklar och då är skoldelen och klubbarnas verksamhet det som står på tur. Men förändringar där tar längre tid så om vi har förbättringar att göra runt själva U19-verksamheten ökar chansen till snabb återgång och framtida guld. Jag ser själv några tydliga detaljer att fundera över kring U19:

”Svenska spelare klarar inte av att möta Finlands man-man”
Det har pratats om att Finland hade bättre spelare och/eller att finländska spelare har en bättre teknik. Jag håller inte med. Jag tycker man missar den uppenbara skillnaden då, nämligen lagens sätt att spela försvarspel.

Finland spelade ett försvarsspel som var inriktat mot man-man. Varje gång Sverige spelade förbi finska forwards så hade mottagaren direkt en back i ryggen och svenskarna fick väldigt lite tid med bollen. När de inte hade klart för sig vad de skulle göra så blev de uppkäkade av finnarna. Men mot Sveriges zonspel kunde Finland istället ställa sig på fria ytor och spela bollen dit det inte fanns någon svensk spelare. De finska spelarna fick därför mera tid med bollen och kunde ta många fler kloka beslut.

Det här gjorde att det såg ut som att Finland hade en bländande teknik jämfört med Sverige. Men när Finland istället mötte Schweiz, som spelade jätteaggressivt med dubblingar, så blev de finska spelarna själva satta i tidsnöd. Då var det absolut inget imponerande över deras teknik. Så även om jag håller med om att vi ska utbilda spelarna till att kunna spela med öppen teknik, "klubban fram", så kan jag inte se att Finlands spelare hade någon teknisk favör mot de svenska den här turneringen. Finlands spel var mer lämpat mot Sverige än tvärtom.

”Spelsättet är den stora faran”
Jag håller med om att vi i Sverige, framför allt på killsidan, har en väl likriktad utbildning av spelarna. Däremot är det okunnighet hos dem som lägger det på RIG/NIU. Hade det varit i skoldelen problemet låg så skulle vi ju förlora på damsidan också, men där är vi överlägsna. Både på senior och U19. Av de spelare som var med i VM var det bara de som kom från RIG som spelar i rent skollag. Vi på RIG har enbart fem 98:or på killsidan, varav tre var med i VM. Att de tre skulle påverka en hel trupp att bli likriktad tror jag inte på. Det här med rollspelare har inget med RIG eller NIU att göra.

Tittar man däremot på herrarnas SSL och allsvenskor så spelar i de flesta lagen på samma sätt, med zonspel som grund. Jag tror helt enkelt inte att svenska spelare är tillräckligt vana att spela man-man. Eftersom inga svenska topplag spelar man-man så blir det bara i matcher mot Finland som man råkar ut för den typen av situationer. Ska man prata likriktat så handlar det isåfall om spelsättet vi har i Sverige. Det är det som är faran. Sedan kan ju inte alla lag börja spela man-man bara för att vi ska klara oss bättre mot Finland, men helt klart har vi i skolorna tillsammans med elitklubbarna en läxa att göra för att se till att spelarna är vana vid flera spelsätt.

”Bättre att bygga ett lag tidigt”
Man bör också titta på förberedelserna inför ett U19-VM. För mig som sett matcherna när de gick, och även tittat på finalen efteråt, var det tydligt att Finland spelade mycket mer som ett lag än Sverige. Finland hade ett spel som spelarna kunde luta sig mot, medan svenskarna inte alls utgick efter samma gemensamma karta. Finland börjar mycket tidigare med sitt lag och får ett försprång med flera månader.

Vi plockade bort SDF-SM för 15- och 17-åringar och gjorde om det till en turnering för 16-åringar. Det gör ju U19-scoutingen betydligt svårare. Just den här kullen hamnade dessutom mitt i övergången. Det gjorde att den här U19-kullens spelare bara har spelat SDF-SM när de var 15 år. Det blir väldigt svårt att scouta spelarna och få en överblick på en kull som bara var samlad för tre-fyra år sedan. I ett så avlångt land som Sverige är det svårt att få den överblicken utan den här typen av turneringar. Är U19-VM viktigt för Sverige borde SDF-SM återgå till att vara för 17-åringar.

Istället har vi idag regionläger där man har en träning, teori och sedan en internmatch. På den dagen ska en förbundskapten titta på upp till 30 spelare. Det blir inte en bra scouting. Effekten blir att man använder EFT och Finnkampen som uttagningstillfällen, man testar fortfarande spelare där. Den slutgiltiga truppen tränar då tillsammans för första gången när man träffas några dagar innan VM. Det är då rollerna kan fördelas och spelarna känna trygghet. Då menar jag att om U19-VM är viktigt att vinna lägger vi för många läger på att försöka hitta rätt spelare, att uttagningsprocessen är för lång. Det är bättre att tidigare börja lagbygget istället för att fundera på vilka som ska vara med. Visst, det blir inte den optimala truppen. Men med så många bra spelare som finns i landet tror jag vi har större vinst i att verkligen ge tid åt lagbygget än att lägga den tiden på att bestämma vilka spelare som tar de sista platserna i truppen. De spelarna gör inte skillnaden på guld och silver.

Vi ska givetvis fortsätta hålla debatten om RIG och NIU vid liv. Det jobbet måste ske genom utvecklande diskussioner i skolvärlden, klubbvärlden och landslagsorganisationen. Vi på RIG måste få hjälp från landslag och klubbar med vad de vill att våra spelare ska vara redo för när de kommer upp. Det finns mycket att göra, och det är viktigt att vi jobbar åt samma håll. Men - det har inte med VM-förlusten att göra - vi i Sverige ska alltid vara hungriga på att bli bättre!