"Dags att agera nu"

En av Sveriges mest framgångsrika klubbar, Storvreta IBK, lägger ner sitt Ungdomslag i div.2. Detta är bara en klubb i raden som senaste tiden haft problem med att få ihop...

En av Sveriges mest framgångsrika klubbar, Storvreta IBK, lägger ner sitt Ungdomslag i div.2. Detta är bara en klubb i raden som senaste tiden haft problem med att få ihop spelare och ekonomi för att kunna genomföra säsongen. Lite tidigare i våras var det svenska mästarna Falun som pga ekonomiska skäl valde att dra ur sitt div.1 lag då man hamnat i den norra serien med långa resor.

Tanken med dessa ungdomslag och u-lag har varit att det ska skapa ett mindre glapp mellan klubbens representationslag/A-lag och fungera som ett mellansteg för att utvecklas som junior och ta sista klivet till fullfjädrad seniorspelare. Men satsningen har fått motsatt effekt.

I landets alla lägre serier fylls tabellerna av diverse stor-, medel- och småklubbars u-lag där man automatiskt tror att alla spelarna kommer att utvecklas bara man får spela match. Verkligheten är dock en helt annan. Dessa så kallade u-lag har oftast ingen tillsatt tränare, utan träningarna drivs av någon spelande föredetting där tvåmålsspel är det mest avancerade i utbildningsväg man genomför på en tisdagskväll. Vilken 15-åring kan kallas välutbildad innebandyspelare i den miljön?

Vi har ett problem inom svensk innebandy. Många av våra juniorspelare är långt ifrån fullt utvecklade när man vid 18-19 års ålder spelat sin sista JAS/DJ18-match och nu helt plötsligt ska vara redo för att ge sig på seniorspel. Många väljer i denna ålder att sluta då man, i flera klubbars verksamheter, tvingas bort eftersom man nu är för gammal. Du ska vara som bäst när du är 26 år, inte 18. Vissa utvecklas senare än andra. Så fungerar det även i det vanliga livet. I den Uppländska innebandyn där jag har min hemvist så ser vi ett visst tapp bland de äldre junior- och ungdomslagen. Färre och färre lag anmäler sig per år och klubbarna på landet får allt svårare att få ihop lag. Många 14 och 15-åringar tvingas tidigt ta plats i klubbens U-lag då det inte finns något alternativ för att spela vidare. Detta stoppar utvecklingen av våra yngre.

På kort tid har alltså förra säsongens två bästa klubbar på herrsidan dragit ur sina ungdomslag ur seniorspel. Nu väcks frågan på alla håll och kanter runt om i landet och för att hitta en lösning så bör vi titta åt vår största konkurrent - fotbollen.

Här är förslagen på nytt nationellt serieupplägg för juniorer:
HJ20
DJ20
HJ17
DJ17

Utöver detta ser jag att de lokala förbunden ersätter U-lagen med reservlagsserier.

HJ17 ersätter dagens JAS och USM P16 och DJ17 ersätter dagens DJ18-SM och USM F16. HJ17 spelas med samma upplägg som JAS gör idag, fast med dubbelmöten och inbördes möten istället för målskillnad. Serien spelas från september till slutet av februari och sedan slutspel med samma struktur som JAS, och med finalspel på förmiddagen av SM-finalerna i Globen (likt bandyn). DJ17 spelas precis som tidigare, fast med final i Globen precis som HJ17.

Men för de äldre då? Mitt förslag är att vi inför en nationell U20(både DJ och HJ) med ett mixat upplägg likt dagens JAS (Juniorallsvenskan) och fotbollens U21-serie. En grundserie där lagen delas in geografiskt, innehållandes 8-10 lag per serie vilket ger 14-18 matcher mellan september-februari. Därefter slutspel likt JAS alternativt USM med regionsslutspel för färre/kortare resor. Semifinaler och finaler spelas en vecka efter SSL:s SM-finaler.
I dessa serier får tre spelare som tillhör A-laget delta per match. I slutspelet måste dessa A-lagsspelare ha spelat c:a hälften av U20-matcherna för att få delta. Det är ett perfekt sätt att knyta juniorverksamheten närmare A-laget. Juniorerna får chans att spela juniorinnebandy längre i en utvecklande miljö samtidigt som A-lagsspelare som kanske precis kommit tillbaka från skada eller inte riktigt tar plats får chans att matcha sig i form mot relativt bra motstånd. Jag är övertygad om att Storvretas juniorer hade tyckt det varit väldigt inspirerande om Mika Kohonen varit med och spelat U20 nu när han precis kommit tillbaka. Vem skulle tacka nej till det?

Vad blir slutsatsen av detta då? Jo vi får juniorer som inte ratas som 19-åringar pga sin ålder. Klubbarnas A-lags och juniorverksamheter kommer närmare varandra. Vi får bättre och jämnare matcher och ett större nationellt samarbete där vi kan lära av varandra och ta hand om våra ungdomar så de faktiskt har ett livslångt idrottande och inte slutar i för tidig ålder.

Någonting måste göras, och det är dags att agera nu.