Genrep i moll eller dur?

Sveriges genrep mot Norge blev en behaglig 10-3 seger där norrmännen kämpade för att nå tempo och de svenske kämpade med att försöka spela i ett tempo som de vanligtvis...

Sveriges genrep mot Norge blev en behaglig 10-3 seger där norrmännen kämpade för att nå tempo och de svenske kämpade med att försöka spela i ett tempo som de vanligtvis inte gör. Tycker faktiskt båda lagen gjorde det ok, helt enligt plan och nära de odds som sattes innan match – det skulle nästan bli 14 mål och Sverige skulle vinna med runt 6,75 mål och det var väl vad som hände så godkänt till båda lagen.

I övrigt då om matchen?

Johan Rehn fick överraskande stå och gjorde det lite sömnigt utan att äventyra något. Tror inte Johan stärkte sina semifinalaktier.

Samtliga tre enheter får som sämst godkänt men egentligen inte sådär väldans övertygande. Om vi särskådar de startande enheterna får de följande omdöme;

Johan Samuelssons enhet;
Kul att se Jonas Adriansson på banan och efter att sett hans samtliga 60 minuter kan väl egentligen ingen tycka något annat. Bra jobbat Falun som fått Jonas att fortsätta spela. I övrigt blixtrar spelare till men i sanningens namn inget överdrivet bra offensivt kombinationsspel där den många gånger flinke och geniale Emil Johansson sänder ut signaler om att han kan få det tufft mot Finland.

KJ Iraerus enhet;
Levde på en oerhörd frenesi och inlevelse från backparet Östholm/Nilsberth som tillsammans med Iraeus skapade livsfarliga målchanser i nästan varje byte. Ett sätt att jobba på som vi försökte med 2008 men enträgen vinner. Kul. Ett par tuffa träningar till för Kim Nilsson så är han uppe i sin toppnivå. Då blir det bra. Bara att hålla tummar att alla här har fysiken i behåll!

Alexander Rudds enhet;
Här föll det såklart på Rudds försök att spela i hårband. Inte hans grej. Men i ärlighetens namn var denna femma tämligen ofarlig i 40 minuter. Vet faktiskt inte vad som hände, eller inte hände. Orsak kan vara Rudds förkärlek att transportera boll när det går för lätt och den underbara känslan hos Galante-Carlström som faktiskt var målkåt. Men såklart att denna femma också kommer att bli bra. Lite enklare och snabbare bara.

Johannes Larsson och Joel Kanebjörk gjorde både inhopp som var helt ok, och vilket är deras roll.

Om man ska lyfta något som inte var bra så var det utdelningen i box play. Där kanske man får ta en extra träning eller i alla fall snacka ihop sig. Dock, Tomas Straetes långskott till 1-3 reduceringen ska väl inte tillskrivas det taktiska men lite mer frenesi måste vi kunna begära. Vi kan aldrig vänta på att motståndarna gör ett misstag – tom Norge är lite för bra för det – vi måste agera!

Jag kände även en känsla att det offensiva försvaret var lite tvekande…inte den absoluta hunger som vid senaste mästerskapet och där Daniel Gidske stundtals relativt enkelt kunde utmana svenska forwards. Om inte denna del sitter till 110% så kan tom tjeckerna klä av oss, eller i alla fall skapa oro som kan ge oss en tidig sorti. Bollen är rund. Notera att här är det många ”om” som ska slå in om så blir fallet. Men ett varningens finger hissat. Det samlade försvaret måste bli tightare och mer synkat, vilket jag tror löser sig under VM om inte annat. Men aldrig bra att så ett frö till oro…

Kör hårt!
Stefan Edberg