Ingen comeback för Alexander Egebrant

I höstas var det sagt att han skulle ta time out året ut. Nu står det klart att 28-årige stjärnbacken Alexander Egebrant har gjort sitt på elitnivå.

Karriären inleddes i Hälsinggårdens AIK innan han blev IBF Falun trogen i åtta säsonger och spelade dalalaget upp i högsta serien. Därefter gick flyttlasset till Stockholm där han har varit en ledande back i AIK. Nu väljer han att prioritera annat än innebandy i livet.
- Jag har spelat 13 säsonger i superligan och kommit till en punkt där jag känner att jag vill vara en bra chef på jobbet och driva mitt företag, samtidigt som jag vill vara en bra sambo och en god lagkamrat. Alla de tre sakerna harmoniserade inte med varandra och då fick jag någonstans ta ett beslut om vad som var minst viktigt, och då var det innebandyn som fick lida för det, säger Egebrant till Innebandymagazinet.se.

Fortfarande är framtiden som bekant osäker för AIK som innebandyklubb, men oavsett vad som händer så får man alltså klara sig utan den landslagsmeriterade backen framöver.
- AIK är ett extremt starkt varumärke, känslorna som finns kring den klubben har jag inte varit med om någon annanstans, så det vore väldigt tråkigt om det lades ner. Men jämför med orter som Falun där innebandyn är nummer ett, i Stockholm får man höra: ”Vad sa du? Jaha, innebandy. Spelar ni i hallar med ribbstolar och så då eller”?. Det är ingen som riktigt bryr sig medan man i Falun får gå före i kön till krogen ungefär. Det är en extrem skillnad. I AIK har det också funnits en mentalitet att man vill göra karriär utöver att spela innebandy, medan många spelare i landsortslagen bara lever innebandy.

Hans starkaste minnen letar sig inte helt oväntat till elitavancemanget med Falun, och gulden med AIK.
- Det var såklart stort när vi gick rakt igenom seriesystemet och upp i Elitserien med Falun där man hade sina bästa vänner. Den tiden är man väldigt tacksam för. Sen var första året i AIK otroligt häftigt med SM-guld och Europacupguld. Då hade vi ett fantastiskt lag, ett betydligt mer profilstarkt lag än de vi ser idag.

Säsongen 2013/14, som blev hans sista, var också en av hans allra bästa där han blev landslagsaktuell och fanns med i ledningens tankar inför VM i Göteborg.
- Landslagsdebuten var också speciell, jag var ganska ung då. Samtidigt är det som känns tråkigast att jag känt mig lite misshandlad i just landslagssammanhangen. Framförallt tycker jag att ledarskapet i landslaget över tid har varit under all kritik. Som landslagskapten anser jag att man måste ha en bättre dialog med fler spelare under en säsong. Man kan inte komma tillbaka efter ett läger och säga att man hade velat att jag skulle ha spelat på ett annat sätt, istället att vara tydliga med vad man vill se av mig innan lägret. Anledningen till att Sverige har blivit ledande igen tycker jag inte är ledarskapet, utan det handlar om att man har fantastiska talanger som Kim Nilsson och Rasmus Enström som det inte går att förlora med.

Samtidigt vill Egebrant poängtera att han inte hade samma möjligheter som andra att fokusera fullt ut på landslaget när han väl fick chansen.
- Det jag saknar är ett VM-guld. Att spela hemma-VM förra året hade varit roligt, samtidigt är det helt olika förutsättningar när man åker på landslagssamlingar. Grabbarna man konkurrerar med går och funderar på vilket TV-spel de ska spela eller vilken film de ska kolla på medan jag själv vet att jag har 75 missade samtal och 72 mail att ta hand om. Man får jobba röven av sig medan alla andra ligger och slappar. Så man tävlar såklart på olika villkor.

Läs även
AIK: "Senast 31 maj har vi allt klart"
Björkström: "Vi var inte överens"
Hagberg: "Klubbar har hört av sig"
10 viktigaste spelarna i AIK:s historia