"Cirkusen framme vid semifinal"

Krönika av Stefan Edberg. Efter ett knippe halsbrytande kvartsfinalduster är vi nu framme vid semifinaler. Nästan lite vemodigt då kvartsfinalerna höll en sådan bra klass, både vad gällde spel, inramning och dramatik. Härliga och viktiga komponenter för ett underbart slutspel.

Med facit i hand kan vi konstatera att Linköping floppade, Warberg inte tog chansen och att Falun sakta med säkert malde ner uppstickaren Caperiotäby. Vi kan även vända på resonemanget till det mer korrekta, att se saker från den ljusa sidan, och då vill jag åter bekänna att Dalen åter slår mig på fingrarna och att Pixbo visar på fin, nyvunnen mental styrka när man är långt nere i skoskaften men lyckas vända på trenden mot Warberg. Starkt.

Vi kan heller inte gå vidare mot semifinal utan att kommentera Granlos grandiosa kvartsfinalinsats! Såklart fem alldeles lysande insatser men vi ska inte måla upp dem som det mest överraskande som hänt svenska innebandy! De har ett bra lag som på förhand av de flesta initierade innebandytyckare var ett klart slutspelslag, de var dokumenterat hemmastarka, hade ett flertal spelare som mycket väl kan mäta sig med alla andra elitspelare och kanske framför allt en tränare som verkligen kunde använda sitt material. Där har vi andra mycket att lära. Det kommer bli en tuff kamp om att vinna titeln ”Årets tränare”…Magnus Näsman, Torbjörn Johansson, Bohlin/Parviainen eller den som lyckas föra sitt lag till SM-Guld är alla heta alternativ.

Vill också ge den Juridiska Nämnden lite ris, efter all ros, kring sin behandling av Mikael Karlsson-ärendet. Där slängdes all sans & förnuft åt sidan i behandlingen av ärendet och beslut med smak av panik togs. Vi kan bara innerligt hoppas att rätt beslut ändå togs. (vill såklart utan några som helst tvivel ta avstånd från alla former av rasistiska eller olämpliga tillmälen till alla former av funktionärer, spelare eller publik)

Ja, detta med ”Årets man”. Där lovar jag att äta upp…nåt, om inte Johan Samuelsson föräras med det priset.

Nu över till kvällens semifinaler;

Storvreta-Dalen 6-3
Mästarna var nere i brygga men med gemensamma krafter lyckades de att vända det hotande mardrömsnederlaget till en vinst, och åter semifinal. Men det var ett klassiskt innebandyläge de var i – mycket bollinnehav, kontringsmål emot, fler tankar, långsammare spel, än fler tankar, ännu långsammare ben, rädsla, tankar, funderingar och ingen ryggmärg. Lite på det sätt som Sverige förlorade två VM-finaler på mot Finland, Mika Kohonen…men till skillnad mot Sverige löste Mika Kohonen o co detta.

Dalen imponerade mot Linköping, inte minst med en fin första femma och bra coachning!
I denna match tror jag dock inte att det räcker, är alldeles övertygad om att Storvreta här bara kommer att komma ut med nyvunnen bra fart efter att nyss låtit tröjorna torka efter den avgörande kvartsfinalen. Jag tror det är en liten fördel här.

Sett till hela matchserien är Storvreta favoriter att gå till Malmö, och det med 3-0 i matcher.

Tips till publiken: Ketil Kronberg, jag kan inte sluta att lyfta fram denne norske bohem. Tillsammans med Mika Kohonen de två bästa utländska spelarna i världen. Njut!


Falun-Pixbo 6-5
Det ska bli spännande att se hur Falun komponerar ihop sitt lag – de har lite att välja bland! Oavsett så blir det ett intressant lag som är favoriter, både här och i matchserien. Hoppas även att Jonas Adriansson, som spelat lysande, är frisk och fräsch.

Vad gäller Pixbo tror jag att de här också kan känna att det bara är att tuta på! Efter en minst sagt turbulent senvinter med usla resultatet och en hel del småskador har de nu passerat skamgränsen och allt bättre är bara en skön bonus. Såklart att alla vill och siktar på final och guld, men man kan göra det med en skönare hållning av axelpartiet. Det är ett skönt mentalt läge.

Falun vinner dock denna första match, knappt, och hela matchserien med... 3-1!

Tips till publiken: Patrik Malmström, som gjorde ett par svajiga Falusäsonger kommer tillbaka som en stekhet landslagsman. Se upp!